Information från Wikipedia
Leonid Iljitj Brezjnev (ryska: Леони́д Ильи́ч Бре́жнев, uttal: [lʲɪɐˈnʲid ɪlʲˈjitɕ ˈbrʲeʒnʲɪf], ; ukrainska: Леоні́д Іллі́ч Бре́жнєв, Leonid Illitj Brezjnjev), född 19 december 1906 i gruvstaden Kamenskoje i Kejsardömet Ryssland, död 10 november 1982 i Moskva, var en sovjetisk politiker. Han var ordförande i Sovjetunionens högsta Sovjets presidium (president) 1960–1964 och 1977–1982, samt generalsekreterare i Sovjetunionens kommunistiska partis centralkommittés politbyrå 1964–1982. I egenskap av innehavare av dessa poster var han Sovjetunionens ledare från 1964 till sin död 1982.
Biografi
Unga år
Lite är känt om Brezjnevs ungdom förutom att han som 15-åring arbetade på ett stålverk liksom sin far. I tonåren gick han med i det kommunistiska ungdomsförbundet Komsomol och 1931 i kommunistpartiet, där han innehade ett antal lokala poster. Han studerade vid Kamenskojes (idag Kamjanske) metallurgiska institut och tog examen 1935, varefter han arbetade som ingenjör och chef för en teknisk skola. Hans politiska karriär började ta fart under Josef Stalins styre och 1939 blev han sekreterare för det sovjetiska kommunistpartiets regionala partikomitté i Dnepropetrovsk (dagens Dnipro i Ukraina). När Nazityskland invaderade Sovjetunionen den 22 juni 1941 kallades han in i armén. Han lämnade armén 1946 med generalmajors rang och började återigen engagera sig i politiken.
När Stalin avled 1953 anslöt han sig lyckosamt till Nikita Chrusjtjov som då var ny sovjetisk premiärminister. Brezjnev hjälpte Chrusjtjov att driva jordbrukskampanj i Kazakstan, där Brezjnev tjänstgjorde som kommunistpartiets förste sekreterare. Han stöttade också Chrusjtjov vid kuppförsöket mot denne. Snart utsågs Brezjnev till fullvärdig medlem av politbyrån.
Sovjets ledare
Brezjnev klättrade snabbt inom kommunistpartiet och inom den sovjetiska statsmakten och sågs under 1960-talet som Chrusjtjovs blivande efterträdare. År 1960 blev han utnämnd till Sovjets högsta presidium. Han avgick 1964 för att bli Chrusjtjovs närmaste assistent och andresekreterare i centralkommittén. Efter tre månader på denna post hjälpte Brezjnev till att leda den konservativa koalitionen, som till slut fick Chrusjtjov avsatt från makten. Han gick också själv segrande ur den maktkamp, som utspelade sig efter att Chrusjtjov avsatts.
År 1964 var Brezjnev obestridd ledare för supermakten Sovjetunionen genom sin post som generalsekreterare i kommunistpartiet. Det finns två tolkningar av Brezjnevs tid vid makten: Dels att hans tid vid ledningen innebar stagnation, dels att stora framsteg gjordes för det sovjetiska samhället. Jämfört med föregångaren Chrusjtjov var Brezjnev en konservativ kraft. Brezjnevs färglösa och byråkratiska ledarstil stod i stark kontrast till Chrustjovs dynamiska men turbulenta regeringstid. Under Brezjnevs styre blomstrade den sovjetiska byråkratin, som hade blivit hotad av Chrusjtjovs reformer. Den auktoritet som underrättelsetjänsten KGB haft under Stalins tid återupprättades.
Stagnation och korruption
En milstolpe i den sovjetiska historien kom 1977, när den nya Brezjnevförfattningen ersatte den gamla Stalinförfattningen från 1936 som Sovjetunionens grundlag. Den nya grundlagen framhävde, och formellt stärkte, partiets roll i det sovjetiska samhället. Också Brezjnev själv stärkte sin interna position inom politbyrån genom att ge de politiker och ministrar som var lojala mot honom sina ämbeten på livstid, vilket resulterade i att hela den sovjetiska statsmakten kom att bestå av äldre och med åren allt mer konservativa män.
