Fredrik Nycander

Fredrik Axel Nycander, född den 19 december 1867 på Åby säteri i Tossene församling, död den 17 april 1944 i Stockholm var en svensk författare, journalist och skådespelare.

Biografi

Nycander var son till löjtnanten vid Bohusläns regemente Axel Reinhold Nycander och Augusta Louise Kilman och växte upp på Åby säteri i Bohuslän. Han blev student 1887 vid Vänersborgs högre allmänna läroverk och studerade därefter vid Uppsala universitet. Han kom att ha sin yrkesverksamhet i Stockholm, men var starkt engagerad i Bohusläns kulturhistoria och en centralgestalt i badortslivet i Lysekil och redaktör för badortstidningen Trampen under 1910-talet.

Under 1892-1897 var han redaktionssekreterare vid Figaro, 1898-1899 redaktör vid Varia och litteratur- och teaterkritiker vid Dagen 1900-1904 med signaturen Don Diego. Han var skådespelare vid Stora Teatern, Göteborg och Svenska Teatern, Helsingfors 1906–1908 och styresman för fornminnessällskapet Vikarvet 1915–1928 och även anlitad föreläsare.

Författarskapet är omfattande. Under Uppsalatiden var Nycander medlem av det litterära studentsällskapet Saga. Främsta temat är Bohuslän och dess historia och han publicerade ett femtiotal skrifter med anknytning till detta landskap, vilka omfattar bland annat lyrik, barndomsskildringar, sju bohuslänsromaner och vikingaspel. Flera av Nycanders teaterpjäser hade premiär på Stockholmsteatrar och några även på Dramaten. Han scendebuterade 1906 i den egna pjäsen Hans Fjord. I mitten av 1930-talet utgav han sina memoarer i tre band. Ernst Högman, en samtida kritiker, säger om Nycanders prosa: *"I sina novellsamlingar Västkust och *Hat och fjord har han i en tvärhuggen målande stil skildrat det bohuslänska kustfolket på ett om skarpt öga och varmt hjärta vittnande sätt. De äro tagna på kornet, dessa kärfva, ordknappa och stundom vildsinta kustbor, det luktar haf och fisk om dem och de höra hop med sina klippor."

Nycander var en av stiftarna av det bohuslänska fornminnessällskapet Vikarvet 1915 och var dess styresman i 13 år. Förutom utgivning av skrifter genomfördes undersökningar och vård av Bohusläns fornminnen, bland annat restaureringen av Svenneby gamla kyrka, som därmed räddades åt eftervärlden.

Författarens Bohusvisan, tonsatt av Henrik Jansson, har anförts som landskapssång för Bohuslän. Texten är inspirerad av och beskriver landskapet runt gården Åby, Åbyfjorden och kusten utanför på Sotenäset. De sista raderna är självuppfyllande, "mitt hem bland bergen står. Det är mig alltid nära, om ock jag fjärran går. Jag trår till gråa stränder, till backars blom och snö. Som mås till redet vänder, jag drager dit att dö." dessa rader beskriver Åby säteri och familjen Nycanders privata begravningsplats som då just låg med blommande backar och ängar framför, vettande ner mot Åbyfjordens stränder.

"I Bohuslän det gamla drog viking över våg,

att segerbyte samla på dråpligt draketåg.

För frihet mången hjälte på mur och klippa

stred.

Det blåa havets bälte blev gräns i västerled.

I Bohuslän det goda gror ax i sol och vind,

och gårdarna sig froda med vallad hjord vid grind.

På trevna fiskeläget bor skepparn trygg och glad.

Han söker stimmet träget och fångar sill i vad.

I Bohuslän det sköna styr köl på fjord och sjö.

Där susar granen gröna och strandråg på en ö.

I gattet skummet stänker och mareld lyser vit.

I tången snäckan blänker och ljungen klär granit.

I Bohuslän det kära mitt hem bland bergen står.

Det är mig alltid nära, om ock jag fjärran går.

Jag trår till gråa stränder, till backars blom och snö.

Som mås till redet vänder, jag drager dit att dö…"

Bibliografi

Skönlitteratur

• • Även: Iduns romanbibliotek 38.
• • Tidigare som följetong i Nya Dagligt Allehanda 1905.
• • Handskrivet manus.

Varia

• • Särtryck ur: Manufakturisternas tidskrift

Redaktör

Referenser

Vidare läsning