Information från Wikipedia
Ria Wägner, egentligen Maria Wägner, född 28 oktober 1914 i Stockholm, död 11 november 1999 på Lidingö, var en svensk författare, översättare och programledare i TV. Hon fungerade även som TV-producent och journalist, och hon var en pionjär inom svensk television. Med sitt husmorsprogram Hemma blev hon under andra hälften av 1950-talet en av de första svenska TV-kändisarna.
Biografi
Uppväxt och studier
Wägner föddes 1914 som enda barnet till Harald Wägner och Ellen Rydelius, båda författare och journalister. Ria Wägners far dog när hon var tio år, men dessförinnan hade föräldrarna separerat; hon växte därefter upp med sin mor som tillhörde den första generationen kvinnliga journalister i Sverige.
Modern var även verksam som översättare och författare till en svit resehandböcker. Wägner följde ofta med sin mor på resorna i Europa, och vistelsen i Rom, där Ria Wägner undervisades i en klosterskola som drevs av engelska nunnor, varade i två års tid. Efter återkomsten till Sverige fortsatte hon 1920 sin skolgång på Whitlockska samskolan i Stockholm, där hon tog studenten 1933.
Hemmet på Fleminggatan blev samlingspunkt för Ellen Rydelius kamratkrets av kvinnliga journalister, som kallade sig "Ligan". I deras sammankomster deltog ibland även Wägners faster Elin Wägner, som blev en fast punkt i tillvaron för henne och en stor förebild i tonåren. Uppväxten bland självständiga yrkeskvinnor präglade Wägners syn på jämställdhet. ”Jag växte upp i en amasontillvaro som tidigt gjorde mig till feminist utan att jag visste vad det innebar”, skriver hon i memoarboken Rena rama Ria (1991).
Tidig karriär, familj, tidiga böcker
Efter studentexamen följde 1933 språkstudier i Lund, där Ria Wägner spelade studentteater och umgicks i radikala studentkretsar som medlem i Svenska Clartéförbundet och Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet. Studierna varvades med jobb som reseledare i Europa, men allteftersom fascismen och nazismen bredde ut sig i Italien och Tyskland stängdes gränserna och resorna upphörde.
Redan före sin filosofie magisterexamen i slaviska och romanska språk 1939 började Wägner år 1938 sin journalistbana som allmänreporter på kvällstidningen Nya Dagligt Allehanda. 1941 gick hon över till Vecko-Journalen hos Åhlén & Åkerlunds förlag. Där verkade hon fram till 1946 i roller som reporter, redigerare, redaktör och chefredaktör; den sistnämnda post avsade hon sig dock efter bara ett år.
I sitt äktenskap med journalistkollegan Staffan Rosén, vilket varade 1939–1946, fick Ria Wägner två söner och varvade i perioder yrkesarbetet med att vara hemmafru. Den stora kärleken och livskamraten blev författaren Gustav Sandgren, som hon träffade när de båda var gifta på varsitt håll. De bröt upp från sina respektive äktenskap och levde tillsammans från 1945 till hans död 1983. Tillsammans fick de 1947 dottern Veronica Wägner, som även hon blev författare.
Under 1950-talet publicerade Ria Wägner tillsammans med sin mor flera rese- och kokböcker. De hade titlar som Möte med Stockholm (1950), 8 spanska städer (1952) och Smakbitar från åtta länder (1953). Hon översatte även böcker i monografiserien Tidens franska klassiker och de tre första titlarna i deckarserien Jaguar.
TV-programmet Hemma
När Wägner 30 november 1956 tog steget in i TV-mediet och den karriär som gjorde henne känd för den stora allmänheten, var hon alltså redan en etablerad journalist och författare. TV i Sverige befann sig då fortfarande på experimentstadiet. Trots tveksamhet från TV-ledningen inför att låta en medelålders flerbarnsmor synas som programledare fick hon uppdraget att leda ett timslångt direktsänt eftermiddagsprogram.
Från 1956 till 1977 (med ett uppehåll mellan 1966 och 1970) ledde och producerade Wägner Hemma, ett program för ”de lite över axeln sedda hemmafruarna, med något praktiskt, något matnyttigt, något för själen och ett stänk av glamour”, som hon själv uttryckte det. Inslagen i det som kom att bli prototypen för våra dagars magasinsprogram kunde vara en blandning av cittrakonserter, husmorsknep, hattparader, etruskisk konst, garderobsstädning, poesiläsning och matlagning. Varje program avslutades med att Wägner vinkade adjö till tittarna med bakvänd hand. Vinkningen, som hon hade tagit med sig från Italien, kom att bli hennes signatur, både plagierad och parodierad.
