Victoria Benedictsson

Victoria Maria Benedictsson, född 6 mars 1850 i Domme i Fru Alstads socken i Skåne, död 22 juli 1888 i Köpenhamn, var en svensk författare och dramatiker som skrev under pseudonymen Ernst Ahlgren. Trots sin relativt korta författargärning anses Benedictsson vara en av de främsta bland åttiotalets realistiska författare i Sverige och var en viktig del av det moderna genombrottet. I sina verk skildrar hon främst äktenskapsproblematik och aktuella kvinnosaksfrågor och hon fick mest genomslag med romanen Pengar (1885) som inspirerades av hennes eget liv och äktenskap.

Hennes karaktär och död genom självmord var inspiration till August Strindbergs huvudperson i pjäsen Fröken Julie.

Biografi

Uppväxt

Victoria Benedictssons föräldrar var lantbrukaren Thure Bruzelius och Helena Sophia Finérus. Hon växte upp på gården Charlottenberg i Domme på Söderslätt i sydvästra Skåne. Hennes mor lärde henne det mesta som en borgerlig flicka behövde kunna: franska, piano, sömnad, broderi och annat med en sträng kristen grund. Hennes far var mer frihetlig och tillsammans red de över de öppna fälten, han lärde henne att brottas och hon gjorde sitt bästa för att bli den son som hennes far längtade efter. Efter en tid insåg fadern dock att hon faktiskt inte var en son och ridturerna upphörde, vilket Victoria tolkade som avvisande och förakt. Efter det hatade hon att vara flicka och hon kunde inte stå ut med kvinnor i allmänhet.

Benedictsson var tidigt intresserad av konststudier och hon var fast besluten i att hon ville bli konstnär. Som ung tog hon konstlektioner av en Fröken Malmros i Malmö som uppmuntrade Benedictssons drömmar. I övre tonåren tog Benedictsson tjänst som guvernant i trakten för att tjäna pengar för att åka till Stockholm och utbilda sig till konstnär. Hon frågade sin far två gånger om hon kunde åka, men nekades båda gångerna. Trots att Benedictsson aldrig fick gå på konstskola gjorde hon några tavlor och skisser, som finns på Lunds universitetsbibliotek.

För att komma bort från sina föräldrars inflytande gifte hon sig som 21-åring med postmästaren i Hörby Christian Benedictsson (född 1822 i Landskrona, död 1899 i Hörby). Han var 49 år och änkling med fem barn från det tidigare äktenskapet. Tanken var att hon som gift kvinna skulle ha fler friheter, men hon insåg senare att hon var lika fängslad som innan och hon skulle senare beskriva äktenskapet som en form av prostitution då mannen var skyldig att underhålla henne medan hon var skyldig honom sin kropp. Under äktenskapet fick hon två egna döttrar varav en dog i späd ålder.

Benedictsson försökte under en längre tid att skapa sig ett namn som författare under olika pseudonymer. Hon började i smyg att skriva noveller inspirerade av Charles Dickens och skickade dem till olika tidningar utan framgång. Hon publicerade till exempel hösten 1876 romanen Sirénen under pseudonymen Tardif i Sydsvenska dagbladet. Baserat på sin uppväxt på en bondgård och sitt intresse för folket i trakten gjorde hon även uppteckningar om dialekter och folklivsskildringar för olika tidningar och tidskrifter där hon själv illustrerade berättelserna. Under den här tiden läste hon många av danske litteraturkritikern Georg Brandes texter och inspirerades av hans progressiva ideer och högintellektuella livet, som stod i kontrast till Benedictssons eget liv bland folk, vilka hon ansåg vara småsynta och skvallrande.

År 1882 insjuknade hon i en kronisk bensjukdom och blev sängliggande.

Författardebut och vistelse i Köpenhamn

Under sjukdomsperioden utvecklade hon sitt författarskap och debuterade 1884 som ”Ernst Ahlgren” med novellsamlingen Från Skåne. Vid denna tid blev hon vän med den elva år yngre Axel Lundegård, Hörbyprästens son med författarambitioner, och de byggde en djup vänskap. I sitt första brev till honom skrev hon, att hon ”i åtta års tid under fem olika signaturer och i fem olika tidningar kämpat [sig] genom litterära motigheter”. Följande år utkom romanen Pengar som blev hennes genombrott.

