Robert Broberg

Robert Zero Karl Oskar Broberg, ursprungligen Robert Karl Oskar Broberg, född 2 juli 1940 i Råsunda i Solna församling i Stockholms län, död 21 juli 2015 i Gustav Vasa församling i Stockholm, var en svensk sångare, komiker, artist, kompositör, musiker och konstnär.

Som artist använde han mellan 1957 och 1968 namnen Robban eller Robban Broberg, mellan 1968 och 1974 Robert Karl-Oskar Broberg, mellan 1974 och 1982 Zero och från 1982 Robert Broberg. Robban kvarstod för allmänheten som smeknamn genom hela Brobergs karriär.

Biografi

Uppväxt och 1960-talet

Broberg var son till ingenjören Georg Broberg (1906–1995) och Valborg Lindgren (1909–1997). Han gick på Konstfack 1957 och hittade på att han hade en skifflegrupp. I verkligheten hade han inget band, men ryktet spred sig och han fick erbjudande om att spela med sin skifflegrupp på dansrestaurangen Lorry i Sundbyberg. Snabbt samlade han ihop några kamrater och började repetera, och hans skifflegrupp blev senare en av Sveriges mest populära. Robban (som han då var känd som) började så småningom skriva egna visor. Lusten och förmågan att leka med ord fanns redan från början, en talang som han utvecklat vidare via sina många humoristiska texter.

Det var genom Hylands hörna i TV som Broberg etablerade sig på allvar. Han fick engagemang i en revy på Gröna Lund 1965 där han gjorde succé med sin egen visa "Koftan". Hans första stora skivsuccé var "Maria-Therese", en låt som gick in på första plats på Svensktoppen 1967. Broberg skickade in melodin för att delta i Melodifestivalen,[källa behövs] men blev ej utvald. Istället slog den igenom stort efter hans framträdande i TV-programmet Önskeprogrammet från Cirkus. Sedan kom en rad av låtar, både roliga, burleska, vackra och romantiska. Här kan nämnas till exempel "Det som göms i snö", "Jag måste hejda mig" och genombrottslåten "Båtlåt" (1967) som handlar om två båtar som förälskar sig i varandra.

År 1967 gjorde han och den betydligt äldre kollegan Julia Cæsar bejublade framträdanden i radioprogrammet Thores trekvart, samma år var han firarvärd i radion. År 1968 spelade han huvudrollen i och skrev musiken till långfilmen Längta efter kärlek.

1970-talet

Broberg gjorde vid denna tid flera uppskattade underhållningsprogram i TV, bland annat Tjejjer som Lasse Hallström regisserade, med en mängd ironiskt uppsluppna sånger kring olika kvinnofigurer av Robban. Programmet fanns med som tävlingsbidrag vid humorfestivalen i Montreux 1970. Han gjorde barnprogram som The Pling & Plong Show, där han figurerade dels som sig själv, dels utklädd till robot.

Kort därefter bröt han med sin image av humoristisk och smågalen ordlekare, som redan nu hade gjort honom till en av landets mest uppskattade yngre artister. Tonen blev allvarligare och mer ifrågasättande och på de följande skivorna närmade sig Broberg den progressiva musikrörelsen med titlar som Vem är det som Bromsar & Vem är det som Skjuter På?. Han markerade att han inte ville kallas Robban längre och framträdde på 1970-talet även under namnet Zero.

Under senare hälften av 1970-talet hamnade Broberg i en återvändsgränd och övervägde att sluta som artist. 1976 lämnade han Sverige och bosatte sig i Kalifornien och senare New York under några år. Efter en tids experimenterande gjorde han comeback med den lyckade enmansshowen Upp igen i Stockholm.

1980-talet och senare år

Under 1980-talet följde en rad framgångsrika enmansshower på Gröna Lund-teatern i Stockholm där Robert Broberg bjöd på en ordrik blandning av musik och stand-up. Nya låtar som "Vatten", "Killa mig på ryggen" och "Spring inte så fort, pappa" blev hitlåtar.

År 1989 fick han Povel Ramels karamelodiktstipendium. Samma år medverkade han i kortfilmen Godnatt, herr luffare!. År 1991 gjorde han jubileumsshowen "Målarock" som efter en turné genom landet fyllde två föreställningar i Globen i Stockholm till sista plats. Under 1990-talet gjorde han flera succéshower som turnerade landet runt och som avslutades i Globen.

Under 2000-talet kom hans låtar och scenshower alltmer att handla om livet, åldrandet och döden.

I många år hade Sveriges Radio en busvissling som vinjett mellan program när man sade "Detta är Sveriges radio P3". Broberg var den som gjorde visslingen.

