Gunnar Ekelöf

Bengt Gunnar Ekelöf, född 15 september 1907 i Stockholm, död 16 mars 1968 i Sigtuna i Stockholms län, var en svensk författare, poet och översättare. Han var från 1958 ledamot av Svenska Akademien. På egen begäran blev hans aska strödd över floden Paktolos i Sardes.

Biografi

Barndom- och ungdomsåren

Gunnar Ekelöf var son till Gerhard Ekelöf (1866–1916) och Valborg, född von Hedenberg (1881–1961), född i Umeå socken; morfadern var August von Hedenberg. Under sin barndom bodde han i Stockholm. Fadern hade varit fondmäklare och familjen var ekonomiskt välbärgad. Ekelöfs far blev, på grund av syfilis, psykiskt sjuk och avled då Ekelöf var nio år gammal.

Ekelöf tog studentexamen 1926 och reste därefter till London för att studera orientaliska språk vid School of Oriental Studies. Efter språkutbildningen tänkte han sig en längre vistelse i Indien, vilket dock aldrig blev av. Senare samma år fortsatte han sina orientaliska studier vid Uppsala universitet, där han främst läste persiska och sanskrit.

År 1928 blev Ekelöf myndig och ärvde faderns förmögenhet. Han hade planer på att emigrera till Kenya där en bekant var chef för en stor kaffeplantage, vilket dock inte heller blev av. Han vistades en tid i Frankrike och läste mycket fransk litteratur, bland annat de ledande modernistpoeterna Guillaume Apollinaire och Blaise Cendrars. Ekelöf ägnade sig vid denna tid också mycket åt musik och 1929 beslöt han sig för tredje gången att lämna Sverige. På hösten detta år reste han till Paris för att studera musik. Tonsättaren Gösta Nystroem bodde i Paris och Ekelöf tänkte sig att bli elev hos honom. Han lyckades dock aldrig få någon kontakt med Nystroem, men lärde istället känna konstnären Otto G. Carlsund som introducerade honom i den parisiska konstvärlden och för konstnärsgruppen Art concret.

Ekelöf levde som ung som rentier, men förlorade vid Kreugerkraschen 1932 en stor del av sin förmögenhet. Han var, tämligen medellös, under en längre period bosatt i Hölötrakten, bland annat en tid som hyresgäst på Vrå herrgård, därefter i eget torp.

Litterär debut

Innan de ekonomiska bekymren hade han hunnit debutera i tidskriften Spektrum 1931, där han snart kom att ingå i redaktionen.

År 1932 debuterade Ekelöf i bokform med diktsamlingen sent på jorden, också den utgiven av förlaget Spektrum. Influerad av den då ganska okända surrealismen och med sina desperata, galghumoristiska formuleringar fick den ett starkt negativt bemötande av dåtidens ledande kritiker, men har senare kommit att betraktas som ett av de mest banbrytande verken i svensk litteratur. De följande samlingarna Dedikation, Sorgen och stjärnan och Köp den blindes sång fick bättre bemötanden, men Ekelöf tog senare själv avstånd från dem.

Genombrott

Genombrottet kom 1941 med diktsamlingen Färjesång, som brukar räknas till den svenska litteraturens främsta verk. Det är en granskning av människolivets viktigaste aspekter: "Jag sjunger om det enda som försonar, det enda praktiska, för alla lika". Samlingen markerar en ny period i skrivandet, mer intellektuellt och resonerande. I Färjesång ingår diktsviten Tag och skriv, liksom en av hans mest lästa dikter: Eufori, som skildrar en sommarnatt i Hölö.

I Non Serviam (1945) häcklar han det självgoda svenska välfärdssamhället i Till de folkhemske och uttrycker i titeldikten främlingskap och vantrivsel. Absurdism och groteskerier når en höjdpunkt i Strountes (1955), men genomsyrar hela författarskapet. Med den märkliga En Mölna-elegi (1960) tänjs genre- och språkgränserna.

Den sista fasen av diktandet är under stark påverkan av Ekelöfs intresse för Orienten och bysantinsk historia. Den innefattar tre samlingar som ibland kallas för "Dīwāntrilogin", Dīwān över Fursten av Emgión (1965), Sagan om Fatumeh (1966) och Vägvisare till underjorden (1967).

År 1952 tilldelades Ekelöf Frödingstipendiet. År 1958 efterträdde han på stol nummer 18 Bertil Malmberg i Svenska Akademien.

Det är inte enbart som poet i klassisk mening som Ekelöf är ihågkommen, utan kanske i än högre grad för den livsfilosofi som hans dikter uttrycker.

Prosa och översättningar

Ekelöf var inte bara en stor poet utan skrev också prosa. Han skrev bland annat två samlingarna av "småprosa", Promenader (1941) och Utflykter (1947). Den självbiografiska En outsiders väg i den senare boken är en central text i hans författarskap. Han skrev också bokrecensioner.

Ekelöf var även en flitig översättare, och introducerade flera poeter för den svenska läsekretsen, till exempel Robert Desnos och Arthur Rimbaud.

Eftermäle

Ekelöf har haft ett stort inflytande på generationer av senare författare inte bara i Sverige utan också på till exempel Inger Christensen, Jan Erik Vold och Robert Bly. Han räknas som en av Sveriges mest betydande poeter och har, trots eller därför att han kände ett avstånd till det samhälle och den tid som omgav honom och dess prydliga samförstånd, för många kommit att räknas som en av de viktigare kulturpersonligheterna i sin samtid. Han är översatt till flera språk och en levande svensk klassiker; hans förmåga att ompröva sig själv och sitt skrivande har varit en viktig förebild för många senare poeter.

Carl Olov Sommars biografi blev omtalad, liksom Olof Lagercrantz' mer personliga bok, Jag bor i en annan värld men du bor ju i samma (1994). En annan studie med biografiskt tolkande inslag är Anders Olssons Ekelöfs nej (1983).

År 1989 bildades Gunnar Ekelöf-sällskapet för att främja intresset för Ekelöfs diktning.

Privatliv

Gunnar Ekelöf gifte sig 1932 med Gunnel Bergström, som efter en kort tid lämnade honom för ett förhållande med Karin Boye. Han var gift med Gunhild Flodquist 1942–1951 och därefter med dennas syster Ingrid Flodquist. Med den senare fick han dottern Suzanne Ekelöf, född 1952.

Bibliografi

Enskilda verk

– Faksimil hos [Litteraturbanken]
- Tillsammans med Gunnar Reinius.

Brev

Samlade upplagor och urval

– Svensk och italiensk parallelltext.

Översättningar i urval

Priser och utmärkelser

1949 – Tidningen Vi:s litteraturpris
1951 – De Nios Stora Pris
1952 – Gustaf Frödings stipendium
1953 – Bellmanpriset
1957 – Litteraturfrämjandets stora pris
1958 – Hedersdoktor i Uppsala
1961 – Bellmanpriset
1966 – Nordiska rådets litteraturpris för Diwan över fursten av Emgión
1967 – Bellmanpriset