Mohammad Reza Pahlavi

Mohammad Reza Pahlavi (persiska: محمد رضا پهلوی), född 26 oktober 1919 i Teheran, Persien, död 27 juli 1980 i Kairo, Egypten, var shah av Iran (formellt Shāhanshāh-Āryāmehr, "Konungarnas konung och Ariernas ljus") mellan åren 1941 och 1979.

Hans officiella titel Shāhanshāh (شاهنشاه, kejsare, eg. "Konungarnas konung") härrör från den sasanidiska perioden.

Som Irans siste shah präglade hans långa styre landet med en kombination av sekularism, paniranism, iransk nationalism och social modernism, bland annat kvinnlig rösträtt samt jordreformer. Han avled av cancer i exil i Egypten.

Biografi

I april 1926 blev Mohammad Reza Pahlavi kronprins av Kejsardömet Iran. 1941 blev han shah av Iran efter att hans far, Reza shah Pahlavi, vid en invasion av Sovjetunionen och Storbritannien tvingats abdikera på grund av påstådd tyskvänlighet. De tillhörde Pahlavidynastin. Iran var ockuperat av de allierade (Sovjetunionen, Storbritannien och USA) 1941-1946.

1951 blev Mohammed Mossadeq regeringschef och landets första demokratiskt valda ledare. Han genomdrev samma år en lag om förstatligande av det brittiskägda Anglo-Iranian Oil Company, vilket ledde till konflikt med Storbritannien. När krisen nådde kulmen 1953 begav sig shahen på semester till Rom men han återvände inom några dagar när situationen hade lugnat sig. Mossadeq avsattes samma år genom en statskupp, initierad av den amerikanska underrättelsetjänsten CIA och brittiska MI 6 och genomförd av iranska monarkister under ledning av generalen Fazlollah Zahedi. Shahen återinsattes som konstitutionell statschef och tog full kontroll över regeringen.

Den 21 december 1959 ägde bröllopet mellan Mohammad Reza Pahlavi och Farah Diba ägde rum i Teheran. Parets första barn, kronprins Reza Pahlavi, föddes 1960.

År 1962 genomförde Pahlavi en rad samhällsreformer under namnet den vita revolutionen. Detta medförde att feodalismen avskaffades, att analfabetismen minskade och att sjukvårds- och utbildningssystemen förbättrades. Landets industri byggdes upp, jämlikheten förbättrades och ekonomin fick ett uppsving. Även Irans kvinnor fick en avsevärt förbättrad social och rättslig ställning i samhället. Pahlavi fortsatte med sekulariseringsprocessen och moderniseringen som hans far påbörjat. Klyftan mellan den stora andelen fattiga och överklassen växte. Mullorna protesterade mot det ökade västliga inflytandet som hotade de muslimska traditionerna.

1963 dödades ett tiotal demonstranter av militären. Demonstranterna krävde att den fängslade fundamentalistiskt shiamuslimske ledaren, ayatollah Ruhollah Khomeini skulle frisläppas. Denne hade uppmanat till uppror mot statens landreform och kvinnors rösträtt.

Den 26 oktober 1967 lät Pahlavi och hans gemål Farah Diba sig krönas till shah och shahbanu (kejsare och kejsarinna). 1971 firade landet den persiska monarkins 2500-årsjubileum med stora festligheter.

Under 1970-talet växte ekonomin i takt med ökande oljepriser. Pahlavi försökte göra Iran till en modern industriell stormakt och stärkte landets inflytande i regionen. I samband med den världsomspännande energikrisen 1973 och efter att shahen bestämt att Iran skulle fyrdubbla oljepriserna började västländer (som var beroende av olja) visa sitt missnöje med hans politik. 1975 blev Iran en enpartistat under det rojalistiska partiet Rastakhiz sedan shahen låtit upplösa alla andra partier.

Levnadsstandarden i landet hade förbättrats avsevärt och med det den politiska medvetenheten. I mitten av 1970-talet studerade 50 000 unga iranier utomlands på statliga stipendier. Dessa återvände till sitt hemland och bidrog till att bygga upp landets industrier och infrastruktur. Samtidigt ökade klyftorna i landet genom att staten ensidigt satsade på storindustri och negligerade den traditionella köpmannaekonomin. Genom den ekonomiska högkonjunkturen och liberaliseringar på det sociala området började traditionella grupper i samhället protestera, främst ulaman och köpmännen (basarhandlarna). Sedan anslöt sig även radikala militanta vänstergrupper till oppositionen som motsatte sig shahens nationalism.

Revolution och exil

1977 dödades ayatollah Ruhollah Khomeinis äldste son Mustafa under mystiska omständigheter i Najaf, vilket utlöste våldsamma protester av teologistudenter. Sex demonstranter sköts till döds. 1978 infördes undantagstillstånd. Ayatollah Khomeini hade redan 1963 visat sitt missnöje med den vita revolutionen. Många mullor var jordägare och opponerade sig mot landreformen och kvinnors rösträtt. Khomeini, som utvisats till Turkiet 1963, sedan till Irak och 1978 till Paris, hade stor frihet att uttala sig och blev en viktig röst för oppositionen mot shahens reformer. Han krävde ett återvändande till islams renläriga principer. 88 demonstranter dödades på Jalehtorget i Teheran. 1979 lovade shahen efter protester att utlysa nyval och tillsatte Nationella Frontens ledarfigur Shapour Baktiar som premiärminister. Men Khomeini krävde att shahen skulle avrättas. Folket massmobiliserades mot monarkin och landet kastades in i ett våldsamt kaos. Den Iranska revolutionen startade.