Privatliv

Robert Broberg var gift första gången 1963–1975 med Eva Myhre (född 1937) från Norge och fick två döttrar (födda 1963 respektive 1966) och en son (född 1972).

I ett samboförhållande på 1980-talet med Anastasia von Zweigbergk (född 1956), dotterdotter till Carl-Axel von Zweigbergk, fick han en tredje dotter (född 1981). De samarbetade även på några av Brobergs plattor.

Han var gift andra gången 1997–1999 med Eva Bolin (född 1959), som är mor till hans fjärde dotter (född 1990).

Under sina sista år drog Robert Broberg sig bort från rampljus och publicitet eftersom hans hälsa försämrats. Robert Broberg led av Parkinsons sjukdom, och avled i sviterna av sjukdomen den 21 juli 2015.

Priser och utmärkelser

1971 – Grammis, "Årets barnproduktion" för The Pling & Plong Show

1988 – Sjösalapriset

1989 – Karamelodiktstipendiet

1990 – Grammis som "Årets artist"

1992 – Evert Taube-stipendiet

1992 – Guldmasken, Privatteaterchefernas pris

1992 – Lisebergsapplåden

1995 – Solna stads Kulturstipendium

1997 – Stockholms stads Bellmanpris

2007 – Karl Gerhard-stipendiet

2007 – Tigertassen

Diskografi

Album

Nedan listas album med Robert Broberg.

Singlar/EPs

Nedan listas singlar/EPs med skifflegruppen.

1958 – "Careless Love", "Ice Cream" / "Gloryland", "Frankie And Johnie", Roban´s Skiffle Group – Roban Sings Skiffle, Storyville – SEP 509

1958 – "Wabash Cannonball", "Doin' My Time", "Ain't You Glad" / "Streamline Train", "Jesse James", "Don't You Rock Me Daddy-o", Robans Skiffle Group – Skiffle Time, Polydor – EPH 10731

1958 – "Can't You Line'em", "Mama Don't Allow", "Railroad Bill" / "Pay Me", "Worried Man Blues", "Jolian Johnson", Roban´s Skiffle Group – Can't You Line'em, Storyville – SEP-507

1959 – "Nobody Loves Like An Irishman", "Bring A Little Water, Sylwie" / "This Little Light Of Mine", "Times Are Getting Hard, Boys", Roban & His Skiffle Group – Times Are Getting Hard Boys!, Storyville – SEP-511

1960 – "Railroad Bill" / "Worried Man Blues", Roban's Skiffle Group, Storyville – A 45 500

1961– "Frankie And Johnny" / "Careless Love", Roban And His Skiffle Group, Storyville – A 45062

1961– "Sometimes" / "John B.", Roban's Skiffle Group, Storyville – A 45507

Nedan listas singlar/EPs med Robert Broberg.

Fler kända Robert Broberg-låtar

"Likbil"

"Öken"

"1983 års ängel"

"Lajla 1"

"Vatten"

"Alla springer omkring"

"Om kärleken var statsminister"

"Pappa se min hand"

"Vinna med min kvinna"

"Får jag doppa min mjukglass i din strössel"

Liveshower

April 1980 – Cirkus Zero

1983-84 – Robert Broberg dyker upp igen!

1985 – Raket

1988 – Morot

1991 – Robert Brobergs höjdare i Globen

1993 – Målarock (känn penseldraget)

1999 – Universrum

2004 – Gilla Läget med Robert Broberg

2011 – Robert Broberg på Cirkus med sitt 5-mannaband

Musiktryck

Sjungbok. Stockholm : Odeon, 1967.

Höjdare : från Båtlåt till Öken : [skriverier, melodier, harmonier, fotografier]. Danderyd : Warner/Chappell, 1995.

Filmografi

Filmer med Robert Broberg:

1965 – 4 x 4 - Frank Citter (Pike med hvit ball)

1968 – Längta efter kärlek - Bosse

1981 – Kom igen nu'rå! (kortfilm) - Pelle

1982 – Kan tigrar få ägg? - Totte

1987 – Ree Pete and the Windshieldwipers - Ree Pete

1988 – Go'natt herr luffare (kortfilm) - Pappa

Källor

Vidare läsning

Lind, Kalle (2018). ”Om Robert Zero Karl Oskar Broberg”. Snedtänkt : boken som handlar om det inga andra böcker handlar om. Stockholm: Forum. sid. 214-229. Libris 22571426. ISBN 9789137151489

Gustafson, Klas (2020). Robert Broberg letar efter sig själv. Stockholm: Norstedts. Libris 7kdd20hr5lhssdd8. ISBN 9789113097640

Externa länkar

Robert Broberg på Svensk Filmdatabas

Robert Broberg på Svensk mediedatabas

Robert Broberg på Discogs

Robert Broberg på Internet Movie Database (engelska)