Julia Cæsar

Julia Maria Vilhelmina Cæsar,<ref

Artikeln Julia Cæsar på NE.se. (läst 2011-10-04) född 28 januari 1885 i Svea livgardes församling i Stockholm, död 18 juli 1971 i Västerleds församling i Stockholms län, var en svensk skådespelare. Hon var en folkkär skådespelerska och komedienne, verksam under drygt 60 år på 1900-talet.

Cæsar medverkade i ett stort antal filmer, flest bland alla svenska kvinnliga skådespelare genom tiderna med hela 135 filmer, där tvåan är Astrid Bodin med 134 filmer. Den första större rollen fick Cæsar 1922 som käring i Anderssonskans Kalle. Hon blev expert på att gestalta argsinta men hjärtliga tanter, det rollfack som hon hamnade i redan som 20-åring. Hon spelade ofta kokerskor, portvaktstanter, hyresvärdinnor och svärmödrar.

Inom teatern var hon bland annat verksam vid Apolloteatern i Helsingfors 1913–1917, Folkets hus teater 1927–1929, Mosebacketeatern 1929–1937 och Odéonteatern i Stockholm 1938–1953. Somrarna 1924 och 1964 spelade hon folklustspel på olika friluftsteatrar i Stockholm. Hon var oftast på Vanadislundens eller Tantolundens teatrar och kallades för Tantolundens drottning.

Biografi

Uppväxt

Julia Cæsar föddes på Östermalm. Hon var dotter till gardisten Alfred Caesar Gustafsson och hans maka Kristina Vilhelmina (född Hammar ). Namnet Cæsar kom från den soldatsläkt hon härstammade ifrån. Modern dog år 1892 när Julia Cæsar var sju år gammal. Hon och hennes fyra överlevande syskon fick senare en styvmor och en halvsyster. Flera av syskonen dog också unga, det äldsta syskonet redan 1882 som ettåring, och ytterligare två året efter modern, endast fyra och två år gamla. År 1903 avled även fadern, 53 år gammal.

Tidig teaterkarriär

Cæsar fick tidigt stå på egna ben. Kring år 1909 står hon angiven i folkbokföringen som teaterelev, innan dess som piga, tjänarinna, och bokbinderiarbeterska. Hon arbetade hårt och strävsamt fram mot det yrke och den position hon önskade. Redan som barn spelade hon teater på gårdarna i de då mycket enkla kvarteren på Östermalm. Gideon Wahlberg tillhörde vänkretsen och i hans pjäser skulle hon ofta längre fram medverka. I hennes uppväxtkvarter vid Östermalmstorg låg Folkteatern, där hon tillbringade all tid hon kunde.

Som 18-åring medverkade Julia Cæsar som statist på gamla Folkteatern vid Östermalmstorg i Stockholm. Hennes verkliga scendebut ska ha ägt rum kring år 1905 på Kristallsalongen på Djurgården i Stockholm, alternativt på landsortsturné 1905 med Sondells teatersällskap; uppgifterna är något osäkra. Där spelade hon den gamla mor Annika (en hundraårig gammal döv gumma) i Värmlänningarna. På den vägen var det, redan som ung blev tanten hennes fasta avdelning. Några flick- eller hjältinneroller blev det aldrig tal om, hon var en kvinna mot normen och strömmen. Kanske var det befriande att slippa pressas in i den strikta mall som rådde för kvinnor. Cæsar gjorde i alla fall det mesta av sin lott och gjorde den argsinta tanten folkkär.

Spelåret 1909/10 reste Cæsar på turné med Ranfts dramatiska teatersällskap. Sommartid spelade hon bland annat på Kristallsalongen, och det var där som hon 1913 spelade käring med hörlurar i Emil Norlanders lustspelsrevy Tjusiga Magnusson.

Cæsar var engagerad vid Apolloteatern i Helsingfors 1913—1919 och senare vid olika stockholmsscener, som Pallas-Teatern, Södermalmsteatern, Folkets hus teater, Mosebacketeatern, Odéonteatern och Boulevardteatern. Från 1925 och åtskilliga somrar framöver medverkade hon även i folklustspel på Stockholms friluftsteater, däribland vid Vanadislunden, Klippan och Tantolunden, och hon kom att kallas för "Tantolundens drottning". År 1960 övergick hon till nästa friluftsscen, Skansenteatern.

Bland den långa raden av Cæsars teaterroller märks Malin i Söderkåkar (1930) på Tantolundens friluftsteater, Augusta i Augustas lilla felsteg (1931 och 1936) på Mosebacketeatern, Madam Flod i Hemsöborna (1936) på Mosebacketeatern, Annie i Annie från Amörka (1944) på Tantolundens friluftsteater, Tant Klara i Kvartetten som sprängdes (1960) på Skansens friluftsteater och Anna-Kajsa i Änkeman Jarl (1963) på samma scen. Hon medverkade även i ett antal revyer, skrivna av bland andra John Botvid, Karl-Ewert, Rune Moberg och Tjadden Hällström.

