Anna Branting

Anna Matilda Charlotta Branting, född Jäderin den 19 november 1855 i Stockholm, död 11 december 1950 i Gustav Vasa församling i Stockholm, var en svensk författare, som ibland skrev under pseudonymen René.

Biografi

Anna Branting gick i Statens normalskola i Stockholm. Efter skolan var hon först medarbetare i tidskriften Tiden 1884–1885 och blev sedan teaterrecensent i Social-Demokraten (1886–1892, 1913–1917) och Stockholmstidningen (1892–1909).

Anna Branting var socialdemokrat, men normalt inte politiskt verksam: det väckte därför förvåning när hon 1902 blev en av de socialdemokratiska kvinnor som bidrog till grundandet av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (FKPR) tillsammans med Elin Engström och Erika Lindqvist.

Anna Brantings författarskap består av tragiska romaner och noveller med äktenskaplig trohet och kvinnans behov av arbete och försörjning som genomgående tema, där ibland döden eller isolering är de enda val som samhället ger kvinnan. Den åskådning som berättelserna återger har anklagats för att vara både brutal och naiv. I romanen Staden (1901) porträtterar hon de båda författarna och vännerna Axel Wallengren och Emil Kléen, som på 1890-talet ofta var gäster i det brantingska hemmet.

Anna Brantings föräldrar var poliskommissarien Erik Jäderin (1804–1876) och Charlotta Holm (1826–1886). Hon var syster till geodeten Edvard Jäderin och en av Svenska Dagbladets grundare, Axel Jäderin. Hon var gift 1877–1883 med löjtnant Gustaf Vilhelm von Kræmer, med vilken hon hade barnen Vera von Kræmer och Henry von Kræmer (1880–1957), och från 1884 med politikern Hjalmar Branting, med vilken hon hade sonen Georg Branting och dottern Sonja Branting-Westerståhl.

Bibliografi

Skönlitteratur

Varia

Källor

• Svenska kvinnor i offentlig verksamhet. N.S. Lundström, 1924.
• John Landquist, biografisk artikel i Svenskt Biografiskt Lexikon del VI (Sthlm 1926)

Noter

Vidare läsning

Externa länkar

• som har verk om Anna Branting