Som Lundegård och många andra svenska författare under 1880-talet sökte hon sig till Köpenhamn. Där uppmärksammades hon av den danske litteraturkritikern Georg Brandes. Med honom hade hon en olycklig kärleksaffär, vilken ledde fram till hennes självmord.

Död

Victoria Benedictsson begick självmord söndagen den 22 juli 1888 på Leopolds hotell på Hovedvagtsgade 6 i Köpenhamn där hon skar sig i halsen med hjälp av en rakkniv. Hon ligger begravd på Vestre Kirkegård i Köpenhamn under namnet Ernst Ahlgren.

Hennes död blev en stor sensation i den nordiska litteraturvärlden och folk började tidigt att spekulera kring anledningarna till att hon valde att ta sitt liv. Även en stor del av den biografiska litteraturen om Benedictsson försöker förklara detta. Hennes vän Ellen Key som skrev den första biografin om Benedictsson Ernst Ahlgren (1889) fann anledningar i hennes motsägelsefulla karaktär och sociala utsatthet. Efter Fredrik Bööks biografiska verk från 1949 och 1950 har fokus tenderat att ligga på den olyckliga kärleken till Brandes åren 1886–1888. Feministiska litteraturvetare som Jette Lundbo Levy, Ebba Witt-Brattström och Nina Björk behandlar henne som en feministisk föregångsfigur dömd att gå under i ett patriarkalt samhälle då Benedictsson var djupt olycklig på grund av de begränsningar det innebar att vara kvinna under denna tid.

Andra pekar på mer psykologiska anledningar, såsom psykoanalytikern Tora Sandström som menar att Benedictsson led av en "nevrotisk karaktärsbildning". Birgitta Holm menade 2007 att Benedictssons olycka emanerade från incestuösa övergrepp i barndomen. En biografi skriven 2012 av Birgitta Åkesson omfattar kärleksbreven mellan Benedictssons styvdotter Matti af Geijerstam och hennes blivande man Karl af Geijerstam. Dessa pekar på att Victoria Benedictsson var utmattad och överansträngd med ett förändrat känsloliv, vilket anges vara förklaringen till hennes död. Andra bidragande faktorer till hennes beslut kan ha varit hennes fattigdom och ensamhet samt hennes oro för sitt författarskap. Hennes roman Fru Marianne, skriven året innan hennes död, hade fått blandad kritik, Georg Brandes benämnde den förringande som "en Dame-Roman" och hans bror Edvard författade en nedgörande recension i dagstidningen Politiken.

Elisabeth Åsbrink som är den som senast (2022) skrivit en biografi om Benedictsson med titeln Mitt stora vackra hat menar att tidigare forskning fokuserat för mycket på Benedictssons relation till Brandes och hennes sexualitet och att hon var en mycket mer komplex figur än vad hon tidigare fått erkännande för.

Författarskap

Prosa och dramatik

Benedictssons debut som Ernst Ahlgren var novellsamlingen Från Skåne (1884) som skilderar folklivsberättelses bl.a. från den skånska landsbygden där kvinnors liv ofta hamnar i fokus. Året därefter skrev hon Pengar (1885) baserad på sina egna upplevelser och som handlar om en ung och omogen flicka som övertalas att gifta sig alltför tidigt med en förmögen godsägare, men som så småningom bryter sig ut ur äktenskapet. Den senare skrivna romanen Fru Marianne (1887) skildrar en kvinna som slits mellan sin man Börje, en hederlig och praktisk bonde, och den kultiverade vännen Pål. Där Pengar slutar med skilsmässa, ger Fru Marianne en mer konservativ bild av äktenskapen med ett slut som bygger på samförstånd mellan makarna. Innan hon avled arbetade hon även på romanen Modern som delvis är baserad på hennes relation med Axel Lundegård.

