Siv Ericks

Siv Ericks, egentligen Siv Gustava Ericks-Essy-Ehsing, född Eriksson den 31 juli 1918 i Oxelösund i Södermanlands län, död 3 juli 2005 i Onsala i Hallands län, var en svensk skådespelare. Ericks var under många år en av Sveriges mest populära komedienner, revyartister och skådespelerskor, flitigt förekommande på scen och film under nära 60 år. Sammanlagt medverkade hon i drygt 65 film- och TV-produktioner.

Ericks var revyprimadonna på många olika teaterscener, bland annat hos Kar de Mumma på Folkan och hos Hagge Geigert på Lisebergsteatern. Hon spelade i komedier med Gösta Bernhard och medverkade i Casinorevyn på Intiman 1973. Under 1980-talet fanns hon ofta med i farser på Vasan, bland andra Gamle Adam, Leva loppan och Spanska flugan.

I radion medverkade hon bland annat i Tjugo frågor-satiren Goddag yxskaft, tillsammans med Karl-Arne Holmsten, Gunnar Björnstrand och Martin Ljung.

Biografi

Ericks var dotter till frisörmästare Nils Eriksson (1895–1947) och hans maka Annie (1897–1991). Hon föddes i Oxelösund år 1918 och gavs namnet Siv Eriksson.

Tidig teaterkarriär

Fadern var vid sidan av yrket även revyförfattare, och Siv Ericks debuterade som åttaåring år 1926 i en av hans lokalrevyer i Oxelösund. Vid 16 års ålder anslöt hon sig till ett resande teatersällskap i Örebro och turnerade därefter med Martin Sterner och Folke Walder fram till 1938. Under en tid studerade hon även teater för skådespelerskan och talpedagogen Karin Alexandersson, lärare i tal- och röstvård vid Dramatens elevskola.

1939 knöts Ericks till Vasateatern i Stockholm och förblev där fram till 1942, då hon tog barnledigt. Hon tröttnade dock på rollen som hemmafru och längtade tillbaka till teatern. Återkomsten skedde 1950 i en revy på teaterbåten i Göteborg, tillsammans med Douglas Håge som lockat henne tillbaka till revyernas värld. Sedan följde engagemang vid Scalateatern i Stockholm 1951–1952. Åren 1953–1957 medverkade Ericks i sin första omgång Kar de Mumma-revyer, på Blancheteatern i Stockholm. Hon skulle återkomma till dessa åren 1970–1972, då på Folkteatern i samma stad.

Tidig filmkarriär

Siv Ericks filmdebuterade som 21-åring i Per-Axel Branners komedi Rosor varje kväll (1939), mot storstjärnan Max Hansen. Denne föreslog i samband med detta även artistnamnet Ericks, vilket hon också antog under inspelningen. Samtidigt spelade hon lustspel på Klippans sommarteater i Stockholm. Det var i samband med detta som Siv Eriksson för första gången omnämndes i pressen som Siv Ericks.

Debutrollen kom dock att bli hennes enda huvudroll på film. Istället blev det många små men alltid minnesvärda insatser, i omkring 60 filmer under 55 års tid. Möjligen berodde det på att Siv Ericks inte passade in i det snäva ungflicksfacket, där typen företrädesvis skulle vara vän, söt och försynt. Ericks hade visserligen vad som krävdes, men var sannolikt också för rolig, originell och distanserad för att riktigt passa in i filmbolagens skräddarsydda roller avsedda för de unga aktriser de lanserade som stjärnor.

Under 1940-talet spelade Ericks i några enstaka småroller, men under 1950-talet blev hon mer aktiv vid filmen. Främst upprepade Ericks några virtuosa specialiteter man reserverade för henne. Hon hade nämligen funnit sitt gebit vid det laget, en egen slags komedipärla som framodlats i Kar de Mumma-revyerna. Hon gestaltade tröga, aningslösa och "fjompiga" societetsdamer och direktörsfruar, gärna med stora svajiga hattar, iögonfallande accessoarer och utstyrslar. Hon var ”camp” (medvetet kitschig) innan uttrycket lanserats i Sverige och fångade det parodiska perfekt.

