Information från Wikipedia
Lars Göran Ingemar Norén, född 9 maj 1944 i Stockholm, död 26 januari 2021 i Sofia distrikt i Stockholm, var en svensk dramatiker och poet, som skrev för teater, radio och tv. Han var regissör vid Dramaten, konstnärlig ledare vid Riksteatern (1999–2007) och konstnärlig ledare för Folkteatern, Göteborg (2009–2012).
Norén tillhör de mest spelade samtida dramatikerna i Europa och stora delar av världen. Hans tungsinta och relationsproblematiskt orienterade verk har blivit ett begrepp och ses internationellt som en sinnebild för svenskt svårmod, i likhet med August Strindberg och Ingmar Bergman.
Noréns verk spänner över genrer och stilar och utforskar existentiella och sociala ämnen. Dramatiken drivs av en poetisk dialog med inslag av absurditet och humor. Till det yttre kan den verka traditionell, men formellt sett är den experimentell och modernistisk.
Biografi
Lars Norén var son till tjänstemannen Mattis Norén (1910–1978) och Britt, ogift Jäderlund (1912–1964), samt dotterson till prästen Ivan Jäderlund.
Lars Norén föddes i Stockholm men familjen flyttade till Skåne när han var fem år gammal, och kom att arrendera på ett hotell i Genarp. Uppväxten var mycket instabil och hotellet skulle senare utgöra scen för handlingen i några av hans mest uppmärksammade skådespel. Han läste intensivt, bland annat BLM, Stig Dagerman och Jean-Paul Sartre. Komponisten Karl-Erik Welin, som bodde i Genarp, introducerade Norén för den moderna musikens clusterteknik, som blev viktig för hans tidiga diktsamlingar. Norén flyttade som 15-åring tillbaka till Stockholm. 1962 blev han regiassistent åt Bengt Ekerot. Han kom också tidigt under poeten Artur Lundkvists beskydd.
Lars Norén var gift första gången 1970–1975 med Elisabet Mörk (född 1942). De fick en dotter 1971. Åren 1993–2003 var han gift med dramaturgen och teatervetaren Charlott Neuhauser (född 1961) och 2007–2013 med skådespelaren Annika Hallin (född 1968), med vilken han 2009 fick en dotter. I ett förhållande med Ann-Charlotte Bonner (född 1949) fick han en dotter 1978.
Norén avled den 26 januari 2021 i sviterna av covid-19 på Karolinska universitetssjukhuset i Solna.
Verk
Lars Noréns författarskap är enormt omfattande. Han skrev och publicerade över 120 pjäser, sjutton diktsamlingar och femton prosaverk, inklusive en dagbok i fem volymer på 6 300 sidor.
Poesi och prosa
Lars Norén debuterade 1963 med diktsamlingen Syrener, snö, men ett par dikter hade tryckts föregående år i tidskrifterna Lyrikvännen och Rondo. 1960-talets poesi har inslag av expressionism, surrealism och konkretism, och präglas av vilt framvällande ordmassor av mardrömslika visioner korsade med mer dokumentära, redogörande avsnitt. Den tidiga perioden i Noréns lyriska produktion benämns ofta "schizofren", både för att den simulerar ett sjukligt associationflöde och schizofreni förekommer som motiv, och för att Norén själv behandlades för schizofreni under perioden omkring tillkomsten för Inledning nr 2 till Schizz (1965), Encyklopedi (1966) och Stupor – Nobody knows you when you're down and out (1968).
Den surrealistiska perioden följs av den nomadiska och ljusa lyriken i Kung mej och andra dikter (1973) och den så kallade dagbokspoesin i Dagliga och nattliga dikter (1974), Dagbok augusti–oktober 1975 (1976) och Nattarbete (1976). Formen blir alltmer komprimerad och asketisk, vilket kulminerar i den hermetiska poesin i Order (1978), Den ofullbordade stjärnan (1979) och Hjärta i hjärta (1980), där den senare blickar framåt mot dramatiken genom att introducera ett starkt tilltal som närmar sig dialog. Hjärta i hjärta blev Noréns farväl till poesin. Det skulle dröja trettiosex år innan han återvände, med Stoft (2016).
Medan Artur Lundkvist, Federico García Lorca, Raymond Roussel och Henri Michaux är intertextuellt viktiga för 1960-talets poesi, är Gunnar Ekelöf, Paul Celan, Rainer Maria Rilke och Friedrich Hölderlin nyckelfigurer i 1970-talets poesi. Order är till stor del skriven i dialog med Paul Celan.
Dramatik
Norén skrev sitt första pjäsmanus som 19-åring och redan på 1970-talet började han utforska det dramatiska uttrycket i TV-pjäser som Amala, Kamala (1971) och radiopjäser som Box Ett (1972). Hans första teateruppsättning var den skandalomsusade Fursteslickaren vid Dramaten 1973. Han återvände till teatern med Orestes (1979) och Modet att döda (1980).
Sitt stora genombrott som dramatiker fick Norén med de delvis självbiografiska pjäserna Natten är dagens mor och Kaos är granne med Gud, uruppförda 1982 respektive 1983. De sändes som hyllade TV-produktioner 1984. Pjästitlarna är hämtade från Erik Johan Stagnelius dikt Vän, i förödelsens stund.