Som dramatiker skrev hon och tillsammans med Axel Lundegård föreställningen i tre akter Final (1885) som hade premiär på Kungliga Dramatiska Teatern i Stockholm den 29 november 1888, det vill säga, efter Benedictssons död. Hon skrev även enaktaren I telefon (1887) som hade premiär på Kungliga Dramatiska Teatern den 7 mars 1887 och blev en stor publikframgång. Vidare skrev hon pjäsen Romeos Julia 1888 samt Den bergtagna, vars handling baserades på Benedictssons förälskelse i Brandes och vars utkast hittades efter hennes död. I telefon var den enda av Benedictssons pjäser som spelades under hennes livstid.

Biografier och forskning

Victoria Benedictsson skrev 1887 i tidningen Dagny en biografisk text över författarinnan Harriet Martineau. I Martineau fann hon en jämlike och texten handlar lika mycket om henne själv som Martineau. Benedictssons egen inställning till både arbete, kritik och kärlekslängtan skiner igenom i hur hon presenterade Martineau. Författaren Birgitta Åkesson lyfter bland annat fram följande citat i sin bok:

Postum utgivning

Benedictssons litterära kvarlåtenskap ärvdes av Axel Lundegård, som successivt gav ut en stor del av denna och skrev färdigt en rad ofullständiga manuskript. Han fullbordade först hennes roman Modern (1888) och skådespelet Den bergtagna (1888) samt gav ut hennes efterlämnade noveller.

Lundegård konstruerade även tre "självbiografier" av Benedictssons brev, anteckningar och dagböcker. Hans biografi Victoria Benedictsson (1890; 2:a utvidgade uppl. 1908, 3: utvidgade uppl. 1928) stöddes av författarinnans brev och anteckningar och är ett bidrag till hennes karakteristik. Han använde även Benedictssons kvarlåtenskap som grund för verk publicerade i sitt eget namn, såsom romanen Elsa Finne (1902) som till större delen är lätt redigerade utdrag ur Benedictssons efterlämnade dagböcker samt Röde prinsen, ett ungdomslif i stämningar (1889).

Det var inte förrän 1978–1985, då Christina Sjöblad gav ut dem, som Benedictssons dagböcker kunde läsas obearbetade och i sin helhet. Hennes arkiv finns på Universitetsbiblioteket, Lunds universitet. Lisbeth Larsson kritiserar senare i sin studie Hennes döda kropp från 2008 Lundegård för hans tvivelaktiga hantering av Benedictssons efterlåtenskap, då hon visar hur han bearbetade och redigerade flera av verken han utgav postumt, bland annat novellen "Ur mörkret".

2013 gavs brevväxlingen mellan Victoria Benedictsson och Axel Lundegård ut, vilket gjorde det möjligt att för första gången kunna följa författarnas hela dialog med varandra.

1988 gav bokförlaget Jungfrun ut Benedictssons pjäs Teorier: ett lustspel, som hon skrev sommaren 1887. En andra upplaga kom 1994 på samma förlag.

Citat

Influenser och adaptationer

Litteratur

Benedictssons självmord där hon skar sig med en rakkniv inspirerade Strindberg till avslutningen av dramat Fröken Julie.

Teater

Många teaterföreställningar har gjorts om Benedictssons liv genom åren, och på senare år inkluderar detta en monolog om Benedictsson upp med namnet Ni kan kalla mig Ernst på Malmös stadsteater från 2016. År 2019 hade även pjäsen Förbjuden ingång, en återberättelse om Benedictssons liv skriven av Mattias Nordkvist och Anna Pettersson, premiär på Göteborgsoperan.

Film & TV

Sonja Pleijel och Marianne Söderberg skapade 1988 TV-filmen Postmästarfrun från Hörby om hennes levnadsöde.

Minnesmärken

Ernst Ahlgrens väg, Hörby

Ernst Ahlgrensgatan, Malmö

Ernst Ahlgrens väg, Stockholm

Ernst Ahlgrensparken, Hörby - med en byst föreställande Benedictsson

Minnessten i närheten av hennes födelseort, Domme, rest 1950

Minnesplakett på det hus där hon bodde åren 1873-1888 i Hörby

Fast utställning på Hörby museum

Victoria Benedictssons park, invigd 26 september 2024.