Siv Ericks var även nischad som svensk films mesta och bästa receptionist, sekreterare och telefonist, lite lojt vulgära samt med rätt snärt i repliken. Små roller som lätt kunnat bli perifera och banala, förvandlade Ericks till små fyrverkeriuppvisningar, där hon närmast överglänste huvudrollsinnehavarna och blev huvudattraktionen för ett ögonblick. Siv Ericks var elektrifierande och slagkraftig, likt en svensk Betty Hutton. Hon vågade vara komisk och skruvad i en tid då aktriser vanligtvis ville vara graciösa och sofistikerade.

Karaktär och fler filmer

I ett teaterprogram presenterades Siv Ericks en gång som ”en lyckad korsning mellan Tollie Zellman och Eva Dahlbeck”. Även om liknelsen inte är klockren så säger den ändå något om den ståtliga, svala blondinen med en naturlig fallenhet för att vara hysteriskt rolig, om hon så himlar med ögonen, tuggar tuggummi eller öppnar munnen. Likt Zellman hade Ericks förmågan att förvandla en trivial replik i manus till en slags mångbottnad flerstegsraket, genom sin unika betoning och pausering. Hon sög på varenda replik och drog ut på det komiska.

Siv Ericks hade ytterligare ett signum, sin nasala, något forcerade, höga röst samt ett släpigt uttal, vilket passade perfekt i de komiska roller hon kreerade. Denna framtoning var en utmärkt förklädnad för den beräknande natur och bitska replik som ofta dolde sig bakom bimbokamouflagen. Några exempel på hennes komiskt uppblåsta överklasskarikatyrer bevarade på film är de som konsulinnan Braxenhielm i Skorpan (1956), konsulinnan Sluggstedt i Fly mej en greve (1959) och majorskan Morgonkröök i 91:an Karlsson muckar (tror han) 1959.

Bland Siv Ericks övriga filmer kan nämnas Stackars Ferdinand 1941, Söderpojkar 1941, Lille Fridolf och jag 1956, Ratataa 1956, Med glorian på sned 1957, Ingenjör Andrées luftfärd 1982 och Fanny och Alexander 1982. Dessutom spelade Ericks Ulla Winblad i Lockfågeln 1971, mot Lauritz Falks Bellman. Hon gjorde även ett par vardagsrealistiska mammor i Astrid Lindgren-filmerna Rasmus, Pontus och Toker (1956) och Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt (1957), samt andra dramatiska roller som i TV-serien Hedebyborna (1978—1982). Hon medverkade också i TV-serier som Sveriges första sitcom Niklasons (1965), Pippi Långstrump (1969), Skärgårdsflirt (1972), Babels hus (1981), och i julkalendern Ture Sventon privatdetektiv i Sveriges Television (1989).

I revy och på radio

Sina största och mest folkkära segrar vann Siv Ericks nog ändå under sina många år som revy- och farsaktris på scener i Stockholm och Göteborg samt på turné. Först agerade hon som magnifik Kar de Mumma-primadonna. Åtta Kar de Mumma-revyer kom det att bli totalt genom åren. I slutet av 1950-talet inleddes också ett över 20 år långt samarbete med Gösta Bernhard, där de spelade tillsammans både i Göteborg och Stockholm samt på turnéer. Åren 1960–1972 var Ericks hos Bernhard på Lisebergsteatern i Göteborg, där de spelade mot varandra i komedier som Äktenskapskarusellen (1960), Hallå skojare (1961), Gungstolen (1963), Harskramlan (1964), Himmelssängen (1965), Oss kaniner emellan (1967), Plaza Hotel (1969 och Privatkiv (1972).

Ericks medverkade 1973 även i casinorevyn Kom till Casino på Intiman, som finns bevarad i revyfilmen med samma namn från 1975. Siv Ericks och Gösta Bernhard spelade också krogshow samt gjorde radio- och TV-program tillsammans. En annan person hon ofta samarbetade med, från 1950-talet och framåt, var Hasse Ekman. I hans filmkomedier, pjäser med mera figurerade Ericks återkommande, inte sällan i kombination med Gösta Bernhard.

Siv Ericks var även revyprimadonna hos Hagge Geigert i Utan en tråd, på Lisebergsteatern 1975. Under 1970- och 1980-talen, under Per Gerhards regim på Vasateatern i Stockholm, medverkade hon sedan i flera farser och komedier, däribland Charleys tant (1977) med Sven Lindberg, Min fru går igen (1978) med Stig Järrel och Hjördis Petterson, Spanska flugan (1981) med bland andra Carl-Gustaf Lindstedt och Inga Gill, Rampfeber (1983) med Inga Gill och Gösta Bernhard samt Gamle Adam (1984) och Leva loppan (1986) med Carl-Gustaf Lindstedt. Alla dessa blev riktiga "långkörare" på scen.