Till de mer noterbara av de över hundra pjäser Norén skrev hör Tre borgerliga kvartetter, som inkluderar kammarspelen Höst och vinter (1989), Bobby Fischer bor i Pasadena (1990) och Sommar (1992), med vilka Norén nådde en bredare publik, De döda pjäserna, en cykel om fjorton pjäser inklusive En sorts Hades (1996), och trilogin Morire di Classe som samlar Personkrets 3:1 (1997), Skuggpojkarna (1999) och Anna Politkovskaja In Memoriam (2007). Under samlingstitlarna Terminal och Samhälle utgav Norén 2014 en svit av kortare pjäser skrivna under 2000-talet, med existentiella teman respektive av mer social eller politisk karaktär, såsom Kyla och Krig (båda 2003). Många av dessa har satts upp både i Sverige och internationellt.
På 80- och 90-talen är Noréns skådespel typiskt sett relationsdramer och återkommande miljöer är det borgerliga hemmet och institutionen. Mikael van Reis har argumenterat för att det slutna rummet är ledmotiv författarskapet igenom. Den senare dramatiken kretsar ofta kring tid och döden, och icke namngivna karaktärer i abstrakta rum med minimalistisk dialog. Den poetiska dialogen är genomgående central i Noréns dramatik. Eugene O'Neill, Harold Pinter och Samuel Beckett är återkommande referenser. Manus kan omfatta hundratals sidor med totala speltider på många timmar. Det medför kraftiga bearbetningar av regissör och skådespelare vid uppförande, varför olika uppsättningar av samma pjäs kan uppvisa stora skillnader i tolkning. Barbro Westling har visat att Suzanne Ostens regi tolkade Norén i experimentell riktning medan Björn Melander bidragit starkt till att förstå Norén realistiskt.
Noréns kontroversiella 7:3 (1999) skrevs och framfördes i samarbete med en grupp interner, varav två var aktiva nynazister och fick uttrycka sina åsikter på scenen som en del av föreställningen, vilket väckte stor debatt. Ytterligare kritik riktades mot Norén och Riksteatern för deras eventuella roll i den händelsekedja som ledde till Malexandermorden. Två av gärningsmännen hade beviljats tillfällig permission från sin häktning på Österåkers fängelse för att medverka i Noréns pjäs. Journalisten Elisabeth Åsbrink har skildrat händelserna i Smärtpunkten (2009), som senare bearbetades till tv-serien Smärtpunkten (2024) på SVT, med David Dencik i rollen som Norén. Åren efter kontroversen dokumenteras i den första volymen av Noréns dagbok, En dramatikers dagbok (2008).
Regi
Norén regisserade från och med 1990-talet ett stort antal teateruppsättningar för scen och tv, både egna verk och andras, och var länge en efterfrågad regissör på flera av Europas framstående teatrar, såsom nationalteatrarna Dramaten, Comédie Française i Paris och Det norske teatret i Oslo.
Teaterchefskap
Från 1999 var han i nära samarbete med Ulrika Josephsson konstnärlig ledare för den då nyskapade avdelningen RiksDrama på Riksteatern, men avgick från detta uppdrag 2007. Chefsparet hade då fått erbjudande om att ta över chefskapet för anrika Betty Nansen Teatret i Köpenhamn, men på grund av formella protester från teaterns personal, som ansåg att utnämningsprocessen inte hade gått rätt till, bestämde sig paret för att avstå från erbjudandet. Den 1 juli 2009 tillträdde de i stället som konstnärlig ledare respektive VD för Folkteatern i Göteborg. På grund av hälsoproblem och överbelastning tvangs han sluta som konstnärlig ledare i början av 2012 men kvarstod som konstnärlig rådgivare till Ulrika Josephsson, som övertog hela chefskapet fram till 2014.
Prosa
Norén är också känd för En dramatikers dagbok, ett monumentalt arbete på över 6 000 sidor som skildrar två decennier av hans liv. Dagboken publicerades i fem volymer mellan 2008 och 2022, varav den sista utkom postumt och avslutas mitt i en mening. Vid tidpunkten för författandet av den första dagboken präglades Noréns tillvaro av kritiken mot 7:3. Dagboken blev mycket omdebatterad eftersom den dels var självutlämnande, dels innehöll kritiska och negativa omdömen om svenska kulturpersonligheter, även sådana som räknats till Noréns bekantskapskrets. En dramatikers dagbok utsågs 2025 till 2000-talets bästa svenska roman i Expressen, som tillfrågat 101 författare, kritiker och forskare.
Romanerna Biskötarna (1970) och I den underjordiska himlen (1972) utspelar sig i ett Stockholm befolkat av outsiders, prostituerade, kriminella och narkomaner. Person- och motivkretsarna och den ibland kyliga direktheten pekar fram mot Noréns senare dramatik.
Övrigt
Prefixet norén- används bildligt i sammansatta ord, såsom norénjul. Det hänvisar till den dystra stämning och bittra konflikt som ofta präglar Lars Noréns verk. En "norénjul" är motsatsen till den idylliska "bergmanjul" som skildras i Fanny och Alexander.
Norén var bland bidragsgivarna till tidskriften Puss på 1960-talet.
Han var värd för Sommar i Sveriges Radio P1 19 juni 2005.
Lyrik
Prosa
Dramatik (även vissa regiarbeten)
TV-teaterproduktioner
Radioteater
Priser och utmärkelser
Källor
Vidare läsning
Åsbrink, Elisabeth (2009). Smärtpunkten: Lars Norén, pjäsen Sju tre och morden i Malexander. Stockholm: Natur & Kultur. Libris 11269061. ISBN 978-91-27-11880-5
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Lars Norén.
Albert Bonniers förlag, om Lars Norén
Lars Norén i Libris
Riksteaterns Riksipedia om Lars Norén
Cities on Stage, Bryssel, om Lars Norén