Filmkarriär

Julia Cæsar filmdebuterade vid 37 års ålder, i en liten roll i Victor Sjöströms renässansdrama Vem dömer, 1922. Följande höst fick hon en större roll, som Lövbergskan i komedin Anderssonskans Kalle, 1922. Filmen fick även en uppföljare året därpå.

På film liksom på scen kom Cæsar att bli specialist på att gestalta tvära, barska och argsinta, men på något vis ändå älskvärda kärringar. Under sin karriär spelade hon otaliga huskors, skräcktanter och ragator i olika former; portvaktstanter, hushållerskor, tvätterskor, svärmödrar, direktörskor med mera. Dessa tanter var så gott som alltid slagkraftiga, frispråkiga och sparkade uppåt. Hon förmedlade inte sällan ett slags rättrådighet, som ironiserade och raljerade över den patriarkala samhällsordningen. Hon gjorde sig inte till för någon, och alla fick ovett så det skvätte om det. Men Cæsar tillförde också ingredienser som värme och självdistans till dessa egentligen rätt otacksamma roller. På så vis erövrade hon publikens hjärtan, om det så var från en scenkant eller en filmduk. Hon blev mycket folkkär, en kärlek mellan en artist och dennas publik som stod sig genom åren. Hon hade begåvats med den abstrakta gåvan publiktycke, och njöt av det.

Åren på utomhusscener hade gjort Julia Cæsar garvad, hon hade en kraftfull stämma, en tajming och träffsäkerhet som delvis berodde på att ensemblen ständigt behövde kunna parera alltifrån tåg som for förbi till allehanda väderförhållanden och övriga störningsmoment. Det var en lärorik om än oöm skola för artisterna, som gjorde att de lärde sig hantera det mesta och ändå kunde sätta repliken mitt i prick vid rätt tidpunkt.

Julia Cæsar medverkade i sammanlagt 135 filmer under sin långa karriär, i topp bland svenska skådespelerskor. Bland titlarna kan nämnas Bomans pojke (1933), Ebberöds bank (1935), O, en så'n natt (1937), Pensionat Paradiset (1937), Swing it, magistern! (1940), Sussie (1945), Fram för lilla Märta (1945), Det regnar på vår kärlek (1946), Stiliga Augusta (1946), Soldat Bom (1948), Greven från gränden (1949) och Ratataa eller The Staffan Stolle Story (1956). Sin sista roll spelade hon i Freddy klarar biffen (1968).

Senare år och sista tid

Mot slutet av sin karriär upplevde Julia Cæsar en oväntad andra vår, med popularitet i nya kretsar och generationer, som aldrig sett henne spela folklustspel på friluftsscenerna. Det som tidigare varit en del av en fulkultur att se ned på blev plötsligt kult. Hon medverkade bland annat i Beppe Wolgers och Knäppupps revy Bom krasch på Idéon, 1966. Det ena gav det andra, och Cæsar spelade även TV-roller i bland annat Hemsöborna (1966) och Lorden från gränden (1967).

Hon förekom också i radio, däribland i radioteateruppsättningar och 1967 i underhållningsprogrammet Thores trekvart, med Thore Skogman och Robert Broberg. Efter det placerade sig, än mer oväntat, den 82-åriga Cæsar vingtern 1967/1968 på Svensktoppen med sitt gamla sångnummer från 1940-talet, "Annie från Amörka".

Cæsar drabbades 1968 av en hjärnblödning och vårdades sina sista år på långvården. Hon avled i Bromma den 18 juli 1971 och begravdes på Bromma kyrkogård i Stockholm den 31 augusti 1971.

Privatliv

Julia Cæsar köpte sig redan 1923 en egen villa vid Storskogsvägen 22 i Ålsten i Bromma. Hon kom att bo kvar i sin villa livet ut. För det mesta åkte hon spårvagn till och från jobbet i stan.

Julia Cæsar var ogift. Hon levde dock som sambo med operettsångaren Frida Falk från 1925 fram till dennas död 1948. Cæsar har beskrivits som en queer person, och hon umgicks i samma kretsar som exempelvis Kai Gullmar.

Eftermäle

Julia Cæsar har utnämnts till många inofficiella hederstitlar, främst olika varianter på att hon var Sveriges "buskisdrottning", men hon var långt mer mångsidig än så. Hon hade spelat alltifrån operett i sina unga år till drama, och Cæsar förvandlade ofta även små roller utmejslade karaktärsstudier. Cæsar har beskrivits som "Sveriges mest älskade kärring".

