Information från Wikipedia
Johan Allan Edwall, född 25 augusti 1924 i Hissmofors, Rödöns församling (i nuvarande Krokoms kommun), Jämtland, död 7 februari 1997 i Hedvig Eleonora församling i Stockholm, var en svensk skådespelare, regissör, teaterdirektör, författare, visdiktare och barnboksuppläsare samt teaterpedagog vid Statens scenskola.
Biografi
Edwall växte upp i det jämtländska brukssamhället Hissmofors som son till Karl Edvall och Magdalena Jonsson av släkten Tangen. Han gick på Dramatens elevskola 1949–1952, bland skol- och klasskamraterna kan nämnas Jan-Olof Strandberg, Margaretha Krook, Max von Sydow och Jan Malmsjö. Edwall var verksam vid Dramaten 1952–1955, 1958–1962 och 1963–1971. Han var frilans 1955–1957 och från 1972. Edwall var verksam inom TV-teatern från 1962 och vid Marionetteatern 1964.
Skådespelaren
Edwall var en skådespelare med mycket personlig framtoning, och fick sitt stora folkliga genombrott i och med tv-dramatiseringen av August Strindbergs Hemsöborna (1966), där han spelade den tragikomiske drängen Carlsson. Han spelade också bildhuggaren Olle Montanus i Röda rummet (1970). På film gjorde han flera bemärkta roller, bland annat som familjefadern och teaterdirektören Oscar Ekdahl i Fanny och Alexander (1982) och som den frikyrklige bonden Danjel i Utvandrarna-filmerna.
Edwall var med i alla långfilmer som under åren 1971–1984 gjordes efter Astrid Lindgrens böcker, med undantag av Världens bästa Karlsson. För barnen är Edwall därför mest känd som Anton, pappan till Emil i Lönneberga (1971), farfar till Elvis Karlsson i Maria Gripes Elvis! Elvis! (1977), Skorpan Lejonhjärtas låtsasfarfar Mattias i Bröderna Lejonhjärta (1977), Madickens granne farbror Nilsson i Du är inte klok, Madicken (1979) och Madicken på Junibacken (1980), luffaren Paradis-Oskar i Rasmus på luffen (1981) samt gammelrövaren Skalle-Per i Ronja Rövardotter (1984).
Regissören
Själv skrev Edwall manus till och regisserade flera långfilmer, bland annat Åke och hans värld (1984) och Mälarpirater (1987). På Kungliga Dramatiska Teatern och Stockholms stadsteater, dit han var knuten i flera omgångar, regisserade han pjäser som han skrivit själv. År 1986 startade han en egen teater i Stockholm, Teater Brunnsgatan Fyra, där han ägnade sig åt allt ifrån biljettförsäljning till skådespeleri. Vid denna teater inledde han ett samarbete med Kristina Lugn, som tog över som konstnärlig ledare 1997. Sedan 2011 är det Lugns dotter Martina Montelius som driver teatern.
Musikern
Edwall skrev egna visor, både text och musik. Musiken påminner om folkmusik, med inslag av fiol och dragspel, ofta i moll. Texterna vittnar om ett starkt samhällsengagemang med sympati för de fattiga och utsatta. Edwall sjöng in sina visor på sina skivor Grovdoppa (1979), Färdknäpp (1981), Gnällspik (1982), Ramsor om dom och oss (1982), Vetahuteri (1984) och postuma Aftonro (2005). En del av dessa tolkas av Stefan Sundström på cd:n Sundström spelar Allan (2002). Några av hans mest kända visor är "Den Lilla Bäcken", "Förhoppning" och "Årstider". Rent stilistiskt var Edwalls visor ofta blandningar av lyriska formuleringar och burleskt folkliga uttryck, ofta med dialektala inslag. Enstaka visor sjöng han även på sin hembygds jämtska. Jämte sympatier för samhällets svaga är miljöförstöring, kritik mot kapitalismen och tillbakablickar på livet såsom det blev vanliga teman i Edwalls visor.
Det nystartade skivbolaget National tog 2002 hand om Allan Edwalls låtskatt och släppte hösten 2002 samlingen Den lilla bäcken – Allans bästa, som sålde mer än 24 500 exemplar, och har sedan återutgivit Allans samtliga skivor på cd och gjort hans musik tillgänglig på nytt till gammal och ny publik.
År 2006 vann Edwall en grammis (postumt) i den öppna kategorin för sina visor och CD-boxen Alla Allans visor. Motivering löd "På Alla Allans visor träder en träffsäker hopknåpare av texter och melodier fram. Egensinniga beskrivningar av personligheter i den påstådda periferin".
Hans vän och motspelare Erland Josephson skrev om Edwall efter hans bortgång: "Han var udda. Men han lyckades ta mig fan vara udda på ett universellt sätt!"
