Lars Wivallius

Lars Wivallius, ursprungligen Lars Svensson, född 1605 i Vivalla i Längbro socken, död den 6 april 1669 i Stockholm, var en svensk poet, äventyrare, tecknare och militärjurist.

Biografi

Lars Wivallius var son till fogden Sven Larsson och Elisabeth Nilsdotter. Wivallius tillhörde en släkt som i början av 1600-talet ägde en gård i byn Vivalla nära Örebro. Lars och hans bror, hovpredikanten Johan Wivallius, tog sig sitt efternamn därifrån. Sin första undervisning fick han i Örebro skola under rektorn Jacobus Boose Rudbeckius. På våren 1623 skrev han in sig som student vid Uppsala universitet och fick där, eftersom han var begåvad men saknade pengar, sin försörjning från kommuniteten.

Efter två års studier drev hans lust efter äventyr, och möjligen också ett intresse för att studera moderna språk, honom ut på resa. Utan något understöd hemifrån irrade han som vagabond omkring i Europa. Han påstod sig vid flera tillfällen vara svensk adelsman och kallade sig bland annat för friherre Erik Gyllenstierna. Åren 1628–1629 satt han i fängelse i Nürnberg för stöld.

Under en resa genom Danmark 1629 använde han återigen namnet Erik Gyllenstierna och lyckades med dess hjälp gifta sig med en skånsk adelsdam, Gertrud Ulfsdotter Grip, som var dotter till Ulf Grip på Björkeberga. Då bedrägeriet upptäcktes blev Wivallius efter en långvarig rättsprocess – avbruten av några rymningar – dömd till fästning på Kajaneborg i Finland, dit han fördes 1634. Äktenskapet hade redan 1630 förklarats ogiltigt. I fängelset fick han, trots en mängd böneskrifter, stanna ända till 1641, då han begav sig till Stockholm.

Under åren skaffade han sig goda kunskaper i juridik, och de processer han själv genomgått hade skaffat honom viss praktisk erfarenhet som advokat. Genom familjen De la Gardies beskydd blev fick han anställning vid Svea Livgarde som auditör, ett slags militärjurist, en tjänst som han behöll till 1651. Han gifte sig andra gången 1645 med den sextonåriga Malin Thomasdotter Ellertz, dotter till en krögare i Stockholm, och fick med henne fyra barn. Samma år friköpte han släktgården i Vivalla, där han tidvis bodde tillsammans med sin unga hustru och hennes far. De sista åren utmärktes av att Wivallius drev mängder av civilrättsliga processer, till hans lantliga grannars förtvivlan.

År 1657 bosatte han sig mer permanent i Örebro, men fortsatte att pendla mellan Örebro och Stockholm, där han drev processer. Han dog i Stockholm den 6 april 1669 "efter en långsam, utstånden sjukdom" och efterlämnade fyra omyndiga barn. Den 29 augusti begravdes Wivallius på Katarina kyrkogård i Stockholm, vilken vid denna tid fungerade som Livgardets begravningsplats.

Wivallius litterära produktion

Wivallius poetiska verksamhet tillhör hans ungdomstid. Hans första kända poem skrevs 1625 över en avliden medstudent. Hans övriga dikter tillhör den tid då han satt fängslad i Nürnberg, Danmark, Stockholm och på Kajaneborg. Dessa stycken utmärks av en varm poetisk känsla, ett livligt natursinne och en för denna tid stor formell skicklighet. Sedan han frigetts ur fängelset var han tydligen inte längre motiverad att dikta, utan skrev bara ytterligare några poem på latin som inte fått många läsare. Populära blev de dikter där hans frihetslängtan kom till uttryck, som "Ack, Libertas, tu ädle ting" och "Varer nu glad, mine fiender all". Verkligt inflytelserik blev Klage-Wijsa, Öfwer Thenna torra och kalla Wååhr, som gett honom rykte som en av sin generations främsta svenska poeter. Möjligen ligger Wivallius bakom översättningen av Opitz Väll den, som vidt af höga klippor. Han tillskrivs även en tolkning från 1625 av en psalm som ännu 1986 ingick i den svenska psalmboken med en i nutid bearbetad titelrad: Till dig ur hjärtegrunden.

Han var under sin livstid känd som en skicklig tecknare, men eftervärlden känner bara till några få bevarade teckningar som man med säkerhet kan knyta till honom. Hans teckningar hade samma syfte som många av hans dikter, att påverka mäktiga läsare och vinna deras stöd. Under sin tid i fängelset i Nürnberg utförde han en teckning som hänger i stadens Ratkunstkamer. Efter att han rymt från fängelset i Kristianstad tecknade han Christian IV:s porträtt och skickade det till kungen med en bifogad böneskrift på rim. I Uppsala universitetsbibliotek finns Wivallius teckning Relligio Christiana: en typisk barockkomposition där religionen framställs som en kvinna med utslaget hår, krona på huvudet och en strålglans på hjässan. I Västerås högre allmänna läroverk finns ett porträtt av hans gamle rektor Rudbeckius bevarat, som tekniskt sett är mycket skickligt utfört.

Bibliografi

- Fulltext: Kungliga Biblioteket, Litteraturbanken och Projekt Runeberg.

Samlingar och urval

- Här gjorde utgivaren ett misstag. Hanselli publicerade den så kallade Älfska visboken i Linköping, på vilken den förre ägaren, domprosten Samuel Alf antecknat att den innehöll "åtskilliga visor af L. Wivallius och andra". Visserligen ingick mycket riktigt några dikter av Wivallius i handskriften, men Hanselli tillskrev Wivallius alla dikterna utom de så kallade folkvisorna.
- Innehåller en vetenskaplig edition av författarens dikter.

Tonsättningar

Fyra madrigaler, op. 36, för blandad kör (1929) av Knut Håkanson innehåller dels Våhr-Wijsa och Wivallij dröm, dels den översättning av Martin Opitz som börjar Väll then som vidt af höga klippor.

Psalmer

Den svenska psalmboken 1819
183 Till dig av hjärtans grunde
Den svenska psalmboken 1937
279 Till dig av hjärtans grunde
Den svenska psalmboken 1986
538 Till dig ur hjärtegrunden

Källor

Svenskt konstnärslexikon del V, sid 711-712, Allhems Förlag, Malmö.

Noter

Vidare läsning

Externa länkar

Litteraturbanken har verk av Lars Wivallius.
Klage-Wijsa Öfwer Thenna torra och kalla Wååhr, hela texten på Projekt Runeberg
Ulf Bagges blogg