Hinke Bergegren

Henrik Bernhard "Hinke" Bergegren, född 22 april 1861 på Kungsholmen, Stockholm, död 10 maj 1936 i Adolf Fredriks församling, Stockholm, var en svensk socialistisk och anarkistisk författare, redaktör, skribent och agitator.

Biografi

Bergegren var son till bokhandlaren Evald Teodor Bergegren och Karolina Hillberg. Han arbetade som journalist och redaktör och anställdes 1890 av Hjalmar Branting som redaktionssekreterare på Social-Demokraten. Året därpå grundade han tidskriften Under röd flagg som propagerade för anarkosyndikalistiska idéer i den ideologiska strid som då utkämpades inom socialdemokratin. Tidskriften utkom bara med nio nummer. Därefter flyttade Bergegren till Norrköping och övertog redaktörskapet för Proletären, men redan i januari 1892 sade han emellertid upp sig där och tillbringade de påföljande åtta åren utomlands.

På Socialdemokraternas partikongress i Norrköping 1891 förespråkade Hinkegren terror och "småmord" som metod i kampen mot kapitalismen:

Under åren 1904–1916 var han redaktör för ungsocialisternas tidskrift Brand.

Bergegren tillhörde den falang inom den tidiga socialdemokratin som radikaliserades och kom att anamma en anarkistisk/frihetlig socialistisk ståndpunkt och tillsammans med Nya Folkviljans redaktör Carl G. Schröder uteslöts han ur partiet 1908 efter långvariga strider med Hjalmar Branting. Branting kritiserade Hinke för dennes agitation: ”Något så vansinnigt som att på nuvarande utvecklingsgrad tala om att gripa till våld för att påtvinga folket en socialistisk samhällsordning har aldrig kunnat falla mig ett ögonblick in … Jag vill ej göra mig medansvarig för någon dårhuspolitik.” Många ungsocialister följde dock Hinke Bergegren och hans anhängare kallades ibland "unghinkar".

För eftervärlden är han kanske mest känd som föregångare i sexualreformsrörelsen och sitt stora arbete för rätten att sprida information om preventivmedel. År 1910 genomfördes kampanjen Kärlek utan barn i vilken han myntade uttrycket "Det är bättre med kärlek utan barn än barn utan kärlek". För spridandet av information om preventivmedel blev han dömd till ett kortare fängelsestraff. Den lag mot agitation för preventivmedel som antogs 1910 kom att kallas Lex Hinke efter Bergegren.

År 1921 bröt han med Ungsocialisterna för att gå med i det som blev Sverges kommunistiska parti och vid 1929 års partisplittring följde han majoriteten till det som blev Socialistiska partiet, i opposition mot Moskvas linje. Där stannade han till sin död. Ett känt framträdande som representant för SP gjorde han vid begravningen efter Ådalskotten 1931.

Bergegren var sedan 1886 gift med Anna Kajsa Gustafsson (1857–1934). Äktenskapet var barnlöst. Bergegren är begravd på Norra begravningsplatsen.

Bibliografi

Skönlitteratur

Varia

• • 1. omarbetade upplagan 1932.

Översättningar

• Karl Marx: Det sosialdemokratiska partiprogrammet (Bergegren, 1891)
• Paul Fischer: Marx' värdeteori och den borgerliga nationalekonomien (1903)
• Pierre Ramus: För hem och härd: skådespel (Ungsocialistiska partiets förlag, 1917)
• Ernst Gutfreund: Arbetarledare: social tidsbild i fyra akter (Syndikalistens förlag, 1918)
• Martin Andersen Nexø: Ditte människobarn (Ditte menneskebarn) (Framtiden, 1924-1925)

Utgivning

• 1891 -
• 1904-1916 -
• 1908-1916 -

Se även

• Rösträttsdemonstrationen i Stockholm 20 april 1902

Hinke Bergegren i kulturen

• I Erik Lindorms pjäs Röda dagen (1929) karikeras Hinke Bergegren som bolsjeviktalaren Georg Holmbärj, som i filmatiseringen från 1931 spelas av Håkan Westergren.
• Bergegren porträtteras i Ivan Oljelunds romaner Gröna riddare (1926), Arbetarbohem (1953) och Dans med stormen (1954), i de senare under det fiktiva namnet Wildberger.
• I långfilmen Kådisbellan av Åke Sandgren från 1993 porträtteras Hinke Bergegren av Reine Brynolfsson.

Referenser

Noter

Vidare läsning

Externa länkar