Manfred von Richthofen

Manfred Albrecht Freiherr von Richthofen (uttal: /'ʁɪçtho:fən/), vanligen känd under smeknamnet Röde baronen (tyska: ) för hans rödmålade jaktplan och titel, född 2 maj 1892 i Breslau, Nedre Schlesien, stupad i strid 21 april 1918 nära Vaux-sur-Somme, Frankrike, var en tysk friherre och fältflygare (jaktpilot) som kom att bli det främsta flygarässet i tyska kejsarrikets flygtrupper under första världskriget och fram till andra världskriget det ledande flygarässet i historien med 80 erkända luftsegrar. Han var befälhavare för Richthofeneskadern från bildandet 1917 fram till sin död året efter.

Biografi

Bakgrund och pilotkarriär

Manfred von Richthofen var ursprungligen kavalleriofficer. Han övergick dock 1915 till det då nybildade militärflyget tyska kejsarrikets flygtrupper. Under första världskriget var han Tysklands främste jaktflygare, en levande legend.

De flesta av von Richthofens luftsegrar utfördes med Albatros D-dubbeldäckarplan av olika modeller och det var med denna flygplansmodell som han ursprungligen fick smeknamnet "Röde baronen", då han från och med januari 1917 började flyga i en karmosinmålad Albatross D.V, även känd som hans "röda flygplan" (tyska: Rotes Flugzeug). Först från och med hösten 1917 övergick von Richtofen till att flyga de rödmålade Fokker Dr.I-triplan som han är mest förknippad med.

När von Richthofen blev berömd fick han en egen division med piloter, kallad Richthofeneskadern. Där målades samtliga flygplan i färgglada färger med olika individmärkning. Skälet till detta är omstritt, men det kan ha varit för att lätt skilja på vän eller fiende i luftstrid. Richthofeneskadern transporterades runt till de delar av fronten där man hade problem med brittiskt flyg och på grund av detta och flygplanens färgglada plan fick divisionen smeknamnet "den flygande cirkusen".

Stupad i strid

Den 21 april 1918, efter att ha vunnit 80 bekräftade luftsegrar, blev von Richtofen nedskjuten i luftstrid mot brittiskt stridsflyg över Morlancourt-kullarna nära Vaux-sur-Somme, vid floden Somme. Vid tillfället jagade von Richtofen ett brittiskt jaktflygplan av typen Sopwith Camel på låg höjd, flygande sin rödmålade Fokker Dr.I tredäckare, när han av okänd anledning följde denna för långt in över ententens linjer. Där blev han beskjuten av både luftvärn och ett följande jaktflygplan, även detta av typen Sopwith Camel, fluget av det kanadensiska flygarässet Arthur Roy Brown(en) med nio luftsegrar vid tillfället. Under beskjutningen blev von Richtofen vid okänt tillfälle skadeskjuten och tvingades göra en kraftig kraschlandning i närheten av australiensiska trupper. Vid nedslaget skuttade flygplanet ett antal gånger, varvid landstället kollapsade och bränsletanken krossades. Flera australiensare skyndade sig till von Richtofens flygplansvrak för att försöka rädda honom, men han ska ha varit avliden eller avled snabbt efter deras ankomst. Han hittades med flera skador i ansiktet, såsom bruten näsa och käke, vilket lär ha orsakats från anslag mot bakänden av planets nosmonterade kulsprutor vid nedslaget. Två vittnen ur kungliga australienska armens läkarkår (Royal Australian Army Medical Corps), skytten Ernest W. Twycross och sergeanten Edward David Smout, har hävdat att von Richtofen var vid liv när de kom fram till hans plan och att han trots sina skador försökte säga någonting; hans sista ord ska ha varit "kaputt".

Då von Richthofen ansetts som britternas nemesis fanns i förväg utlovat ett Victoriakors, ett eget privat flygplan och 5 000 pund sterling till den som kunde skjuta ner honom. Då piloten Arthur Roy Brown hade följt och skjutit mot von Richtofens plan vid tillfället för hans död, antogs att denne hade avfyrat skotten som orsakade Richthofens störtning och död, varför denna belöning gavs till Brown. I dag är dock de flesta historiker överens om att det förmodligen måste varit någon ur marktrupperna som fått in det dödande skottet, antagligen australiensaren sergeant Cedric Popkin, som ska ha skjutit med en uppsatt Lewiskulspruta mot von Richtofens plan vid två tillfällen: först framifrån när Richtofen flög mot hans position, senare från sidan på längre avstånd. Det dödande skottet träffade Richtofen i sidan från en vinkel som sammanfaller med Popkins skottvidd vid det senare tillfället.

Begravningar

Begravning i Bertangles

Efter von Richtofens död vilade ansvaret för hans döda kropp på major David Valentine Jardine Blake. I likhet med många av de allierades högre befäl hade han stor respekt för Richthofen, och anordnade en begravning med militära hedersbetygelser som genomfördes av personalen i No. 3 Squadron Australian Flying Corps.

