Information från Wikipedia
Frans Gösta Viktor Ekman (den äldre), född 28 december 1890 i Stockholm, död 12 januari 1938 i Stockholm, var en svensk skådespelare, regissör, sångare och teaterdirektör. Han var far till Hasse Ekman och farfar till Gösta Ekman den yngre.
Biografi
Barndom
Gösta Ekman växte upp som enda barnet i en familj där fadern var bokhållare och modern utbildade sig till frisör. Familjen flyttade en del men bodde främst på Östermalm i Stockholm. Fadern Frans gick bort i tuberkulos när han var 30 år gammal då Gösta endast var fem år. Modern gifte senare om sig och fick ytterligare tre barn, men då var 13-årige Gösta redan inackorderad springpojke. Han fortsatte sedan med att arbeta på kontor och på fritiden spelade han amatörteater, var hans drömmar låg fanns det sedan många år inga tvivel om. Han studerade även för skådespelaren Anders de Wahl.
Karriär
Gösta Ekman kom in vid den professionella teatern genom operetten, han spelade i Glada änkan på Oscarsteatern 1908 och i Helsingfors samma år i August Bodéns operettsällskaps turné. 1908–1911 var han anställd vid Hugo Rönnblads sällskap. Efter att ha varit engagerad hos Hjalmar Selanders teatersällskap vid Nya Teatern i Göteborg i två år var han 1913–1925 anställd hos Albert Ranft vid Svenska teatern i Stockholm. På 1920- till 1930-talet var han en av Sveriges mest dominerande skådespelare inom teatern.
Gösta Ekman var teaterdirektör i omgångar. Han ledde Oscarsteatern mellan 1926 och 1931 tillsammans med John W. och Pauline Brunius. I början av 1930-talet disponerade Ekman både Vasateatern, Folkteatern och Konserthusteatern, ofta i samarbete med Per Lindberg. Här gestaltade han Joe Meng i Hjalmar Bergmans Patrasket, men han spelade också i stycken så vitt skilda som Glada Änkan, John Masefields En japansk tragedi och Ragnar Josephsons Kanske en diktare, en roll som han även spelade på film 1933. Rollen som den drömmande rockvaktmästaren och diktaren Filip i Kanske en diktare var en av hans mest uppskattade tolkningar.
Som filmaktör debuterade Ekman 1911 i Blott en dröm och gjorde sin första filmroll av betydelse i Mästerkatten i stövlar (1918). Sina mest uppmärksammade stumfilmsframgångar hade han i Karl XII (1925) och Faust (1926). Den senare spelades in i Tyskland, i regi av F.W. Murnau. Ljudfilmen passade hans begåvning väl, och han gjorde nyanserade karaktärsstudier i bland annat Swedenhielms (1935), Intermezzo (1936) och Kungen kommer (1936).
Ekman spelade stora Ibsenroller som titelrollen i Peer Gynt och Hjalmar Ekdal i Vildanden samt Shakespeareroller som Shylock i Köpmannen i Venedig och Hamlet hörde också till 1930-talets repertoar. Han gestaltade Lagerkvists Bödeln och Tolstojs Fedja.
Privatliv
Gösta Ekman gifte sig i Engelbrektskyrkan lördagen den 12 december 1914 med Greta Sundström (1887–1978), dotter till grosshandlaren Hans Fredrik Sundström och Anna Gustava Fris. I september 1915 föddes sonen Hasse Ekman och i juli 1926 föddes sonen Jan Michael som dog nio månader gammal.
Sjukdom och död
Gösta Ekman avled på Röda Korsets sjukhem av urinförgiftning i kombination med lunginflammation vid fyratiden på morgonen den 12 januari 1938. Ekmans långvariga användning av narkotikaklassade preparat ledde till att hans kropp ej orkade att hantera sjukdomen.Jordfästningen ägde rum den 18 januari i Hedvig Eleonora kyrka. En tyst minut hölls i radion till hans minne. Ungefär 100 000 personer var närvarande vid färden mot begravningsplatsen och kondoleanser och blomsteruppsättningar bildade formliga drivor. Ekman är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.
Övrigt
Vid sin bortgång var Ekman kontrakterad för följande produktioner:
Film: Vi börja i Paris, Irefilm. Inspelad till hälften, ej fullbordad.
Teater (Dramaten): Mayerlingdramat (Masque of Kings) av Maxwell Andersson, Hjalmar Bergmans Vävaren i Bagdad samt Sherwood Andersons Idiots delight.
Sedan 1939 delas Gösta Ekman-stipendiet ut av Teaterförbundet.
Filmografi
Filmmanus
1920 – Gyurkovicsarna
Regi
1927 – En perfekt gentleman
Diskografi i urval
"En herre i frack" (Johnny Bode/Hasse Ekman)
"Vackra Madonna från Venedig" med Karin Ekelund (Johnny Bode/Hasse Ekman)
"Isabella" (Daisy Bell av Harry Dacre/Alma Rek)
"Kvinnor och champagne" (Sigge Wulff)
"Byssan lull" (Evert Taube)
"Båklandets vackra Maja" (Sjömansvisa från Åland)
Bibliografi
Ekman, Gösta (1928). Den tänkande August. Stockholm: Bonnier. Libris 1802902
Teater
Roller (ej komplett)
Regi (ej komplett)
Rollbilder
Källor
Händelser man minns - en krönika 1920-1969, fil dr Harald Schiller 1970
Noter
Vidare läsning
Burman, Carina (2011). Djävulspakten: Gösta Ekmans liv och konstnärskap. Albert Bonniers Förlag. Libris 12140923. ISBN 91-0-012543-1
Torsslow, Stig: Frans Gösta Viktor Ekman i Svenskt biografiskt lexikon (1950)
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Gösta Ekman den äldre.
Gösta Ekman den äldre på Internet Movie Database (engelska)
Gösta Ekman den äldre på Svensk Filmdatabas
Ekmansällskapets hemsida