Information från Wikipedia
Henning Georg Mankell (efternamnet uttalas med betoning på första stavelsen), född 3 februari 1948 i Sankt Görans församling i Stockholm, död 5 oktober 2015 i Särö i Släps församling, Hallands län, var en svensk författare och dramatiker. Han var mest känd för sina deckarromaner med kriminalkommissarie Kurt Wallander i huvudrollen. Hans böcker har sålts i över 40 miljoner exemplar.
Biografi
Mankell var son till Ivar Mankell och Birgitta Bergström; modern senare omgift Wenström och Jarl. Mankells föräldrar separerade när han var ett år gammal, och han växte upp tillsammans med sin far och en äldre syster – först i Sveg i Härjedalen där hans far var häradshövding, och därefter i Borås i Västergötland. Först när han var 15 år fick han träffa sin mor, men de fick aldrig någon djupare kontakt och några år senare tog hon sitt liv.
Mankell hade redan som ung ambitionen att bli författare men också intresse för teater. Han gjorde sin första professionella teateruppsättning 1969 och var i början av 1970-talet med att starta den nya länsteatern Dalateatern i Falun. Mankell var i ungdomen politiskt engagerad i den vänsterradikala 68-rörelsen och deltog bland annat i protesterna mot Vietnamkriget, Portugals kolonialkrig i Afrika och mot apartheidregimen i Sydafrika. Han var också engagerad i föreningen Folket i Bild/Kulturfront. Sedan han träffat en norsk kvinna flyttade han till Norge, där han bodde under större delen av 1970-talet. Under sin tid i Norge kom Mankell i kontakt med det maoistiska Arbeidernes Kommunistparti (marxist-leninistene) och deltog aktivt i dess verksamhet, dock utan att vara partimedlem.
1984 blev Mankell chef för Kronobergsteatern, Växjö. Han introducerade där en ny vision för teaterns repertoarval vilket fokuserade på svenska pjäser; det visade sig bli en succé. Hans arbete vid teatern resulterade i att han inte publicerade någon roman 1984–1990.
Under många år var Mankell bosatt växelvis i Ystad, på Särö och i Maputo, Moçambique. I Maputo var han konstnärlig ledare för teatern Teatro Avenida. Mankell hade till skillnad från många andra aktiva inom 68-vänstern kvar sitt engagemang för tredje världen. Flera av hans senare romaner anknyter också till frågor om immigration från andra världsdelar till Sverige, rasism och kolonialism, till exempel Kinesen, Den vita lejoninnan och Eldens vrede.
I samband med Mankells 50-årsdag 1998 instiftade hans dåvarande förlag Ordfront litteraturpriset Afrikas röst att utdelas till afrikanska författare.
Mankell startade tillsammans med Dan Israel det egna bokförlaget Leopard förlag 2001 i syfte att ge ut egen och annan samhällsengagerad litteratur, inte minst från tredje världen.
2007 skänkte Mankell och hans fru Eva Bergman 15 miljoner kronor till SOS-barnbyar för att bygga en by i Chimoio i västra Moçambique. Mankell har bland annat även donerat pengar till byn Nelvili i södra Indien genom organisationen Hand in Hand. I maj 2010 ingick Mankell som medföljande bland passagerarna på aktivistfartyget Ship to Gaza, vilket bordades av Israel. Mankell var bland dem som greps av den israeliska insatsstyrkan, men han släpptes (liksom flertalet) inom några dagar. Mankell deltog även i Ship to Gazas fartygskonvoj år 2011.
I januari 2014 berättade Mankell i en tidningsartikel i Göteborgs-Posten att han drabbats av lungcancer som spridit sig i kroppen. Den 5 oktober 2015 avled han av sjukdomen, 67 år gammal. Han är begravd på Örgryte gamla kyrkogård i Göteborg.