Den 16 januari 1979 lämnade Mohammad Reza Pahlavi och hans hustru, Farah Pahlavi, Iran på grund av ökande protester av studenter och imamer. Den 1 februari 1979 kom Khomeini tillbaka till Iran från sin exil i Frankrike. Khomeini skapade en teokratisk stat utan politiska partier. Revolutionärer tog 66 amerikaner gisslan på ambassaden i Teheran (se gisslankrisen i Iran). USA införde en ekonomisk bojkott mot Iran.

Den 27 juli 1980 avled Mohammad Reza Pahlavi i Egypten av makroglobulinemi (blodcellscancer). Den dåvarande presidenten i Egypten, Anwar Sadat, gav shahen en statsbegravning. Efter shahens död utropades hans son Reza Pahlavi II till ny shah i exil. Den 22 september samma år blev Iran invaderat av grannlandet Irak, och Iran–Irak-kriget startade.

Mohammad Reza Pahlavi och Sverige

Sverige och Iran har ända sedan 1900-talets början haft mycket nära förbindelser. Svenska rådgivare hjälpte exempelvis till att bygga upp det moderna persiska gendarmeriet, poliskåren och postväsendet. Bofors kanoner har sålts sedan 1930-talet.

Enligt Sveriges statsminister Tage Erlanders dagboksanteckningar friade Mohammad Reza Pahlavi den 5 augusti 1959 till Prinsessan Birgitta av Sverige. Giftermålsanbudet framfördes av en kurir från Irans ambassad i Stockholm. Kuriren överlämnade en depesch till utrikesminister Östen Undén som omedelbart begav sig till konselj på slottet: "Undén tog efter konseljen upp den persiske shahens giftermålsanbud till en av prinsessorna på Haga! Nej, så klart." Samtidigt fördjupades shahens förbindelse med Farah Diba som under sommaren hade introducerats för honom av prinsessan Shahnaz Pahlavi. Trolovningen offentliggjordes i november samma år.

Mohammad Reza Pahlavi besökte Sverige den 7–11 maj 1960, då han även mottog Serafimerorden och besökte Stockholms tunnelbana (som förste officielle utländske gäst), Skoklosters slott, Carolina Rediviva samt Bofors. Efter shahens hemkomst mottog kung Gustaf VI Adolf följande telegram:

Mohammad Reza Pahlavis bok Mitt liv för mitt land finns översatt till svenska och utkom på Norstedts förlag 1961.

I januari 1974 gav Mohammad Reza Pahlavi personligen klartecken för ett jättelån till Sveriges riksbank på 200 miljoner amerikanska dollar. Lånet betalades ut i april 1975 och löpte fram till januari 1981. En större post på 160 miljoner betalades av till den nygrundade Islamiska republiken i oktober 1980 medan resten löstes i januari året därpå. Sverige lånade från Iran för att undvika en lågkonjunktur. Enligt riksbankschefen Kurt Eklöf har riksbanken aldrig före eller efteråt tagit ett så långt utlandslån. I mars 1974 gav Iran även ett storlån på 200 miljoner amerikanska dollar till Världsbanken.

1974 besökte prins Bertil i spetsen för en stor handelsdelegation Iran på inbjudan av Mohammad Reza Pahlavi.

Familj

Giftermål

1939–1948 med prinsessan Fawzia av Egypten, dotter till kung Fuad I av Egypten och syster till kung Farouk I av Egypten. Äktenskapet slutade i skilsmässa.

1951–1959 med Soraya Esfandiary; äktenskapet var barnlöst och slutade med skilsmässa.

1959–27 juli 1980 med Farah Diba

Barn

Shahnaz Pahlavi, född 27 oktober 1940

Cyrus-Reza, född 31 oktober 1960 (Reza Pahlavi II)

Farahnaz, född 12 mars 1963

Ali-Reza, född 28 april 1966, död genom självmord 4 januari 2011

Leila, född 27 mars 1970, död genom självmord 10 juni 2001

Utmärkelser

Storkors av Hederslegionen, 15 juni 1939 Överkommendör av Legion of Merit, 7 oktober 1947 Victoriakedjan, 21 juli 1948 Croix de Guerre 1939–1945, 3 augusti 1948 Gyllene sporrens orden, 20 augusti 1948 Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden - storkors av särskilda klassen, 27 februari 1955 Kedja av Isabella den katolskas orden, 22 maj 1957 Storkorsriddare med kedja av Republiken Italiens förtjänstorden, 26 augusti 1957 Kedja av Krysantemumorden, 13 maj 1958 Riddare av Elefantorden, 1959 Österrikiska republikens förtjänstorden i guld, 1960 Storkors av Frälsarens orden, 1960 Storkors av San Martín Befriarens orden, 17 maj 1965 Storkedja av Henrik Sjöfararens orden, 27 juli 1967 Malaysias kronorden, 16 januari 1968 Storkorset med kedja av Finlands Vita Ros orden, 22 juni 1970 Storkors av Polonia Restituta Sydkoreas grundlagsordenHedersdoktor vid Libanesiska universitetetHedersdoktor vid Harvard University Gynnsamma molns orden Riddare med storkors av Bathorden Miljon elefanter och vitt parasoll-orden Vita lejonets orden

[Redigera Wikidata]

Bibliografi

Mohammad Reza Pahlavi (1961). Mitt liv för mitt land.. Stockholm: Norstedt. Libris 689144

Källor

Bäckman Hans, red (1992). Inte bara shi'a: en bok om Iran och dess minoriteter. Stockholm: Gidlund. Libris 7668307. ISBN 9178430593. Boken innehåller ett kapitel om Irans moderna historia och shahens politik.

Focus uppslagsbok, 1970

Norstedts uppslagsbok, 1992

The Hutchinson Encyclopedia, 2001

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Mohammad Reza Pahlavi.

Mohammad Reza Pahlavi i Libris

Farah Pahlavis hemsida