Information från Wikipedia
Nils David Larsson, känd som Banjo-Lasse, född 8 oktober 1902 i Gamlestaden, Göteborg, död 6 juni 1990 i Järfälla församling i Stockholms län, var en svensk kompositör och gitarrist.
Biografi
Nils Larsson fick namnet Banjo-Lasse när han i den svenska jazzens barndom importerade en banjo från USA, men hävdade själv att han aldrig spelat banjo. Han var självlärd som musiker, flyttade till Stockholm på 1920-talet och gav sin första konsert 1933.
Han tillhörde den första svenska jazzgenerationen, och spelade in skivor på 1930-talet med bland annat Nisse Lind på Sonora. Han blev även en pionjär för klassiskt gitarrspel i Sverige och var mycket aktiv som studiomusiker.
På 1920-, 1930- och 1940-talet var han verksam i dans- och teaterorkestrar i Göteborg och Stockholm, bland annat hos Ernst Rolf. Han introducerade den första mikrofonförsedda elgitarren i Sverige 1938.
Banjo-Lasse är begravd på Järfälla kyrkogård.
Priser och utmärkelser
1972 – Medaljen för tonkonstens främjande
1984 – Fred Winters stipendium
Filmografi i urval
1929 – Ville Andesons äventyr
1932 – Landskamp
1933 – Giftasvuxna döttrar
1933 – Kära släkten
1933 – Lördagskvällar
1935 – Smålänningar
1935 – Ungdom av idag
1936 – Fröken blir piga
1938 – Styrman Karlssons flammor
1946 – Det är min modell
1947 – Sången om Stockholm
Källor
Banjo-Lasse på Orkesterjournalens webbplats. – Arkiverad kopia (från 26 september 2021).
"Nils 'Banjo-Lasse' Larsson" på Svensk underhållningsmusik, revyer och film 1900–1960
Banjo-Lasse på Svensk Filmdatabas
Noter
Vidare läsning
”Till minne av Nils Larson”. Gitarr och luta 1990:3,: sid. 7-9. 1990. 0283-474X. ISSN 0283-474X. Libris 9371812
Externa länkar
Larsson, Nils på Svensk mediedatabas
Oscar Hedlund (1974): "Ett program om gitarristen Nils Larsson" på YouTube
Banjo-Lasse på Internet Movie Database (engelska)