Maj-Briht Bergström-Walan

Maj-Briht Bergström-Walan, folkbokförd Sonja Maj-Britt Linnéa Bergström-Walan, ogift Bergström, född 17 november 1924 i Stockholm, död 25 augusti 2014, var en svensk psykolog och sexolog. Hon var Sveriges första auktoriserade sexolog, sexualundervisare och sexualforskare, och en av de mest uppmärksammade sexualupplysarna i Sverige under andra halvan av 1900-talet.

Bergström-Walan gjorde ett flertal läroböcker och skolfilmer i ämnet sexualupplysning. Hon gjorde två TV-program med Elise Ottesen-Jensen på 1960-talet; Så kom du till och Så får djuren ungar. På 1970-talet medverkade hon som expert och sakkunnig i filmerna Ur kärlekens språk, Mera ur kärlekens språk, Kärlekens XYZ och skolfilmsserien "Att vara två". Hon medverkade sedan även i uppföljaren Kärlekens språk 2000.

Bergström-Walan inledde sin bana i sexfrågespalterna när hon tog över Inge & Stens sexspalt i Expressen, och senare svarade hon på läsares frågor i Kamratposten i slutet av 1960-talet. Hon var sexrådgivare i Mitt Livs Novell i 23 år och hade spalter i Vår skola och Se.

Biografi

Bakgrund och första äktenskap

Maj-Briht Bergström föddes 1924, som dotter till Elin Eriksson. Hon växte upp hos sin moster Hanna Bergström och hennes man Arvid, eftersom modern inte kunde ta hand om henne efter födseln.

Arvid Bergström dog dock när Maj-Briht Bergström var 11 år. Hanna Bergström sökte då tröst i religionen, vilket influerade Maj-Briht Bergström-Walan och ledde till att hon utbildade sig till missionär inom Svenska Missionsförbundet. I samband med att modern dog lämnade Bergström-Walan Svenska Missionsförbundet 1961.

Bergström-Walan var hela sitt liv bosatt och verksam i Stockholmsområdet. Hon utbildade sig fram till 1947 till barnmorska och gifte sig 1949 med Bror Walan. Deras plan var att bli missionärer i Kina. Detta omöjliggjordes dock av den kinesiska revolutionen. Bror Walan kom i stället att bli kyrkohistoriker, medan Maj-Briht Bergström-Walan tog studenten och utbildade sig till lärare. Tillsammans med Bror Walan fick hon 1952 sonen Gustav Walan. Paret skilde sig 1972, eftersom Bror Walan inte kunde acceptera hustruns olika filmprojekt.

Tidig karriär

På 1950-talet introducerade Bergström-Walan psykoprofylaktisk inriktning inom mödrautbildning och förlossningsförberedelser.

Under åren 1957 till 1965 arbetade Bergström-Walan som lärare på olika läroverk i Stockholmsområdet. Parallellt med arbetet som lärare forskade hon i psykologi och pedagogik och avlade 1963 filosofie licentiatexamen med en avhandling om mödraundervisning. Forskningen bakom avhandlingen beskrivs ingående i Bergström-Walans självbiografi Passioner (1988). Hennes kompetens på området gjorde att hon kom att uppmärksammas av olika medier i frågor gällande mödrar och barn. År 1960 stod hon också på Folkpartiets lista till riksdagsvalet. Bergström-Walan. hade även en fil mag i litteraturhistoria och nordiska språk.

Bergström-Walan syntes även i medierna som expert på sexualundervisning och sex, då hon sedan 1958 anlitats av Stockholms skoldirektion, och senare även av Skolöverstyrelsen, som lärare och kursledare i sexualkunskap. Detta offentliga utbildningsarbete fortsatte fram till 1972. Hon började tidigt skriva läromedel i sexualkunskap och undervisade på universitet i sexualkunskapens metodik. Under åren 1964–1974 var hon sakkunnig i Utredningen rörande sexual- och samlevnadsfrågor i undervisnings- och upplysningsarbetet, och under perioden 1965–1968 var hon utredningens huvudsekreterare. Utredningsuppdraget och uppdragen för Stockholms stad och för Skolöverstyrelsen medförde att hon regelbundet blev inbjuden att föreläsa utomlands och hon skapade sig vid dessa tillfällen ett stort nätverk av forskare, organisationer och institutioner för sexologi och sexualundervisning, främst i USA.

1970-talet och Høpfner Nielsen

De återkommande framträdandena gjorde Maj-Briht Bergström-Walan till en känd person. Kvällstidningen Aftonbladet kallade henne 1972 för ”vår sexprofet”. Störst uppmärksamhet fick hon för sin roll som expert i filmerna Ur kärlekens språk (1969), Mera ur kärlekens språk (1970) och Kärlekens XYZ (1971). Filmerna, som skulle verka upplysande, blev genom sina långa och autentiska sexscener stora biosuccéer världen över. Samtidigt var öppenheten i filmerna djupt kontroversiella även inom sexualupplysningsrörelsen, och Bergström-Walan fick lov att avgå ur RFSU:s styrelse.

