Information från Wikipedia
Martin Vilhelm Ljung, född 15 augusti 1917 i Luleå, död 29 september 2010 i Hedvig Eleonora församling i Stockholm, var en svensk komiker och skådespelare.
Biografi
Martin Ljung föddes i Notviken som son till Oskar Vilhelm Ljung och Alma Fredrika Björk. Han var en originell komiker som började sin yrkesbana som smedhalva hos SJ hemma i Norrbotten.
När Ljung kom till Stockholm tog han teaterlektioner för Dramatenskådespelaren Ivar Kåge, och sommaren 1947 spelade han en mindre roll som "Andre friaren" i Skansenteaterns uppsättning av Holger Drachmanns Det var en gång med Sonja Wigert och Sture Lagerwall i ett par av de stora rollerna. Han filmdebuterade samma år med småroller i flera filmer.
Han tillhörde kärntruppen i Povel Ramels Knäppupp-produktioner. Samarbetet med Ramel började med att Ljung med sin karakteristiska basröst imiterade en biograforgel i radioprogrammet Frukostklubben 1947.
I den allra första Knäppupp-revyn Akta huvet (1952) gjorde han succé som hypokondrikern Viking. Flera av Ljungs monologer och oneliners har blivit självklara klassiker inom svensk humor. Hit hör Fingal Olsson, 55:an Olga och Rock-Fnykis. Rock-Fnykis blev största framgång på skiva. Den toppade branschtidningen Show Business försäljningslista i hela tre månader (februari-april 1959) och såldes i över 100 000 exemplar. Andra skivframgångar var Ester och Skojten samt Guben i låddan tillsammans med Hans Alfredson.
I mitten av 1960-talet hade Martin Ljung huvudrollen i den svenska versionen av radioföljetongen Dickie Dick Dickens. Han var med i flera av Knäppupps filmproduktioner, bland andra I rök och dans, Ratataa och Den store amatören. Han spelade farlig sjörövare (Jocke med kniven) i Pippi Långstrump på de sju haven (1970) och var med i Per Oscarssons film Sverige åt svenskarna (1980). Filmdebuten skedde emellertid redan 1947 i Tappa inte sugen. Han samarbetade ofta med Hasse och Tage, bland annat i Spader, Madame! på Oscarsteatern 1969, filmen Äppelkriget (1971) och revyn Glaset i örat på Berns 1973. 1973 spelade han också revy hos Hagge Geigert i Göteborg. 1979 och 1980 spelade han komedi mot Inga Gill på Nya Teatern i Göteborg, bland annat i Plaza Suite av Neil Simon. Han gjorde även rollen som Farbror Frippe i barnprogrammet Farbror Frippes skafferi 1976.
Martin Ljung kunde ofta med små medel göra en biroll till en huvudroll, exempelvis när han spelade betjänten i Charleys Tant (1977), ficktjuven i Rampfeber (1983) och moralisten i Gamle Adam (1984), samtliga på Vasan i Stockholm. Han medverkade i musikalen Spök (1981) och i Skål på Maximteatern 1985. I början av 1990-talet gjorde han karriär som ståuppkomiker med nyskrivet material som blandades med klassiker som Fingal Olsson och Ester.
Ljung avled den 29 september 2010 i sitt hem i Stockholm. Han är begravd på Galärvarvskyrkogården i Stockholm.
Filmografi i urval
Kända monologer och sketcher
Diskografi
Diskografier finns på Svensk underhållningsmusik, revyer och film 1900–1960, och på Discogs.
Teater
Roller (ej komplett)
Priser och utmärkelser
1981 – Karl Gerhards Hederspris
1982 – Olof Högberg-plaketten
1988 – Purjolökspriset
1997 – Revyräven
1998 – Hedersledamot vid Norrlands nation
2001 – Fridolf Rhudin-priset
2007 – SKAP:s hederspris
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Martin Ljung.
Martin Ljung på Svensk Filmdatabas
Martin Ljung på Svensk mediedatabas
Martin Ljung på Internet Movie Database