Hanna Bratt

Ellen Nanny Johanna (Hanna) Bratt, född 19 november 1874 i Karlsborgs garnisonsförsamling i dåvarande Skaraborgs län, död 21 juni 1959 i S:t Görans församling i Stockholm, var en svensk lärare, rektor och skriftställare. Efter en lång gärning inom flickskolan grundade hon 1934 tillsammans med läkaren och psykoanalytikern Gunnar Nycander Ericastiftelsen i Stockholm, den första svenska institutionen som utbildade barnpsykoterapeuter och erbjöd behandling för barn, ungdomar och deras familjer. Hon var stiftelsens föreståndare fram till 1941. Enligt Nationalencyklopedin gjorde hon en pionjärinsats inom svensk psykisk barn- och ungdomsvård.

Bakgrund och lärargärning

Hanna Bratt var dotter till översten John Bratt och Jenny Bratt, född Olander, och växte upp i en officersfamilj. Hon avlade examen vid Högre lärarinneseminariet 1896 och arbetade därefter som lärare, först vid Ateneum för flickor och sedan under lång tid vid Brummerska skolan i Stockholm. År 1925 blev hon rektor för Fernanderska skolan i Örebro, en tjänst hon lämnade 1932. Vid sidan av lärararbetet var hon engagerad i skolfrågor och var bland annat ordförande i Stockholms Småskoleförbund mellan 1917 och 1925.

Under sina år som lärare intresserade hon sig särskilt för barn som inte kunde följa med i skolarbetet eller anpassa sig till skolmiljön, och hon menade att svårigheterna sällan berodde på bristande begåvning. Hennes syn på barn påverkades av den liberala pedagogiken, av Ellen Keys tankar om barnets integritet och av föreläsningar som Emilia Fogelklou höll i psykologiska ämnen på 1920-talet.

Ericastiftelsens grundande

Efter att ha lämnat rektorstjänsten i Örebro inledde Bratt våren 1933 en försöksverksamhet i Stockholm, där hon tog emot enskilda barn och använde lera, sand, papper och färgkritor som uttrycksmedel. Den första patienten, en sexårig pojke, fick hon genom läkaren Poul Bjerre. Sommaren 1933 reste hon till Margaret Lowenfelds Institute of Child Psychology i London och tog intryck av institutets metoder för lek som diagnostik och behandling. För att knyta medicinsk och psykoanalytisk kompetens till verksamheten sökte hon upp Gunnar Nycander.

Den 5 juni 1934 samlades en grupp läkare, pedagoger och socialarbetare och konstituerade Ericastiftelsen. Verksamheten inleddes den 1 september samma år med en rådgivningsbyrå, med Bratt som föreståndare och Nycander som stiftelsens förste anställda läkare. Namnet föreslogs av Bratt efter klockljungen (Erica tetralix), en liten och härdig växt som lever på karg mark. Hon sammanfattade verksamhetens syfte som att "plocka upp illa medfarna små vandrare på livets stora färdestråk". Stiftelsen startade utan eget kapital: Bratt lånade medlen till registreringen och skänkte en del av sina egna möbler och hon uppbar ingen lön under sina år som föreståndare. År 1936 grundades även Ericastiftelsens läkepedagogiska seminarium, med Bratt som rektor.

Senare år

Bratt lämnade föreståndarskapet 1941 men följde verksamheten fram till sin död. Hon avled ogift 1959 och är gravsatt i familjegraven på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.

Bibliografi

• När arbetsdagen begynner : en samling morgonböner hållna i Brummerska skolan läsåret 1913-1914, Norstedts, Stockholm 1915
• Fernanderska skolans historia 1867-1932 - tillägnad gamla och unga som vid skolan arbetat, Lindhska boktryckeriet, Örebro 1932
• Ericastiftelsen i Psykologien upptäcker människan, Kooperativa Förbundets bokförlag, Stockholm 1945
• Där vetenskap och kärleksbud mötas i uppfostringsfrågor, Kooperativa Förbundets bokförlag, Stockholm 1946
• En religionslärarinna berättar, Svenska kyrkans diakonistyrelses förlag, Stockholm 1951

Källor

• Om organisation på Ericastiftelsens webbplats, läst 2013-10-22
• Mellanrummet - Nordisk tidkrift för barn- och ungdomspsykoterapi nr 11-2004. läst 2013-10-22

Noter