Övrigt
Edwall skrev fyra romaner: Protokoll (1954), Ljuva läge (1967), Engeln (1974) och Limpan (1977). Två av romanerna har blivit film – Engeln (TV-film 1974 och uppföljare 1976) och Limpan (1983).
Edwall var aktiv i Vänsterpartiet. I boken Då kan man lika gärna kittla varandra. En bok om Allan Edwall så lyfts det fram att han deltagit i och stött ett flertal fackliga strejker, demonstrerat ivrigt under sitt liv och även hållit tal.
Edwall var värd för Sommar den 29 juli 1989.
Familj
Allan Edwall var 1957–1965 gift med journalisten Britt Edwall och fick med henne tre barn: Mattias, Måns och Malin. Han hade även sonen Michael i ett tidigare äktenskap. Allan Edwall avled 72 år gammal i prostatacancer den 7 februari 1997.
Utmärkelser
1960 – Svenska Dagbladets Thaliapris
1970 – Gösta Ekman-stipendiet
1971 – Svenska teaterkritikers förenings Teaterpris
1974 – Guldbaggen för bästa manliga huvudroll i Emil och griseknoen
1975 – Teaterförbundets guldmedalj för "utomordentlig konstnärlig gärning"
1980 – O'Neill-stipendiet
1981 – Litteris et Artibus
1983 – Svenska Akademiens teaterpris
1985 – Hedersledamot vid Norrlands nation i Uppsala
1987 – Filosofie hedersdoktor vid Umeå universitet
1988 – Ture Nerman-priset
1990 – Natur & Kulturs kulturpris
1990 – Expressens teaterpris
1993 – Evert Taube-stipendiet
1996 – Piratenpriset
2005 – Grammis för samlingsboxen Alla Allans visor i "Årets öppen kategori" (postumt)
Edwall har en gata uppkallad efter sig i Örnsberg inom Stockholms kommun.
Allan Edwall-stipendiet delas sedan 1990 ut varje trettondedag jul på Folkets hus i Hissmofors till hans minne.
Filmografi
Filmroller
TV-roller
Regi
1969 – Eriksson
1984 – Åke och hans värld
1984 – Svenska folkets sex och snusk (TV)
1986 – Den nervöse mannen (TV)
1987 – Mälarpirater
Filmmanus
1969 – Eriksson
1974 – Engeln (TV)
1976 – Engeln II (TV)
1983 – Limpan
1984 – Åke och hans värld
1984 – Svenska folkets sex och snusk (TV)
1985 – Det är mänskligt att fela (TV)
1986 – Den nervöse mannen (TV)
1987 – Mälarpirater
Teater
Roller
Regi
Radioteater
Roller
Bibliografi
1954 – Protokoll
1967 – Ljuva läge
1974 – Engeln
1977 – Limpan
1993 – Mellan liv och död
Diskografi
1979 – Grovdoppa
1981 – Färdknäpp
1982 – Gnällspik
1982 – Ramsor om dom och oss
1984 – Vetahuteri
1991 – Edwalls blandning
Postumt utgivet
2002 – Den lilla bäcken – Allans bästa
2005 – Aftonro
2005 – Alla Allans visor
2005 – Allans allra bästa
Musiktryck
1993 – Grovdoppa : visor (Göteborg: Ejeby)
Tryckta källor
Norrländsk uppslagsbok, Band 1, 1993
Edwall, J Allan i Vem är det 1997
Webbkällor
Allan Edwall i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 9 maj 2019.
Allan Edwall på Svensk Filmdatabas
Allan Edwall i Dramatens rollbok
Allan Edwall på Stockholms stadsteaters webbplats
Allan Edwall på Malmö stadsteater
Allan Edwall på Stiftelsen Ingmar Bergmans hemsida
Allan Edwall på Discogs (diskografi)
Allan Edwall i Libris
Noter
Vidare läsning
Edwall, Allan; Wittström, Bengt; Alström, Ove (1988). Allan och hans värld: Allan Edwall berättar om sitt liv och sin konst. Stockholm: Sveriges Radio. Libris 7409641. ISBN 9152216780
Nolervik, Stefan (1999). Sagan om Allan: från bruksgata till brunnsgata. Krokom: Hissmofors Folkets hus-förening. Libris 7453875. ISBN 91-630-8177-6
Erlandsson, Johan (2009). Då kan man lika gärna kittla varandra: En bok om Allan Edwall. Stockholm: Bokförlaget Atlas. Libris 11311416. ISBN 978-91-7389-359-6
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Allan Edwall.
Allan Edwall på Svensk mediedatabas
Allan Edwall på Internet Movie Database (engelska)