Detta försvårade på längre sikt genomförandet av förändringar och reformer i det sovjetiska samhället och blev en av de bidragande orsakerna till att ekonomin stagnerade under 1970- och 1980-talen. Den försämrade ekonomiska situationen ledde också till att korruptionen, som tagit fart redan under Chrusjtjovs tid, bredde ut sig i allt större skala i hela östblocket.
Militära aktioner
20 augusti 1968 invaderade Warszawapakttrupper Tjeckoslovakien i syfte att slå ned Pragvåren. Detta var en tidig indikation på Brezjnevs världssyn. I ett tal som rättfärdigade aktionen, som kom att kallas Brezjnevdoktrinen, uttalade han Moskvas rätt att ingripa i andra socialistiska staters angelägenheter. Sovjetunionen expanderade sin intressesfär utanför Europa och tävlade med amerikanerna i såväl Latinamerika och Afrika som i Asien. 1979 gick Sovjetunionen också till fullt militärt angrepp på en stat utanför det egentliga östblocket i och med invasionen av Afghanistan.
Brezjnevs sista år
Under de senare åren av sin regeringstid blev Brezjnevs hälsa allt sämre och han var under sina sista år nästan helt oförmögen att styra landet. Detta innebar att makten i praktiken successivt försköts till Brezjnevs andreman, KGB-chefen Jurij Andropov, och Brezjnev själv reducerades till att vara en galjonsfigur i Kreml. Leonid Brezjnev avled 1982 av okända orsaker.
Utmärkelser
För försvaret av Odessa, 1942 Röda fanans orden, 12 mars 1942 Röda stjärnans orden, 16 mars 1943 Patriotiska krigsorden av 1:a klass, 18 september 1943 För försvaret av Kaukasus, 1944 Röda fanans orden, 29 maj 1944 Tjeckoslovakiska krigskorset 1939–1945, 1945 Medalj ”För segern över Tyskland i det Stora Fäderneslandskriget 1941-1945”, 1945 Medal "For Bravery Before the Enemy", 1945 Andra graden av Bohdan Chmelnytskyj-orden, 23 maj 1945 Andra graden av Grunwaldskorsets orden, 1946 Tjeckoslovakiska arméns minnesmedalj, 1946 Medaljen för seger och frihet 1945, 1946 Vita lejonets orden, 1946 Tjeckoslovakiska krigskorset 1939–1945, 1947 Leninorden, 2 december 1947 Leninorden, 18 december 1956 Republiken Indonesiens stjärna, 1961 Leninorden, 17 juni 1961”Hammare och skära”-guldmedaljen, 17 juni 1961 Stora jugoslaviska stjärnans orden, 1962 Süchbaatarorden, 1966 Leninorden, 18 december 1966Guldstjärnemedalj, 18 december 1966 Jubilee Medal "30 years of the Victory in Khalkhin-Gol", 1969 Tjeckoslovakiska socialistrepublikens hjälte, 5 maj 1970 Klement Gottwald-orden, 5 maj 1970 Medalj "Mongoliska folkrevolutionen 50 år", 1971 Süchbaatarorden, 1971 Jubileumsmedalj "Mongoliets folkarmé 50 år", 1971 Leninorden, 2 oktober 1971 Kedja av Vita lejonets orden, februari 1973Lenins fredspris, 12 juni 1973Folkrepubliken Bulgariens hjälte, 8 september 1973 Georgi Dimitrov-orden, 8 september 1973 Majorden, 1974 José Martí-orden, 29 januari 1974 Storkors med stjärna med Virtuti Militari, 21 juli 1974 Karl-Marx-Orden, oktober 1974 Republiken Indonesiens stjärna, 1976 Frihetsorden, 1976 Tjeckoslovakiska socialistrepublikens hjälte, 29 oktober 1976 Klement Gottwald-orden, 29 oktober 1976 Socialistiska republiken