Information från Wikipedia
Lars Gerhard "Lasse" Westman, ursprungligen Vestman, född 27 september 1938 i Sunne församling i nuvarande Östersunds kommun, Jämtland, död 16 september 2025 i Simrishamn, Skåne, var en svensk regissör och filmfotograf som även arbetade med manus, klippning och ljud.
Biografi
Lasse Westman föddes i byn Nysved i Sunne församling i nuvarande Östersunds kommun. Hans mor hade hönseri och han fick i mycket bidra till familjens försörjning. Enligt egen uppgift blev han mycket tidigt intresserad av bild genom en farbror som var missionär och visade skioptikonbilder vilket inspirerade till att han gjorde egna små "filmer" av ihopklistrade seriestrippar. Han började tidigt arbeta som typograf och började rita skämtteckningar för bland annat tidskrifterna Lektyr och Se samt kvällstidningen Expressen med signaturen Dubbelwe. Arvodena gjorde att han kunde komma in på konstskola vid Stiftelsen Kursverksamheten och senare vid Beckmans konstskola. 1964 kom han i kontakt med författaren Sven Wernström och tillsammans gjorde de en film för en tävling i TV. Resultatet blev filmen Vad sa kinesen?.
För vinstpengarna köpte han en egen filmkamera av märket Paillard-Bolex som kom att hänga med honom under åren. Sin första egna film, en halvdokumentär, gjorde han om sin son Pierre (f. 1959), Var har du varit? – Ingenstans – Vad har du gjort? – Ingenting. Han fick in en fot vid TV där han kom i kontakt med Lars Bäckström (f. 1926), som tidigare varit verksam i Uppsala Studenters Filmstudio, och som enligt Westman betytt mycket för svensk kortfilm. Med Wernström reste han till Kuba 1966 och gjorde en serie filmer. Till del finansierades filmandet av skriva reportageartiklar för Lektyr och teckningar för Se. Han gick sedan Dokumentärfilmskolan 1967 och kom att göra en serie filmer i Afrika. Enligt enligt utsaga fick han sparken från TV för filmen Löpande band 1969 som skildrade arbetsförhållandena vid L M Ericsson.
Flera av hans filmer har skildrat nära familjemedlemmar. År 1979 gjorde han Födelsen som handlade om födseln av hans son Dan (född 1978) som han fick i sin dåvarande relation med Gudrun Schyman. Filmen följdes upp av ytterligare en film om denne, Jag kan, jag vill, jag törs 1980. Den mest uppmärksammade av dessa familjefilmer är filmen Se döden 1991 som handlade om modern Karin Westmans (1900–1988) sista tjugo år i livet fram till döden på långvården i Östersund. Enligt egen uppgift hade han börjat samla material redan vid 16 års ålder och efter 37 år var den klar att visas i TV efter tre års klipparbete. Filmen väckte mycket diskussion internt på TV innan den kunde visas den 17 november 1991 i Kanal 1. Filmen väckte starka reaktioner hos både kritiker och åskådare.
År 1994 gjorde han tillsammans med Janne Forssell Jorden Runt i 43 delar för SVT. 30 avsnitt finns översatta till engelska och har visats vid ett hundratal tillfällen i bland annat Travel Channel, Rai Uno och i ett flertal andra TV-kanaler. Det var en av de mest sålda programserierna ur SVT:s utbud.
År 2001 kom han åter i offentlighetens ljus genom en Expressen-löpsedel som var formulerad "Gudrun Schyman spelar in erotisk film med exman: Man ska bli kåt". Löpsedeln syftade på en självbiografisk dokumentärfilm som Westman gjorde om sina kärleksrelationer. Schyman stämde Expressens ansvarige utgivare Joachim Berner för förtal, och Högsta domstolen beslutade 2003 att fälla Berner för löpsedeln men fria honom för ett par artikelrubriker, efter att han tidigare blivit frikänd i tingsrätten men fälld i hovrätten. Filmen fick namnet Älskar du mig? och förelåg klar 2004.
Filmografi (urval)
1966 – Habla Fidel (regi)
1968 – Sanningen om Båstad (regi)
1970 – Kamrater, motståndaren är välorganiserad (regi, foto och klippning)
1991 – Se döden (regi och foto)
1994 – Jorden runt (foto) i 43 delar.Även översatt till engelska och visats i flera europeiska tv-kanaler.
1994 – Maria och kärleken (foto)
2000 – Gå på vatten (regi och foto)
2004 – Älskar du mej? (regi och foto)
Bilder
Källor
Norbert Feusi: "Åttio procent opportunister". Filmhäftet nr 38-40. December 1982. En lång intervju varifrån de flesta biografiska uppgifterna hämtats. I intervjun ger han också sin syn på dokumentärfilm och sin politiska åskådning. Numret innehåller också en dikt av Lasse Westman "När jag fick filmen i huvet".
Film & TV 1992 nr 1. Innehåller flera artiklar om filmen "Se Döden" av Lasse Westman, Ulf von Strauss, kyrkoherde Stig Jonsson och Klas Viklund.
Noter
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Lasse Westman.
Lasse Westman på Internet Movie Database (engelska)