Ericks medverkade utöver detta flitigt i radio och spelade in några skivsidor, däribland beredskapsklassikern ”Min soldat”. I radion medverkade hon bland annat i radiopjäser samt i humorprogrammet Goddag yxskaft, en satir på det populära radioprogrammet Tjugo frågor, tillsammans med Karl-Arne Holmsten, Gunnar Björnstrand och Martin Ljung.

Sista tid

Siv Ericks dog i Onsala 2005. Hon ligger begravd på Nya kyrkogården i Onsala.

Privatliv

Ericks var åren 1942–1967 gift med den ryske köpmannen Albert Essy-Ehsing (1914–1999). Därefter var det folkbokförda efternamnet Ericks-Essy-Ehsing. I äktenskapet föddes sonen Percy (1943–2007).

Eftermäle

Siv Ericks hann under sin omfattande karriär medverka i en lång rad revyer, pjäser, TV-produktioner, radioprogram och filmer. Hon gestaltade genom dessa år en uppsjö fjolliga och spåniga damer, alltid varierade samt med komisk timing och bett. Siv Ericks signum var hennes nasala och nästan släpiga röst, något som passade utmärkt i de många komiska roller hon kreerade.

Ericks var motsatsen till oansenlig, hon var färgsprakande, med en stark utstrålning och scenpersonlighet. Hon tilldelades 1988 Karl Gerhards hederspris.

Filmografi i urval

• 1939 – Rosor varje kväll
• 1941 – Stackars Ferdinand
• 1941 – Så tuktas en äkta man
• 1941 – Söderpojkar
• 1942 – Farliga vägar
• 1942 – Morgondagens melodi
• 1946 – Eviga länkar
• 1947 – Nattvaktens hustru
• 1950 – Åsa-Nisse på jaktstigen
• 1953 – I dur och skur
• 1954 – En lektion i kärlek
• 1954 – Sju svarta "Be-Hå"
• 1954 – Gula divisionen
• 1955 – Bröderna Östermans bravader
• 1955 – Den glade skomakaren
• 1955 – Stampen
• 1955 – Kvinnodröm
• 1955 – Flicka i kasern
• 1956 – Litet bo
• 1956 – Ratataa
• 1956 – Lille Fridolf och jag
• 1956 – Rasmus, Pontus och Toker
• 1956 – Skorpan
• 1956 – Sjunde himlen
• 1957 – Sommarnöje sökes
• 1957 – Med glorian på sned
• 1957 – Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt
• 1958 – Du är mitt äventyr
• 1958 – Kvinna i leopard
• 1958 – Musik ombord
• 1959 – Fly mej en greve
• 1959 – 91:an Karlsson muckar (tror han)
• 1959 – Enslingen i blåsväder
• 1959 – Fridolfs farliga ålder
• 1959 – Varuhuset (TV-film)
• 1960 – Domaren
• 1960 – Kärlekens decimaler
• 1961 – Svenska Floyd
• 1962 – En nolla för mycket
• 1964 – Blåjackor
• 1964 – Tre dar på luffen
• 1964 – Svenska bilder
• 1965 – Niklasons (TV-serie)
• 1967 – En sån strålande dag
• 1971 – Exponerad
• 1971 – Lockfågeln
• 1971 – 47:an Löken
• 1972 – Skärgårdsflirt (TV-serie)
• 1973 – Här kommer Pippi Långstrump
• 1974 – Vita nejlikan eller Den barmhärtige sybariten
• 1975 – Kom till Casino
• 1975 – Maria
• 1976 – Hallo Baby
• 1977 – Himmel och pannkaka (TV-serie)
• 1978 – Dagar med Knubbe (TV-serie)
• 1978 – Lyftet
• 1978–1982 – Hedebyborna (TV-serie)
• 1980 – Blomstrande tider
• 1981 – Babels hus (TV-serie)
• 1982 – Ingenjör Andrées luftfärd
• 1982 – Fanny och Alexander
• 1983 – Spanska flugan (TV-film)
• 1985 – Examen
• 1989 – Ture Sventon, privatdetektiv (TV-serie)
• 1994 – Illusioner

Teater

Roller (ej komplett)

Externa länkar

• Siv Ericks på 78-varvare
• Siv Ericks arkiv, Musik- och teaterbiblioteket (Musikverket)