Signe Hammarsten-Jansson

Signe Hammarsten-Jansson, född Hammarsten 1 juni 1882 i Hannäs, död 6 juli 1970 i Borgå, var en svensk tecknare, från 1915 verksam i Finland. Hon räknas som Finlands första professionella frimärkskonstnär.

Verksamhet

Signe Hammarsten-Jansson utförde sitt livsverk vid Finlands Banks sedeltryckeri, men verkade även som illustratör och skämttecknare, bland annat i den satiriska tidskriften Garm. Hon formgav sammanlagt 173 finländska frimärken, men även sedlar och obligationsbrev. Som karikatyrtecknare använde hon signaturen "Ham".

Hammarsten-Jansson både skrev och illustrerade barnböcker. År 1923 utkom Prinsessan som inte kunde skratta på Schildts. Hon illustrerade även Lisa Cawéns Lille Jan och stjärnornas prinsessa (Schildts, 1925). Tillsammans med dottern Tove Jansson illustrerade hon Elisa Teiskolas, även känd som Ella Pippings, Minä (Jag) (Söderströms samt Otava, 1937).

Under sin tid som teckningslärare vid Wallinska skolan i Stockholm var hon med om att starta svensk flickscouting. Tillsammans med skolans gymnastiklärare Emmy Grén-Broberg och religionsläraren Esther Laurell grundade hon 1908 en scoutkår vid skolan, som 1913 blev grunden till Sveriges flickscoutförbund.

Hennes karriär som karikatyrist tog fart 1916 med bidrag till tidningarna Fyren, Lucifer och Sommarhemmet. I Lucifer publicerades totalt omkring 350 teckningar under hennes signatur, och i Garm medverkade hon med drygt 120 karikatyrer och nära 400 övriga teckningar. Hon satte också sin prägel på tidningens visuella profil genom ett stort antal omslagsbilder.

Hennes arbete som bokomslags- och illustratör tog form från 1918. Stilen var grafiskt avskalad med typografin som styrande element. Hon hade ambitionen att sätta sig in i varje bokmanuskript innan hon började, för att bildspråket skulle stämma överens med textens karaktär.

Frimärkstecknandet inleddes 1929 då hon ritade tre motiv för Åbo stads 700-årsjubileum. Domkyrkomotivets popularitet ledde till att det senare utsågs till Finlands vackraste frimärke. År 1930 formgav hon lejonmärket, som gavs ut i enorma upplagor, och från 1934 ansvarade hon för de återkommande serierna till förmån för Röda Korset. Hennes sista frimärke tillkom 1962. År 1982 arrangerade post- och telegrafverket en minnesutställning tillägnad hennes gärning som frimärkskonstnär.

När familjen 1933 flyttade in i konstnärshemmet Lallukka var hon med om att bilda Tecknarförbundet och medverkade i utställningar i bland annat Liljevalchs konsthall i Stockholm. Från 1920 tillbringade familjen somrarna i Borgå skärgård, där hennes teckningar bland annat tog sig formen av havslandskap och humoristiskt utformade kartor.

Familj

Signe Hammarsten-Jansson var sondotter till varvsägaren Per Wilhelm Hammarsten, dotter till kyrkoherde Fredrik Hammarsten i Stockholm, brorsdotter till Olof Hammarsten och syster till Einar Hammarsten.

Hon mötte den finländske skulptören Viktor Jansson vid en studieresa till Paris 1910, dit hon rest för att fördjupa sig i skulptur vid Académie de la Grande Chaumière. De gifte sig 1913 och bodde ett år i Paris, innan de flyttade till Finland 1915. Paret fick barnen Tove, Lars och Per Olov Jansson. Sophia Jansson är hennes sondotter.

Källor

Kruskopf, Erik: Boken om Ham. 1994, ISBN 951-50-0675-9

Noter

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Signe Hammarsten-Jansson.

”Signe Hammarsten-Jansson”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-5406-1416928958012