Filmografi i urval

• 1922 – Vem dömer
• 1922 – Anderssonskans Kalle
• 1923 – Anderssonskans Kalle på nya upptåg
• 1923 – Mälarpirater
• 1925 – Kalle Utter
• 1925 – Hennes lilla majestät
• 1926 – Flickan i frack
• 1929 – Rågens rike
• 1931 – Trötte Teodor
• 1932 – Svarta rosor
• 1932 – Ett skepp kommer lastat
• 1932 – Hans livs match
• 1933 – Fridolf i lejonkulan
• 1933 – Djurgårdsnätter
• 1933 – Bomans pojke
• 1934 – Simon i Backabo
• 1934 – Anderssonskans Kalle
• 1934 – En stilla flirt
• 1935 – Smålänningar
• 1935 – Ebberöds bank
• 1935 – Munkbrogreven
• 1935 – Grabbarna i 57:an
• 1936 – Våran pojke
• 1936 – Han, hon och pengarna
• 1936 – Alla tiders Karlsson
• 1937 – Ryska snuvan
• 1937 – Pappas pojke
• 1937 – Pensionat Paradiset
• 1937 – O, en så'n natt!
• 1938 – Med folket för fosterlandet
• 1938 – Blixt och dunder
• 1939 – Vi på Solgläntan
• 1939 – Rena rama sanningen
• 1939 – Hennes lilla Majestät
• 1939 – Efterlyst
• 1939 – Oss baroner emellan
• 1939 – Ombyte förnöjer
• 1940 – Swing it, magistern!
• 1940 – Romans
• 1940 – Med dej i mina armar
• 1940 – Hanna i societén
• 1941 – Ung dam med tur
• 1941 – Stackars Ferdinand
• 1941 – Spökreportern
• 1941 – En kvinna ombord
• 1941 – En fattig miljonär
• 1942 – Vi hemslavinnor
• 1941 – Snapphanar
• 1942 – Ungdom i bojor
• 1942 – Tre skojiga skojare
• 1942 – Tre glada tokar
• 1942 – Man glömmer ingenting
• 1942 – Kvinnan tar befälet
• 1942 – Halta Lottas krog
• 1942 – Fallet Ingegerd Bremssen
• 1942 – I gult och blått
• 1943 – En flicka för mej
• 1943 – Livet måste levas
• 1943 – När ungdomen vaknar
• 1943 – Katrina
• 1943 – I mörkaste Småland
• 1944 – Släkten är bäst
• 1944 – Gröna hissen
• 1944 – Vi behöver varann
• 1944 – Kärlek och allsång
• 1944 – Flickan och Djävulen
• 1944 – Örnungar
• 1944 – Prins Gustaf
• 1944 – Dolly tar chansen
• 1945 – Sussie
• 1945 – Kungliga patrasket
• 1945 – Fram för lilla Märta
• 1945 – Hans Majestät får vänta
• 1945 – I som här inträden
• 1945 – Bröderna Östermans huskors
• 1946 – Holger Nilssons underbara resa
• 1946 – Pengar – en tragikomisk saga
• 1946 – Peggy på vift
• 1946 – Ballongen
• 1946 – Det regnar på vår kärlek
• 1946 – Onsdagsväninnan
• 1946 – Kris
• 1946 – Rötägg
• 1946 – Stiliga Augusta
• 1947 – Det kom en gäst
• 1947 – Stackars lilla Sven
• 1947 – 91:an Karlssons permis
• 1947 – Kronblom
• 1948 – Loffe på luffen
• 1948 – Solkatten
• 1948 – Soldat Bom
• 1948 – Janne Vängmans bravader
• 1948 – De kämpade sig till frihet
• 1949 – Gatan
• 1949 – Kronblom kommer till stan
• 1949 – Greven från gränden
• 1949 – Kvinna i vitt
• 1949 – Lång-Lasse i Delsbo
• 1949 – Pappa Bom
• 1949 – Farlig vår
• 1949 – Pippi Långstrump
• 1950 – Två trappor över gården
• 1950 – Påhittiga Johansson
• 1950 – När kärleken kom till byn
• 1950 – Kyssen på kryssen
• 1950 – Kastrullresan
• 1951 – Skeppare i blåsväder
• 1951 – Dårskapens hus
• 1952 – Klackarna i taket
• 1952 – Janne Vängman i farten
• 1953 – Åsa-Nisse på semester
• 1953 – Bror min och jag
• 1953 – Fartfeber
• 1954 – Åsa-Nisse på hal is
• 1954 – Förtrollad vandring
• 1956 – Flickan i frack
• 1956 – Ratataa
• 1957 – Johan på Snippen tar hem spelet
• 1957 – 91:an Karlsson slår knock out
• 1961 – Ljuvlig är sommarnatten
• 1961 – Hällebäcks gård
• 1964 – Svenska bilder
• 1965 – Åsa-Nisse slår till
• 1965 – Morianerna
• 1965 – Pang i bygget
• 1966 – Hemsöborna
• 1966 – Åsa-Nisse i raketform
• 1966 – Trettio pinnar muck
• 1967 – En sån strålande dag
• 1968 – Freddy klarar biffen

Teater

Roller

Radioteater

Roller

Externa länkar

• Vägglusen på Radioteatern