Pågatåg 002 bär namnet Victoria Benedictsson

Bibliografi

Prosa

Sirénen (1876)

Från Skåne (1884)

Pengar (1885)

Folklif och småberättelser (1887)

Fru Marianne (1887)

Berättelser och utkast (1888)

Modern (1888), fullbordat av Axel Lundegård.

Efterskörd (1890), utgiven av Axel Lundegård och innehållande 9 noveller och manuset till I telefon och Romeos Julia.

Dramatik

Final (1885), tillsammans med Axel Lundegård.

I telefon (1887)

Teorier: ett lustspel (1887)

Romeos Julia (1888)

Den bergtagna (1890), fullbordat av Axel Lundegård.

Varia

Brevväxlingen mellan Victoria Benedictsson och Axel Lundegård volym I 1884. Utgiven av Bert och Birgitta Åkesson. GML-förlag 2013. Breven ges ut i fyra volymer http://libris.kb.se/bib/14222034, http://libris.kb.se/bib/14225748, http://libris.kb.se/bib/14798507

Bref från Victoria Benedictsson (Ernst Ahlgren) till Karl och Matti af Geijerstam. Stockholm: Bonnier. 1909. Libris 60191. http://litteraturbanken.se/#!forfattare/GeijerstamN/titlar/Korrespondens/info/faksimil

Ernst Ahlgren och Esselde: en brefväxling. Stockholm: Wahlström & Widstrand. 1910. Libris 1391591

En själfbiografi ur bref och anteckningar (2., omarb. uppl). Stockholm. 1908. Libris 11629. http://litteraturbanken.se/#!forfattare/LundegardA/titlar/VictoriaBenedictsson/info/etext - Samlade och utgivna av Axel Lundegård.

Stora boken (1. uppl.). Lund. 1978-1985. Libris 163136 - 3 volymer utgivna under redaktion av Christina Sjöblad.

Vol. 1, Dagbok 1882-1884. Skrifter utgivna av Lunds universitetsbibliotek, 0348-4572 ; N.F., 1:1 Cavefors klassiker, 99-0142183-7. Lund: Cavefors. 1978. Libris 163140. ISBN 91-504-0676-0. http://litteraturbanken.se/#!forfattare/BenedictssonV/titlar/StoraBokenI/info/etext

Vol. 2, Dagbok 1884-1886. Lund: Univ.-bibl. 1982. Libris 163138. ISBN 91-38-90230-3. http://litteraturbanken.se/#!forfattare/BenedictssonV/titlar/StoraBokenII/info/etext

Vol. 3, Dagbok 1886-1888. Skrifter utgivna av Lunds universitetsbibliotek, 0348-4572 ; N.F., 1:3. Stockholm: LiberFörlag. 1985. Libris 163139. ISBN 91-38-90588-4. http://litteraturbanken.se/#!forfattare/BenedictssonV/titlar/StoraBokenIII/info/etext

Samlade upplagor och urval

Samlade berättelser. Stockholm: Bonnier. 1900. Libris 1662326 - 4 delar utgivna av Axel Lundegård.

1. Från Skåne: studier (2. uppl. /illustr. af Carl Aspelin). Stockholm: Bonnier. 1900. Libris 898213

2. Folklif och småberättelser (2. uppl. /illustr. af Carl Aspelin). Stockholm: Bonnier. 1900. Libris 1715413. https://runeberg.org/bvfolklif/

3. Berättelser och utkast (2. uppl). Stockholm: Bonnier. 1900. Libris 1473977

4. Efterskörd (2. uppl). Stockholm: Bonnier. 1900. Libris 1473987

Samlade skrifter. Stockholm: Bonnier. 1918-1920. Libris 53916 - 7 volymer. Redaktör: Axel Lundegård.

Skrifter. Stockholm: Bonnier. 1950. Libris 1259789 - 4 volymer i urval av Fredik Böök.

Ord på liv och död: kortprosa, drama, dagbok. Svenska klassiker / utgivna av Svenska akademien, 99-2090989-0. Stockholm: Atlantis. 2008. Libris 11176678. ISBN 978-91-7353-249-5. http://litteraturbanken.se/#!forfattare/BenedictssonV/titlar/OrdPaLivOchDod/info/pdf - Under redaktion av Ebba Witt-Brattström och med inledning av Horace Engdahl.

