Banjo-Lasse

Nils David Larsson, känd som Banjo-Lasse, född 8 oktober 1902 i Gamlestaden, Göteborg, död 6 juni 1990 i Järfälla församling i Stockholms län, var en svensk kompositör och gitarrist.

Biografi

Nils Larsson fick namnet Banjo-Lasse när han i den svenska jazzens barndom importerade en banjo från USA, men hävdade själv att han aldrig spelat banjo. Han var självlärd som musiker, flyttade till Stockholm på 1920-talet och gav sin första konsert 1933.

Han tillhörde den första svenska jazzgenerationen, och spelade in skivor på 1930-talet med bland annat Nisse Lind på Sonora. Han blev även en pionjär för klassiskt gitarrspel i Sverige och var mycket aktiv som studiomusiker.

På 1920-, 1930- och 1940-talet var han verksam i dans- och teaterorkestrar i Göteborg och Stockholm, bland annat hos Ernst Rolf. Han introducerade den första mikrofonförsedda elgitarren i Sverige 1938.

Banjo-Lasse är begravd på Järfälla kyrkogård.

Priser och utmärkelser

• 1972 – Medaljen för tonkonstens främjande
• 1984 – Fred Winters stipendium

Filmografi i urval

• 1929 – Ville Andesons äventyr
• 1932 – Landskamp
• 1933 – Giftasvuxna döttrar
• 1933 – Kära släkten
• 1933 – Lördagskvällar
• 1935 – Smålänningar
• 1935 – Ungdom av idag
• 1936 – Fröken blir piga
• 1938 – Styrman Karlssons flammor
• 1946 – Det är min modell
• 1947 – Sången om Stockholm

Källor

• "Nils 'Banjo-Lasse' Larsson" på Svensk underhållningsmusik, revyer och film 1900–1960

Noter

Vidare läsning

Externa länkar

• Larsson, Nils på Svensk mediedatabas
• Oscar Hedlund (1974): "Ett program om gitarristen Nils Larsson" på YouTube