Kal P. Dal

Carl Sven-Göran Ljunggren, artistnamn Kal P. Dal, född 28 januari 1949 i Burlövs församling, Skåne, död 18 januari 1985 i Lund, var en svensk sångare, gitarrist, låtskrivare och radiopratare. Han var en av Sveriges mest populära liveartister under senare halvan av 1970-talet och i början av 1980-talet.

Biografi

Tidiga år

Ljunggren var döpt Carl Sven-Göran, men kallades för Karl-Göran då hans faster ska ha blivit upprörd av det förstnämnda namnet. Han växte upp i Arlöv. Familjen bestod av far Gösta, mor May-Britt och den tre år äldre systern Bitte. Hans far var anställd hos SJ, och familjen bodde i SJ:s bostadshus i Arlöv, som låg mellan bommarna vid järnvägen. Han gick i grundskola på Vårboskolan i samma ort.

Vid 12 års ålder upptäckte Ljunggren rockmusiken samt fick av sin mor en gitarr som kostade 46 kronor. Den första låten skrev han om sin far och jobbet på SJ. Förutom musik intresserade Ljunggren sig även för skådespeleri och medverkade ofta när det var skolteater.

Studentår i Lund

Efter studenten och värnplikten studerade han psykologi och pedagogik på Lunds universitet, efter att hans mor skrev in honom där. Under denna tid fick Ljunggren en fransk trampmoped av märke och modell Velosolex 3800. Han önskade sig en sådan då han tyckte att Lund var backigt och jobbigt att ta sig fram i. Denna köptes av hans morfar när de båda var på en båtresa till Köpenhamn. Mopeden togs till Helsingör där Ljunggrens kusins man, som var speditör, fraktade över den till Sverige. Den gjorde honom känd lokalt som Kalle Trampa, och senare Kalle Pedal, vilket i sin tur ledde till artistnamnet Kal P. Dal.

Arbete och militärtjänstgöring

Ljunggren avbröt sina studier efter tre terminer då han inte längre fick studiemedel. Då började han arbeta som skötare på ungdomspsykiatriska kliniken i Lund, innan han tog tjänstledigt i sex månader och åkte till Sinaihalvön som FN-soldat, där han arbetade som kock. Där skrevs för övrigt den första versionen av hans senare hitlåt Blåa sko', då under titeln Basker blå.

Tidigt 1970-tal

Ljunggren brukade i början av 1970-talet hoppa in på scen när andra musiker eller band spelade på olika klubbar och hade paus. Han lånade deras instrument och spelade rock 'n roll. Peps Persson och Blodsbandet brukade spela på dessa ställen, bland andra i AF-huset, och Ljunggren började efterhand spela under pauserna till Blodsbandets lite större konserter på olika ställen. Ljunggren medverkade under dessa år också i diverse TV-program som Bandet går, Cabaret fredagsbarnen och Knuff.

Bandet bildas

Bandet Kal P. Dal tog sin början tack vare fritidsgården Regal i Arlöv, som var en ombyggd biograf. Ljunggren var en av fritidsledarna och anordnade flera aktiviteter, däribland att spela musik. Detta inspirerade ungdomar att starta egna band. Ljunggren började sedan få spelningar på nationer i Lund. Till hjälp värvade han Jimmy Lina som basist och Per ”Stolle” Stoltz som körsångare och tamburinist. De hittade senare en gitarrist som kallades för ”Kamelen” och Stolle fick lära sig spela trummor. Jan ”Janne Knuda” Knutsson, som hade spelat i bandet Johnny Sox (senare The Stranglers) i både Sverige och England blev kompgitarrist i bandet. Med denna uppsättning spelade man t.ex. på festivaler och Swing Inn i Malmö. Bandet fick även spela i Sveriges Radio hos Bengt Grafström, med efterföljande intervju.

Sologitarristen Göran Söderkvist "Kamelen" och basisten Jimmy Lina var de första medlemmarna att hoppa av bandet. Detta skedde 1976 respektive 1977. De ersattes av Mårten Micro respektive Jojo Kamp. När det var bestämt att man skulle spela in en skiva ville trummisen Stolle inte vara med, och han ersattes av Bosse "Bronco" Nyman från Stockholm.

Skivutgivning och turnerande

Med hjälp av Peps Persson ordnade bandet skivkontrakt med Sonet 1977 och gav samma år ut Till mossan!, med Peps Persson som producent. Skivan tillbringade 14 veckor på topplistan och nådde som högst plats 7. Enligt Ljunggren var bandet i alla fall vid denna tidpunkt influerade av artister och band som Chuck Berry, The Rolling Stones, Free, Elvis Presley och Tommy Steele. 1978 gavs bandets andra skiva ut, Gräd ente fassan!, med musik i ungefär samma stil som debuten. Dock fick denna skiva inte lika stora framgångar.[källa behövs] Sommaren samma år spelade Kal P. Dal på runt 120 konserter i olika folkparker. 1979 släpptes den tredje skivan, Rock e' nock, vars stil mer rörde sig bort ifrån 1950-talsrocken som de tidigare skivorna präglades av, och hade istället influenser av hårdrock.[källa behövs] Skivan innehåller covers på låtar av band som Bob Seger, Rory Gallagher och Bachman-Turner Overdrive. [källa behövs]

1980 släpptes skivan Svarta fåret, med Dan Hylander som producent.[källa behövs] Den fick ett kyligt mottagande av både fans och kritiker och blev försäljningsmässigt inte heller någon större framgång.[källa behövs] 1983 släpptes Ente nu igen!, som spelades in den 13 januari samma år på Kulturbolaget i Malmö.[källa behövs]

Fanclub och "Mossans postorderservice"

Ljunggren hade en egen fanclub som sköttes av hans mamma. Hon hade även hand om Mossans postorderservice, genom vilken diverse fanprodukter salufördes. Ett exempel på produkter som såldes var svarta T-shirts där det stod "Raka rör" på framsidan och "Kal P. Dal" på ryggsidan.