Kroppen begravdes den 22 april 1918 på kyrkogården vid byn Bertangles, nära Amiens. Kistan bars av sex av den 3:e skvadronens officerare, och en hedersvakt avfyrade en salut. Andra skvadroner i närheten hedrade graven med kransar, där en av dem hade band med texten "To Our Gallant and Worthy Foe".

Kvarlevor flyttade till Fricourt

Tidigt under 1920-talet skapade de franska myndigheterna en tysk militärkyrkogård vid Fricourt, där många tyska krigsoffer inklusive Richthofen återbegravdes. En orsak var vandalism från missnöjda bybor som motsatte sig att forna fiender fick sin gravplats mitt ibland andra gravar för byns invånare.

Statsbegravning på Invalidenfriedhof i Berlin

År 1925 ordnade Richthofen's yngste bror Bolko så att kroppen fördes från Fricourt till Tyskland. Familjens plan var att begrava kroppen vid begravningsplatsen Schweidnitz tillsammans med Richthofens far samt hans bror Lothar von Richthofen, som omkom efter kriget i en flygkrasch 1922. Dock begärde den tyska regeringen att kroppen istället skulle få sitt vilorum på begravningsplatsen Invalidenfriedhof i Berlin, där många tyska hjältar och tidigare ledare var begravda. Familjen samtyckte till detta, och Richthofen's kista fick en högtidlig statsbegravning.

Senare under Nazitiden blev Richthofen en hjältesymbol för det framväxande Luftwaffe, och en grandios minnesceremoni vid gravplatsen anordnades i närvaro av bland annat Luftwaffechefen och Richthofens forne flygarkollega Herman Göring, och en massiv ny gravsten restes vars inskription bestod av ett enda ord: Richthofen.

Invalidenfriedhof fick stora skador under slaget om Berlin i slutet av andra världskriget, och stängdes för allmänheten. Ytterligare förstörelse skedde när Berlinmuren 1961 kom att byggas tvärs över begravningsplatsen, som blev en del av murens ingenmansland. Bland annat uppstod skador på Richthofens gravsten från gevärskulor som avfyrades mot personer som försökte fly från Östtyskland över muren.

Kvarlevor flyttade till Wiesbaden

Förhållandena med en grav vid Berlinmurens ingenmansland som kunde träffas av förlupna kulor var på många sätt stötande, och år 1975 flyttades Richthofens kvarlevor till en familjegrav vid den södra begravningsplatsen i Wiesbaden.

Utmärkelser och släkt

Richthofen tog emot järnkorset av första graden (tyska: Eisernes Kreuz I. Klasse, kort EK I) och Pour le Mérite (PIM), även kallad "Blå Max" (tyska: Blauer Max) efter hans kamrat Max Immelmann, samt diverse andra hedersutmärkelser från fosterlandet, från Österrike, Bulgarien och Osmanska riket.

Han och hans bror Lothar von Richthofen (även han flygaräss) var brorsöner till den tyske geologen Ferdinand von Richthofen och kusiner till Wolfram von Richthofen. En avlägsen släkting till bröderna var Frieda von Richthofen (gift med den engelske författaren D.H. Lawrence).

Röde baronen i kulturen

Som första världskrigets mest kända flygaräss har "Röde baronen" ibland figurerat i skönlitterära sammanhang, ofta som en arketypisk tysk första världskrigsflygare. Många gånger har tyska stridsflygplan från tiden fått helröd färg i senare skönlitterära illustrationer, trots att också många andra färger användes av det tyska flygvapnet.

När seriefiguren Snobben fantiserar om sig själv som stridsflygare under första världskriget är "Röde baronen" hans ständigt gäckande fiende. von Richthofen figurerar även i Hugo Pratts skildringar av Corto Malteses sejour vid västfronten. Serieskaparna Pierre Veys och Carlos Puerta har skapat en albumserie med titeln Röde baronen (franska: Baron rouge, påbörjad utgivning på svenska 2016).

Richthofen förekommer också i ett avsnitt i fjärde omgången av komediserien Svarte Orm, där han konfronteras med sin brittiska nemesis Lord Flashheart.

Den amerikanska gruppen The Royal Guardsmen hade på 1960-talet flera låtar på hitlistorna om seriefiguren Snobben och "Röde baronen".

Sabatons låt The Red Baron från 2019 skildrar Richthofens öde.

Luftsegrar i kronologi

Nedan listas de 80 plan som von Richthofen sköt ner, samt deras piloter. Några av de listade piloterna avled inte och kunde i vissa fall senare återkomma som piloter.

Bibliografi

von Richthofen, Manfred: Der rote Kampfflieger (1917; "Den röde flygjagaren")

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från katalanskspråkiga Wikipedia, Manfred von Richthofen, 1 april 2017.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Manfred von Richthofen, 26 april 2023.

Noter

Tryckta verk

Franks, Norman L. R.; Bennett, Alan (2006). The Red Baron's last flight : an in-depth investigation into what really happened on the day von Richthofen was shot down. Grub Street. ISBN 1-904943-33-0. OCLC 63185162. https://www.worldcat.org/oclc/63185162

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Manfred von Richthofen.

Video "The Red Baron - Buried Four Times!", Mark Felton Productions 2020-10-30