Hon medverkade även i den uppföljare till Kärlekens språk-filmerna som kom 2004, också den med många sexscener. Hon anlitades av tidningar som Kamratposten, Expressen, Aftonbladet, Mitt Livs Novell och herrtidningen Se för att svara på läsarfrågor om sex och samlevnad. 1973 hade hon under en tid en motsvarande frågespalt i den pornografiska tidningen Private.

1970 grundade Bergström-Walan det privata Svenska Sexualforskningsinstitutet som erbjöd terapi i sex och samlevnad. År 1971 annonserade institutet om sin mottagning för personer med potensbesvär samt för, som det hette i annonsen, sexuella minoriteter. Senare kom Bergström-Walan att även erbjuda primalterapi och terapi för sexmissbrukare. Som föreståndare för institutet utbildade hon sig både till psykolog och till sexualterapeut. Den senare utbildningen genomgick hon i USA. Den sista annonsen för hennes mottagning publicerades året före hennes död. Svenska Sexualforskningsinstitutet producerade också undersökningar, läromedel och upplysningsfilmer för skolor. Filmerna ansågs dock som alltför explicita då vissa scener hämtats från Kärlekens språk-filmerna, och diskussionen om huruvida filmerna skulle visas i svenska skolor var livlig. Elevorganisationer var positiva till detta medan Skolöverstyrelsen tvekade.

Bergström-Walans engagemang för sexuella minoriteter blev mot slutet av 1960-talet allt tydligare, då hon påbörjade forskning om transvestiter vid Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet. Hon bemötte på 1970-talet den maoistiske aktivisten Frank Baudes tal om homosexualitet som överklassfasoner med att anklaga honom för att resonera på samma sätt som nazisterna. Hon hävdade att alla människor var bisexuella, på en glidande skala. När hon själv 1975 kom ut som bisexuell blev det förstasidesstoff i pressen. Bergström-Walan beskrev då hur hon 1974 på en konferens blivit blixtförälskad i den danska psykologen Helle Høpfner Nielsen.

Relationen mellan Bergström-Walan och Høpfner Nielsen kom att bli livslång, och 2007 gifte paret sig. De arbetade nära varandra på Svenska Sexualforskningsinstitutet. I början av 1980-talet publicerade de en svensk uppföljare till den i USA genomförda undersökningen av kvinnors upplevelser av sex, den så kallade Hiterapporten. Bergström-Walan och Høpfner Nielsen lyfte även fram och publicerade artiklar kring sexualitet och ålderdom. Bergström-Walan kom senare att samarbeta med sexologen Malena Ivarsson. Bland annat planerade de ett TV-program till vilket de sökte par för sexualterapi, och 1993 gav de tillsammans ut en bok om kvinnors sexuella fantasier.

Böcker och senare år

Sammanlagt skrev Maj-Briht Bergström-Walan under sin karriär ett femtiotal böcker – de flesta upplysningsböcker – varav flera översattes till olika språk. Några av hennes publikationer har karaktären av forskningslitteratur, till exempel boken Transvestism och det andra jaget: ett psykologiskt perspektiv, författad 1994 tillsammans med Sam Larsson.

Bergström-Walan var också engagerad i den internationella sexologföreningen World Association for Sexual Health, där hon från och med 1991 var vice ordförande för den europeiska grenen. År 1997 fick hon föreningens guldmedalj. Året innan hade hon blivit hedersdoktor vid Uppsala universitet, och i samband med Pridefestivalen 2013 fick hon ett pris av RFSL.

När Maj-Briht Bergström-Walan dog 2014 uppmärksammades hennes gärning i ett stort antal svenska dagstidningar. Hennes grav finns på Skogskyrkogården i Stockholm, en grav hon delar med den året före avlidna Hellen Høpfter Nielsen och Bergström-Walans moster och morbror.

Utmärkelser och i kulturen

1996 utsågs hon till medicine hedersdoktor i sexologi vid Uppsala universitet.
1997 belönades hon för sin internationella pionjärinsats inom sexologin av World Association of Sexology.
2006 tilldelades hon barnmorskeförbundets hederspris för sitt livslånga arbete för kvinnors hälsa.
2009 mottog hon kungliga sällskapet Pro Patrias större medalj "för medborgerliga insatser".
2010 utsågs hon till hedersledamot i Sveriges Psykologförbund.

Bergström-Walan var sommarvärd i P1 2008.

2017 hade den korta dokumentären Löftet premiär. Den skildrar Maj-Briht Bergström-Walans egen kärlekskamp den allra sista tiden.

Bibliografi (urval)

*37 år av kärlek. Maj-Briht Bergström-Walan/Helle Høpfner Nielsen. *I samverkan med Catarina Baldo Zagadou. Stockholm: Books-on-demand. 2011. ISBN 978-91-633-8756-2

Filmografi (urval)

1969 – Ur kärlekens språk
1970 – Mera ur Kärlekens språk
1971 – Kärlekens XYZ
2004 – Kärlekens språk
2017 – Löftet

Externa länkar

Maj-Briht Bergström-Walan på Libris