Övriga aktiviteter

Ljunggren hade vid sidan av musiken även en dröm om att bli skådespelare, och medverkade i filmen Barnförbjudet 1979. Ljunggren och bandet medverkade i en teaterföreställning på Helsingborgs stadsteater. De var även Malmö FF-supportrar och gjorde bland annat ett framträdande vid klubbens 70-årsfirande den 2 februari 1980.

Radiopratare och diskjockey i Skånepartiets närradiosändningar

Under sitt sista levnadsår var Ljunggren radiopratare och diskjockey i Skånepartiets närradiosändningar i Malmö, och han hade relativt många lyssnare. "Radiopedalen" kallades ett program som han hade nämnda roller i under 1984. Ett inslag i Malmö lokal-TV dokumenterar Ljunggren under dess sändning, där han stundtals överröstar den musik som spelas i programmet genom att exempelvis sjunga med mer eller mindre improvisation av respektive låttext. Ljunggren ansåg sig inte sympatisera med partiet politiskt.

Död

Den 3 januari 1985 insjuknade Ljunggren hastigt i samband med en hjärnblödning orsakad av artärbråck och avled den 18 januari 1985. Han begravdes på sin födelsedag den 28 januari samma år, på Norra kyrkogården i Lund. Hans mor avled av samma orsak. Efter sig lämnade han hustrun Agnes, sonen Carl-Christian och dottern Nelly som föddes efter faderns bortgång.

Eftermäle

Pedalens Pågar

Ljunggrens gamla band, som haft ett antal olika medlemmar genom åren, spelar under namnet Pedalens Pågar.[källa behövs] Janne Knuda är fortfarande centralfigur i bandet.[källa behövs]

Biografi, musikal och dokumentärfilm

År 2010 utgavs en biografi, Raka Rör - Historien om Kal P. Dal, skriven av Jeanette Rosengren och Peter Dahlqvist.

Hösten 2012 sattes en musikal upp på Slagthuset i Malmö som var en delvis biografisk skildring av Ljunggrens liv, och där flera av hans låtar spelades. Musikalen fick namnet Kal P. Dal - En Rockmusikal. Ljunggren spelades av Nic Schröder och bland andra medverkande fanns Sven Melander. Rollerna i bandet spelades av musikerna i den upplösta popgruppen The Ark. Musikalen blev en stor publikframgång och hade nypremiär hösten 2013.

Under december 2019 till januari 2020 genomfördes en lyckad insamlingskampanj/crowdfunding i syfte att samla in pengar till en dokumentärfilmsproduktion om Kal P. Dal. Filmen om Kal P Dal skulle ha haft premiär 19 december 2020, men på grund av Covid-19 sköts datumet upp flera gånger. Efter premiärvisning på Nöjesteatern i Malmö 27 augusti 2022 dröjde det till februari 2024 innan den fick biopremiär.

Tillägnelser och hyllning

Skånetrafiken har uppkallat ett av sina pågatåg efter Kal P. Dal, och i Arlöv har en gata döpts till Kal P. Dals gata. Burlövs kommunstyrelse tog den 4 oktober 2010 ett beslut om att tillåta uppförandet av en staty i parken väster om Lommavägen, vid korsningen Lommavägen - Hamngatan - Kal P. Dals gata. Något sådant har dock inte blivit av. Samma år fick han även en plats i sin hemkommuns "Burlövs Hall of Fame".

7 maj 2023 hade Malmö FF:s supportrar ett läktararangemang i matchen mot AIK där texten "jag vill leva fri, jag vill göra vad jag vill" stod i läktarens nederkant tillsammans med en stor läktarflagga på Kal P. Dal. Sedan dess har supportrarna även tagit för vana att sjunga låten gemensamt inför vissa matcher.

29 januari 2025 gav bandet Bob hund ut Kal P. Dals låt ”Jonnie” som digital singel.

Diskografi

Studioalbum

1977 – Till mossan!

1978 – Gräd ente fassan!

1979 – Rock e' nock

1980 – Svarta fåret

1983 – Ente nu igen!

Singlar

1978 – Rocka o' rulla / A.F.

1979 – Hur e' de' nu lilla du / Aj lav jo

1979 – Kungens knall / Skit i maj

1980 – Bara en annan natt / Mög för maj

1993 – Blåa Sko' / Go Och Dajlig (Nyutgiven version)

Samlingsalbum

1985 – Kal P. Dal - ett minnesalbum

1993 – Blåa sko'

Källor

Peter Dahlqvist och Jeanette Rosengren Raka rör: Historien om Kal P. Dal, 2010 ISBN 978-91-977339-2-2

Åke Högman Kal P. Dal: Elvis från Arlöv, 2014 ISBN 978-91-7423-783-2

Noter

Externa länkar

kalpdal.se

Kal P. Dal - Slashasrockaren