Hemma blev ett populärt och folkkärt program med stor genomslagskraft. Recensenterna däremot tyckte programmen var menlösa, och Wägner kallades ”insnöad, naiv och präktig”. Under några år i slutet på 1960-talet lades programmet ner, då det ansågs för opolitiskt. Från 1970 återupptogs Hemma av TV i Göteborg och sändes till 1979 då Wägner gick i pension. Wägner fungerade även som producent av programmet.
Andra aktiviteter, senare år
Vid sidan av TV-uppdraget var Ria Wägner 1962–1963 chefredaktör för tidningen Idun, som 1963 slogs ihop med Vecko-Journalen. På Idun hade Elin Wägner varit redaktionssekreterare 1907–1917 och Ellen Rydelius detsamma under åren 1921–1923.
På 1960-talet medverkade Wägner i ett antal husmorsfilmer. Under decenniet skrev Wägner reseguider för Bonniers, om Portugal (1963), Rom (1965) och Italien söder om Rom (1965). Dessutom kom kokböckerna Glad och hungrig eller jag tar vad jag har (1967) och Gott och skönt med spaghetti och makaroner (1968).
Tillsammans med Gustav Sandgren skrev hon även reseböckerna Första gången i Rom (1973) och Första gången i Paris (1977). År 1991 kom memoarboken Rena rama Ria: intryck och hågkomster, och 1996 Dubbel matglädje, skriven tillsammans med dottern Veronica Wägner.
Sitt sista framträdande i TV gjorde Ria Wägner 1998. De medverkade hon i Mark Levengoods TV-serie Kväll i Kungariket.
Wägner avled på Lidingö 1999, 85 år gammal. Ria Wägner är gravsatt i minneslunden på Lidingö kyrkogård.
Erkännande och eftermäle
Ett postumt erkännande från TV kom år 2014, då TV-producenternas pris för ”insatser som är världsledande när det gäller innovation och kreativitet” döptes om till Ria-priset. Motiveringen var ”som en hyllning till den legendariska kvinnliga TV-personligheten och producenten Ria Wägner”.
Bibliografi (urval)
Författande
Möte med Stockholm (tillsammans med Ellen Rydelius, med teckningar av Gunnar Brusewitz), 1950
8 spanska städer (tillsammans med Ellen Rydelius), 1952
Smakbitar från åtta länder (tillsammans med Ellen Rydelius), 1953
Häpen och hungrig, 1958
Med Ria vid TV-spisen (ill. av Birgitta Nordenskjöld), 1960
Käraste systrar (ill. av Gunilla Cederholm), 1961
Portugal (Bonniers reseguider), 1963
Italien söder om Rom (Bonniers reseguider), 1965
Glad och hungrig eller Jag tar vad jag har, 1967
Gott och skönt med spaghetti och makaroner, 1968
Holland: en reseguide (Bonniers resegudier), 1971
Första gången i Rom (tillsammans med Gustav Sandgren), 1973
Första gången i Paris (tillsammans med Gustav Sandgren) 1977
Satsa på ett leende: 31 kåserier (ill. av Ditte v d Schulenburg-Kjellberg), 1986
Rena rama Ria: intryck och hågkomster, 1991
Dubbel matglädje (illustrationer av Veronica Wägner), 1996
Översättningar
W. C. Tutte: Vilt blod (originaltitel: Hidden Blood), Wennerberg, 1950
Raymond Radiguet: Djävulen i kroppen (Le Diable au corps), Tiden, 1950
Denis Diderot: Rameaus brorson (Le Neveu de Rameau), Tiden, 1951
Olga Golbaek: Vi tonåringar: vägledning i skönhetsvård, intim hygien, utveckling av personligheten m.m. (Teen-age), 1952
Alphonse Daudet: Sapho: en parisisk sedeskildring (Sapho), Tiden, 1956
Honoré de Balzac: Kyrkoherden i Tours ; Den ryktbare Gaudissart, Tiden, 1956
Noter
Allmänna källor
"Ria Wägner, Sveriges första TV-kändis". Sverigesradio.se, 2014-06-06. Läst 9 juni 2014.
Wägner, Ria i Vem är det 1993
Vidare läsning
Lind, Kalle (2018). ”Om Ria Wägner”. Snedtänkt : boken som handlar om det inga andra böcker handlar om. Stockholm: Forum. sid. 116-129. Libris 22571426. ISBN 9789137151489
Externa länkar
Ria Wägner i Libris
Ria Wägner i Svensk mediedatabas
Ria Wägner på SVT Play