Biografiska tv-filmer
En tid före sin död bad han filmaren Stefan Jarl att göra en film, Henning Mankell Homo Narrans – den berättande människan, avsedd som Mankells "tanketestamente", där han berättade om episoder ur sitt liv och sin syn på livet och världen. Titeln är Mankells eget påfund, "den berättande människan", något han upplevde som mer rättvisande beskrivning av den så ofta egoistiska och destruktiva mänskligheten än "Homo sapiens", "den kloka människan". Han syftade på människans speciella behov av social kommunikation och att dela med sig av tankar och upplevelser – och på sin egen roll i livet. Den 7 oktober 2015 sändes filmen i Sveriges Television. 1999 gjorde även Birgitta Zachrisson dokumentärfilmen Henning Mankell... och därför berättar jag om och med honom från Afrika och Sverige.
Familj
Henning Mankell var gift första gången 1980–1981 med Ulla Blom Ivarsson (född 1949), expert inom verksamhetsområdet mottagning på Migrationsverket. Hon är mor till hans enda barn, filmproducenten Jon Mankell (född 1980). Andra gången var han gift 1987–1997 med norska barnmorskan Kari Eidsvold-Mankell (född 1936, död i Portugal) och tredje gången 1998 till sin död med regissören Eva Bergman, dotter till filmregissören Ingmar Bergman och Ellen Bergman. Hans farfar var tonsättaren Henning Mankell.
Relaterade kulturfenomen
Kulturstipendier
År 1998 skapade Mankell Henning Mankells stiftelse och vad som blivit Sveriges största pris för dramatiker, Henning Mankell-stipendiet. Stipendiet förvaltas av Sveriges Dramatikerförbund och utdelas regelbundet vid slutet av året till utvalda, förtjänta svenska dramatiker, som ”genom sitt arbete visat socialt och politiskt engagemang samt intresse för Sveriges förhållande till omvärlden”.
Dessutom skapade Henning Mankell 2007 också ett separat författarstipendium för norrländska författare och donerade 2009 gården Jänspers i Härjedalen att genom vistelsestipendium bereda dramatiker och författare arbetsro vid en tids vistelse i huset.
Kulturcentrum Mankell
År 2007 invigdes i uppväxtorten Sveg Kulturcentrum Mankell, ett kulturellt centrum för Härjedalen, för kulturverksamma och kulturintresserade med utställningar, föredrag med mera. Det fungerar också som ett centrum för information om Henning Mankells liv och arbete.
Verk
Bibliografi
För listan med enbart böckerna om Wallander, se Kurt Wallander
1973 – Bergsprängaren
1974 – Sandmålaren
1977 – Vettvillingen
1979 – Fångvårdskolonin som försvann
1980 – Dödsbrickan
1981 – En seglares död
1982 – Daisy Sisters
1984 – Sagan om Isidor
1990 – Leopardens öga
1990 – Hunden som sprang mot en stjärna, barnbok, första boken om Joel
1991 – Mördare utan ansikte
1991 – Skuggorna växer i skymningen, barnbok, den andra berättelsen om Joel
1992 – Hundarna i Riga
1992 – Katten som älskade regn, barnbok, illustrationer av František Šimák
1993 – Den vita lejoninnan
1994 – Mannen som log
1995 – Comédia infantil (filmatiserades, se Comédia infantil (film))
1995 – Villospår
1995 – Eldens hemlighet
1996 – Den femte kvinnan
1996 – Pojken som sov med snö i sin säng, barnbok, den tredje berättelsen om Joel
1996 – Fotografens död, utgiven av ICA-kuriren
1997 – Steget efter (filmatiserades 2005 se Steget efter (film))
1998 – Brandvägg (filmatiserades 2006 se Brandvägg (miniserie))
1998 – Resan till världens ände, barnbok, den fjärde och avslutande delen av berättelsen om Joel