Rumäniens stjärna, 24 november 1976 Georgi Dimitrov-orden, december 1976Folkrepubliken Bulgariens hjälte, december 1976 DDR:s hjälte, 13 december 1976 Folkvänskapens stora stjärna, 13 december 1976 Süchbaatarorden, 14 december 1976Folkrepubliken Mongoliets hjälte, 14 december 1976 Playa Girónorden, 15 december 1976 Folkrepubliken Ungerns flaggorden, 17 december 1976 Leninorden, 18 december 1976Hedersvapen vid Sovjetunionens statsvapen i guld, 18 december 1976Guldstjärnemedalj, 18 december 1976 Storkorset med kedja av Finlands Vita Ros orden, 19 december 1976FN:s fredsmedalj, 1977Karl Marx guldmedalj, 16 november 1977 Sovjetunionens segerorden, 20 februari 1978 Storkorset av Peruanska Solorden, juni 1978 Klement Gottwald-orden, 2 juni 1978 Dimitrovpriset, 23 november 1978Guldstjärnemedalj, 19 december 1978 Leninorden, 19 december 1978 Oktoberrevolutionsorden, 14 mars 1979 DDR:s hjälte, 18 december 1979 Karl-Marx-Orden, 18 december 1979 Medalj för stärkande av vapenvänskap, 1980 Guldstjärnans orden, juli 1980Gold Mercury International Award, 13 oktober 1980 Oktoberrevolutionsorden, 18 december 1980Märket "medlem i Sovjetunionens kommunistiska parti i 50 år", 1981Mongoliets arbetshjälte, 1981 Süchbaatarorden, december 1981 Socialistiska segerns orden, december 1981 Georgi Dimitrov-orden, december 1981Folkrepubliken Bulgariens hjälte, december 1981 Storkors av Folkrepubliken Polens förtjänstorden, december 1981Republiken Kubas hjälte, 15 december 1981 Carlos Manuel de Céspedes orden, 15 december 1981 Frihetssolens orden, 16 december 1981 Tjeckoslovakiska socialistrepublikens hjälte, 16 december 1981 Klement Gottwald-orden, 16 december 1981 Folkrepubliken Ungerns flaggorden, 18 december 1981 Karl-Marx-Orden, 18 december 1981 Leninorden, 18 december 1981Guldstjärnemedalj, 18 december 1981 DDR:s hjälte, 18 december 1981 Arbetets hjälte, Vietnam, 21 december 1981 Ho Chi Minh-orden, 21 december 1981 Nationens guldmedalj (Laos), 1982 Nordkoreas nationalflaggsorden, 19 augusti 1982 Medalj "För förstärkande av vapenbrödraskap" Medal "For the Restoration of the Black Metallurgy Enterprises of the South"Leninpriset Medalj "För Warszawas befrielse" Medalj "För befrielsen av Prag" Medalj "för Oder, Neisse och Östersjön" Medalj "För stridsförtjänst" Medalj "För utveckling av jungfruland" Medalj ”För tappert arbete under det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945” Medalj "Till minne av Kievs 1500-årsjubileum" Jubileumsmedalj ”30-årsdagen för segern i det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945” Jubileumsmedalj ”För firandet av 100-årsdagen av Vladimir Lenins födelse” Medaljen till minne av Leningrads 250-årsjubileum Jubileumsmedalj ”20-årsdagen för segern i det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945” Jubileumsmedalj ”50-årsjubileum för Sovjetunionens väpnade styrkor” Jubileumsmedalj "60 år för Sovjetunionens väpnade styrkor" Jubileumsmedalj "40 år för Sovjetunionens väpnade styrkor"Socialistiska arbetets hjälte
[Redigera Wikidata]
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Leonid Brezjnev.