Noter

Webbkällor

Litteraturbanken, artikel Victoria Benedictsson, publicerad 2008, författare Birgitta Holm, hämtat 2013-11-29.

Benedictsson, Victoria (pseudonym Ernst Ahlgren, författare: Ebba Witt-Brattström, hämtat 2013-11-29.

Lunds universitetsbibliotek

dn.se, Tomheten och rakkniven, författare Lisbeth Larsson, publicerad 2007-08-14, hämtat 2013-11-29.

”Karta över Vestre Kirkegård” (pdf). Köpenhamns kommun. Arkiverad från originalet den 14 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131014172549/http://www.kk.dk/~/media/9224151F7324420CBCF3EBC3B792056F.ashx. Läst 23 juli 2013.

Victoria Benedictsson, artikel Victorias minne, författare Birgitta Åkesson mfl, senast uppdaterad 2013-11-24, hämtat 2013-11-29.

Victoria Benedictsson på Hörby museum, Upptäck Sveriges historia, Sveriges länsmuseer Arkiverad 3 december 2013 hämtat från the Wayback Machine., hämtat 2013-11-29.

Larsson, Lisbeth: Victoria Benedictsson i Svenskt kvinnobiografiskt lexikon

Tryckta källor

Böök, Fredrik (1949). Victoria Benedictsson och Georg Brandes. Stockholm: Bonnier. Libris 8072931. http://litteraturbanken.se/forfattare/BookF/titlar/BenedictssonOchBrandes/sida/3/faksimil

Sjögren, Margareta (1979). Rep utan knutar: Victoria Benedictsson : en levnadsteckning. Stockholm: Bonnier. Libris 8345113. ISBN 9100441139

Åkesson, Birgitta (2012). In till döden trött: levnadsteckning över Victoria Benedictsson. Stockholm: GML. Libris 13689642. ISBN 9789187247231

Åstrand, Göran; Aunver Kristjan (1999). Här vilar berömda svenskar: uppslagsbok och guide. Bromma: Ordalaget. sid. 22. Libris 7777883. ISBN 9189086023

Vidare läsning

Bakom maskerna: det dolda budskapet hos kvinnliga 1880-talsförfattare = Behind the masks : the concealed message in novels by female Swedish authors of the 1880s. Karlstad: Centrum för språk och litteratur, Högsk. 1997. Libris 8364780. ISBN 91-630-5234-2

Bergfasth, Cecilia (2001). Bibliografi över Victoria Benedictsson (Ernst Ahlgren). Linköping: Inst. för tema, Avd. för litteraturvetenskap, Univ. Libris 9219923

Björk, Nina (2008). Fria själar: ideologi och verklighet hos Locke, Mill och Benedictsson. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 10736850. ISBN 9789146219279

Böök, Fredrik (1950). Victoria Benedictsson: minnesteckning. Svenska akademiens minnesteckningar, 0346-6361. Stockholm: Norstedt. Libris 367132

Claesson Pipping, Git (1993). Könet som läsanvisning: George Eliot och Victoria Benedictsson i det svenska 1880-talet : en receptionsstudie. Stockholm: Symposion graduale. Libris 7607480. ISBN 91-7139-170-3

Hansson, Maria, Detta avskyvärda att få vara endast qvinna, Understreckare i Svenska Dagbladet 2022-04-28. Läst 28 april 2022.

Åsbrink, Elisabeth (2022). Mitt stora vackra hat. Bokförlaget Polaris. Libris 2hd9b71z0phr9sl7. ISBN 9789177953852

Rossholm, Elisa (2011). Jag hör icke till något läger. Optimal Press. ISBN 9789185951260

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Victoria Benedictsson.

Läs Victoria Benedictssons texter på Project Runeberg: Victoria Benedictsson

Victoria Benedictsson (1850-1888) hos Litteraturbanken

Victoria Maria Benedictsson i Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon (andra upplagan, 1906)

Victoria Benedictsson i Libris

Ett urval av Victoria Benedictssons romaner finns att ladda hem från Textalk - Klassisk svensk litteratur