Per Wahlöö

Per Fredrik Wahlöö, född 5 augusti 1926 i Tölö församling i Tölö socken, Halland, död 22 juni 1975 i Sankt Pauli församling i Malmö, var en svensk författare, journalist och översättare.

Biografi

Wahlöö var son till journalisten och författaren Waldemar Wahlöö och Karin Svensson, som senare ingick äktenskap, samt bror till stadsantikvarien i Lund, Claes Wahlöö.

Wahlöös journalistbana inleddes 1947 på Sydsvenska Dagbladet i Malmö och fortsatte sedan från 1949 på den nystartade Kvällsposten där han var fast anställd till 1953. Därefter frilansade han under 1950-talet, skrev teaterrecensioner och filmartiklar i bland annat Norrköpings Tidningar innan han kom till Stockholm till Veckorevyn och senare Folket i Bild som 1963 blev FIB aktuellt. År 1964 kan Wahlöös journalistiska bana sägas vara avslutad. Åren 1965–1970 var han engagerad i den nya vänsterns tidning Tidsignal där han ingick i redaktionsrådet med bland andra Kurt Salomonson.

En vänsterradikal tendens, kommunistisk ideologi och dramatiskt effektiv berättarkonst utmärker Wahlöös tidiga romaner om makt och rätt, till exempel Lastbilen från 1962, som skildrar Francodiktaturens Spanien. Från mitten av 1960-talet skrev han tillsammans med livskamraten Maj Sjöwall en rad kriminalromaner med antihjälten Martin Beck som brottsutredare; flera av dem har filmatiserats.

Wahlöö var under sina sista år sjuk i cancer och avled efter en operation av bukspottskörteln. Han gravsattes i minneslunden på Sankt Pauli mellersta kyrkogård i Malmö.

Familj

Per Wahlöö var gift första gången 1954–1957 gift med journalisten och författaren Inger Wahlöö, ogift Andersson (1930–2005), som var dotter till affärsmannen Axel Andersson och Clara, ogift Holm, och andra gången 1957–1968 med Sylvia Wahlöö, ogift Nilsson (född 1929), som är dotter till lantbrukaren Knut Nilsson och Edit Ekman; äktenskapet upplöstes efter att makarna levt åtskilda i flera år. I andra giftet föddes dottern Annikki Wahlöö (född 1962) som haft ett par mindre filmroller.

Från 1963 sammanlevde Wahlöö med sin författarpartner Maj Sjöwall (1935–2020), som var dotter till företagsledaren Will Sjöwall. De fick sönerna Tetz Sjöwall Wahlöö (född 1963) och Jens Sjöwall Wahlöö (född 1966), som båda är verksamma inom filmbranschen.

Bibliografi

• Himmelsgeten 1959 (fr.o.m. nyutgåvan 1967 med titeln Hövdingen. Filmatiserades för TV 1986 som Hövdingen)
• Vinden och regnet 1961
• Lastbilen 1962
• Uppdraget 1963
• Det växer inga rosor på Odenplan 1964
• Mord på 31:a våningen 1964
• Roseanna 1965 (tillsammans med Maj Sjöwall)
• Generalerna 1965
• Mannen som gick upp i rök 1966 (tillsammans med Maj Sjöwall)
• Mannen på balkongen 1967 (tillsammans med Maj Sjöwall)
• Den skrattande polisen 1968 (tillsammans med Maj Sjöwall)
• Stålsprånget 1968
• Brandbilen som försvann 1969 (tillsammans med Maj Sjöwall)
• Polis, polis, potatismos! 1970 (tillsammans med Maj Sjöwall)
• Den vedervärdige mannen från Säffle 1971 (tillsammans med Maj Sjöwall)
• Det slutna rummet 1972 (tillsammans med Maj Sjöwall)
• Polismördaren 1974 (tillsammans med Maj Sjöwall)
• Terroristerna 1975 (tillsammans med Maj Sjöwall)
• Sista resan och andra berättelser 2007 (tillsammans med Maj Sjöwall)

Filmmanus

• Flygplan saknas (1965)
• Morianerna (1965)
• Nattmara (1965)
• Mördaren – en helt vanlig person (1967)
• Mannen i skuggan (1978)

Priser och utmärkelser

• Svenska Dagbladets litteraturpris 1965 – för romanen Generalerna.
• Sherlock-priset 1968 – för romanen Den skrattande polisen.
• Edgarpriset 1971 – för romanen Den skrattande polisen.

Se även

• Sjöwall Wahlöö

Vidare läsning

Externa länkar