Tollie Zellman

miniatyr|Tollie Zellman omkring 1940.

Berta Alice Victoria "Tollie" Zellman, född 31 augusti 1887 i Adolf Fredriks församling i Stockholm, död 9 oktober 1964 i Kungsholms församling, var en svensk skådespelare.

Biografi

Tidiga år och debut

Zellman var dotter till Carl Magnus Zellman och Betty Zellman, född Nilsson.

Fadern var dekorations- och kyrkomålare, och han satte dottern i Åhlinska skolan, där många välbeställda stockholmares flickor gick. Senare fortsatte hon studierna vid Nyköpings elementarläroverk för flickor.

Tollie Zellman scendebuterade 1906 i rollen som Signe i Solitar i Alfred Lundbergs teatersällskap. Hon blev framför allt känd som komedienn och spelade ofta vampar, primadonnor eller avdankade aktriser på scen och i film. Vid ett tillfälle berättade hon om sina barn- och ungdomsår och beskrev sig som en "klassens clown" i skolan och som en ung flicka med hemliga teaterdrömmar som under en tid arbetade som kontorist på avlöningskontoret på NK.

Lärorika och hektiska år

Nästa engagemang blev på Brunnshusteatern i Helsingfors. Sedan turnerande Tollie Zellman i landsorten i olika teatersällskap, bland annat i Strindbergsturnén, och hos Axel Engdahl i Göteborg. 1910 kom hon till Folkteatern i Stockholm (där hon sedan var verksam 1914–1916), här fick hon sitt genombrott som Jenny i Algot Sandbergs 33 333. Hon kom att arbeta på praktiskt taget alla större privatteatrar under sin levnad; hon arbetade bland annat 1912–1914 på Vasateatern, 1916–1917 på Intima teatern och 1917–1918 på Lorensbergsteatern i Göteborg. Under sina tidiga år som skådespelare, innan hon befäste sin ställning i komedifacket, framträdde Tollie Zellman i många blandade roller, bland annat i flera karaktärsroller i Strindberg-pjäser som Kronbruden, Fadren och Svarta handsken. 1919–1924 var hon anställd vid Albert Ranfts teatrar och 1924–1925 hos Ernst Eklund. 1926–1930 var hon anställd vid Pauline Brunius och Gösta Ekman den äldres ensemble vid Oscarsteatern.

Hon studerade även teater i Paris och var verksam som regissör vid Svenska Teatern i Helsingfors (1927–1929). Hon medverkade även i flera operetter på Oscarsteatern under Gustaf Wallys tid 1941–1947.

Tollie Zellmans framgång låg i hennes otroliga charm och oemotståndliga spelhumör; hon hade en unik och säregen spelstil som ofta beskrevs som "aristokratisk" med en inbakad karaktär av primadonna både på och vid sidan av scenen. Samtidigt fanns det ett stort djup där bakom som hon även visade när hon senare i livet fick en del "seriösa" roller, både på scen och på film.

Film och framgångar

Hennes största framgång på scen - och även i radio - var som Mrs Baxter i ett stycke av Hubert Henry Davies som hette Mollusken. Även hennes huvudroll i farsen Otrogen på Vasateatern och änkedomprostinnan Julia Hylténius i Hans nåds testamente av Hjalmar Bergman hör till hennes största scenframgångar, liksom Algot Sandbergs 33.333 och pjäsen Nu kommer Madame.

Zellman medverkade också i ett femtiotal filmer där några av hennes allra främsta rolltolkningar på film är som skådespelaren Nanny Högfeldt i Karriär (1938), patienten Lily Smith i Jag dräpte (1943), den alkoholiserade stjärnan Cora Anker i Medan porten var stängd (1946) – som hon belönades med skådespelarpriset Charlie för – och hennes flummiga Tora i Lilla Märta kommer tillbaka (1948).

Personligt uttryck och senare år

Tollie Zellman hade ett säreget, släpigt och lite läspande sätt att tala, som inte på något sätt var tillgjort eller spelat. I sin självbiografi beskrev Hjördis Petterson det som att det kom ungefär "en stavelse i minuten". Petterson berättade vidare att Tollie Zellman också var ungefär lika berömd i teaterkretsar för sitt omåttligt stora "karltycke" och att alla kvinnor höll hårt i sina respektive när Zellman var i närheten.

Zellman avled 1964 på Karolinska sjukhuset i Solna efter en tids sjukdom, 77 år gammal. I SVT:s Go'kväll (inslaget "Svenska komedienner") har dock uppgetts att hon dog i en eldsvåda i sin lägenhet. Tollie Zellman är begravd på Norra begravningsplatsen.

Privatliv

Tollie Zellman fick 1908 dottern Lill-Tollie Zellman som även hon blev skådespelare. En period var hon förlovad med skådespelaren Carl Engström. Hon gifte sig den 30 september 1916 i Kristiania med konsul Viggo Berck (1875–1940); de skilde sig 1918. Samma år gifte hon om sig med direktör Carl Holmquist (1894–1975), vilket resulterade i skilsmässa den 28 november 1923.

Filmografi

• 1906 – Lika mot lika
• 1912 – Samhällets dom
• 1912 – Kolingens galoscher
• 1912 – Bränningar eller Stulen lycka
• 1912 – Två bröder
• 1917 – För hem och härd
• 1921 – En hjulsaga eller Kärlek och tombolaspel
• 1923 – Norrtullsligan
• 1932 – Vi som går köksvägen
• 1933 – Hustru för en dag
• 1933 – Två man om en änka
• 1934 – Pettersson - Sverige
• 1934 – Anderssonskans Kalle
• 1935 – Ungdom av idag
• 1935 – Munkbrogreven
• 1936 – Min svärmor - dansösen
• 1936 – Stackars miljonärer
• 1936 – Spöket på Bragehus
• 1936 – Våran pojke
• 1936 – Kungen kommer
• 1937 – Lyckliga Vestköping
• 1937 – En flicka kommer till sta'n
• 1938 – Pengar från skyn
• 1938 – Karriär
• 1938 – Kamrater i vapenrocken
• 1938 – Herr Husassistenten
• 1939 – Cirkus
• 1939 – Filmen om Emelie Högqvist
• 1939 – Oss baroner emellan
• 1939 – Spöke till salu
• 1939 – Rena rama sanningen
• 1940 – En, men ett lejon!
• 1940 – Hjältar i gult och blått
• 1941 – Stackars Ferdinand
• 1941 – Fröken Vildkatt
• 1941 – I natt – eller aldrig
• 1941 – Söderpojkar
• 1941 – Hemtrevnad i kasern
• 1942 – En trallande jänta
• 1943 – Jag dräpte
• 1943 – Det brinner en eld
• 1944 – ... och alla dessa kvinnor
• 1944 – Hans officiella fästmö
• 1945 – Trötte Teodor
• 1945 – Blåjackor
• 1945 – Idel ädel adel
• 1946 – Medan porten var stängd
• 1948 – Lilla Märta kommer tillbaka
• 1952 – Oppåt med Gröna Hissen

Teater

Roller

Regi urval

Radioteater

Roller

Bilder

Noter

Källor

• Teater i Stockholm 1910-1970, Stockholm 1982
• Svenska dagbladets årsbok

Vidare läsning

Externa länkar