1999 – Pyramiden
1999 – I sand och i lera
2000 – Danslärarens återkomst (filmatiserades 2003, se Danslärarens återkomst (TV-serie))
2000 – Labyrinten
2000 – Vindens son
1998 – Berättelse på tidens strand
2001 – Tea-bag
2001 – Eldens gåta
2002 – Innan frosten
2003 – Jag dör, men minnet lever (biografi)
2004 – Djup
2005 – Kennedys hjärna
2005 – Eldens vrede
2006 – Italienska skor
2008 – Kinesen
2009 – Den orolige mannen
2011 – Minnet av en smutsig ängel
2013 – Handen
2014 – Kvicksand
2015 – Svenska gummistövlar
Filmer och TV-serier baserade på Mankells verk
Rolf Lassgård som Kurt Wallander
1994 – Mördare utan ansikte
1995 – Hundarna i Riga
1996 – Den vita lejoninnan
2001 – Villospår
2002 – Den femte kvinnan
2003 – Mannen som log
2005 – Steget efter
2006 – Brandvägg
2007 – Pyramiden
Lennart Jähkel som Kurt Wallander
2003 – Talismanen
Krister Henriksson som Kurt Wallander
2005 – Innan frosten
2005 – Byfånen
2005 – Mastermind
2005 – Bröderna
2005 – Mörkret
2005 – Afrikanen
2006 – Fotografen
2006 – Den svaga punkten
2006 – Luftslottet
2006 – Täckmanteln
2006 – Blodsband
2006 – Jokern
2006 – Hemligheten
2009 – Hämnden
2009 – Skulden
2009 – Kuriren
2009 – Tjuven
2009 – Cellisten
2009 – Prästen
2009 – Läckan
2009 – Skytten
2009 – Dödsängeln
2009 – Vålnaden
2009 – Arvet
2009 – Indrivaren
2009 – Vittnet
2013 – Den orolige mannen
2013 – Försvunnen
2013 – Sveket
2013 – Saknaden
2013 – Mordbrännaren
2013 – Sorgfågeln
Jonas Karlsson som Stefan Lindman
2004 – Danslärarens återkomst
Kenneth Branagh som Kurt Wallander
2008 – Sidetracked
2008 – Firewall (Kurt Wallander)
2008 – One Step Behind
2010 – Faceless Killers
2010 – The Man Who Smiled
2010 – The Fifth Woman
2012 – An Event in Autumn
2012 – The Dogs of Riga
2012 – Before the Frost
Pjäser
Från valp till diktare
Grävskopan
Påläggskalven
Antiloperna
Att storma himlen
Den samvetslöse mördaren Hasse Karlsson
Darwins kapten
En gammal man som dansar
Hårbandet
Innan gryningen
Kakelugnen på myren
Lampedusa
Lögnhalsarna. Nio enaktare om Strindberg
Mannen som byggde kojor
Mörkertid
Och sanden ropar
Svarte Petter
Teabag
Älskade syster (Om Elise Ottesen-Jensen)
Apelsinträdet
Under trädet lever jag vidare
Priser och utmärkelser
1991 – Nils Holgersson-plaketten för Hunden som sprang mot en stjärna
1991 – Bästa svenska kriminalroman för Mördare utan ansikte
1992 – Glasnyckeln för Mördare utan ansikte
1993 – Deutscher Jugendliteraturpreis för Hunden som sprang mot en stjärna
1995 – Bästa svenska kriminalroman för Villospår
1996 – ABF:s litteratur- & konststipendium
1996 – Astrid Lindgren-priset för barnboken Joel i Norrland och Sofia i Moçambique
1996 – BMF-plaketten för Den femte kvinnan
1996 – Expressens Heffaklump
1996 – Sveriges Radios Romanpris för Comédia infantil
1997 – Årets författare (SKTF)
1998 – Augustpriset (barn- och ungdomskategorin) för Resan till världens ände
2000 – Eldh-Ekblads fredspris
2001 – Bokjuryn (kategori 14–19 år)
2001 – Gold Dagger (Crime Writers' Association) för Sidetracked (Villospår)
2001 – Ystads kommuns kulturpris
2003 – Deutsche Bücherpreis. Publikumspreis
2006 – Medaljen Litteris et Artibus
2012 – Rivertonklubbens internationella hederspris
Se även
Mankell (släkt)
Källor
Externa länkar
Officiell webbplats (arkiverad version från 1 augusti 2015)
Kulturcentrum Mankells webbplats (arkiverad version från 9 september 2013)
Henning Mankell i Libris
(tyska) Henning Mankell på Perlentaucher