Zeth Höglund

Carl Zeth Konstantin "Zäta" Höglund, född 29 april 1884 i Göteborg, död 13 augusti 1956 i Stockholm, var en svensk politiker (först socialdemokrat, senare kommunist); han var riksdagsledamot (andra kammaren) 1915–1917 och 1929–1940, chefredaktör för Social-Demokraten 1936–1940 samt finansborgarråd i Stockholm 1940–1950.

Biografi

Höglund avlade studentexamen 1902, var anställd som journalist i Ny Tid 1904–1905, redaktör för Stormklockan 1908–1918, för Folkets dagblad Politiken 1919 och för Den Nya Politiken 1924–1925 och var från 1931 ekonomichef för Social-Demokraten.

År 1905 blev ett händelserikt år för den unge Höglund. Sommaren 1905 krävde Norge att få bli självständigt från Sverige. Till en början ville delar av det svenska politiska etablissemanget inte acceptera detta och förberedde sig att gå i krig mot Norge för att bevara unionen. Zeth Höglund skrev då manifestet Ned med vapnen! i vilket han fördömde vad han betecknade som borgarklassens krigsplaner och uppmanade soldaterna – den svenska arbetarklassungdomen – att vägra gå i krig. Indirekt förespråkade Höglund också att vapnen i stället borde riktas mot den svenska borgarklassen, det vill säga i en revolution. För sin skrift Ned med vapnen! dömdes Höglund till sex månaders fängelse i Malmö.

1909 valdes Höglund, i konkurrens med Per Albin Hansson, till ordförande i Socialdemokratiska Ungdomsförbundet (SDUF), och tillhörde partistyrelsen 1908-1911. Ungdomsförbundet präglades under denna tid alltmer av Höglunds kritiska inställning gentemot det socialdemokratiska partiet, sådant det formades av Hjalmar Branting. Framför allt i försvarsfrågan drev Höglund en energisk opposition. Den under första världskriget från partiets ledning proklamerade borgfreden och samarbetet med liberalerna ansåg Höglund som taktiskt okloka. 1915 deltog Höglund på Zimmerwaldkonferensen i Schweiz som samlade alla socialdemokrater som motsatte sig kriget.

År 1916 dömdes Höglund i den så kallade förräderiprocessen åter till fängelse, än en gång för sin antimilitarism, nu i samband med en fredskongress i Stockholm. Straffet, tre års fängelse, senare mildrat till ett års fängelse avtjänades på Långholmens fängelse. Under tiden på Långholmens fängelse skrev han dikter som utgavs på Frams förlag 1917 under titeln Bläck och blod.

Höglund var den främsta av ledarna i partiets vänsterfalang som tillsammans med ungdomsförbundet lämnade Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (SAP) 1917 och bildade Sveriges socialdemokratiska vänsterparti (SSV) som skulle komma att bli Sveriges första kommunistiska parti, och medlem av Kommunistiska Internationalen för en tid. Höglund, en god vän till Lenin, var det nya partiets första partiledare 1917–1924. Höglund hyllade Lenin och Oktoberrevolutionen, men skulle senare fördöma stalinismen och den senare utvecklingen i Sovjetunionen (detta framgår tydligt exempelvis i hans ledare i Social-Demokraten i samband med offentliggörandet av Molotov-Ribbentroppakten).

Efter att ha uteslutits ur Sveriges kommunistiska parti (SKP) 1924 grundade Höglund ett eget kommunistparti, Sverges kommunistiska parti. Han återvände dock 1926, efter Hjalmar Brantings död, till socialdemokraterna även om han fortfarande såg sig själv som kommunist, vilket var anledningen till att han aldrig fick någon ledande position inom SAP på riksplanet. Han var dock från 1930 ordförande i Stockholms arbetarekommun och i Stockholms stad finansborgarråd 1940–1950.

Under det andra världskriget arbetade han öppet mot nazism och den kommunism Josef Stalin stod för. Han samarbetade med Ture Nerman och skrev för den antinazistiska tidningen Trots allt!.

Bland hans skrifter märks särskilt Det befästa fattighuset (1913, tillsammans med Hannes Sköld och Fredrik Ström) och Hjalmar Branting och hans livsgärning (1929). Han redigerade även Hjalmar Branting: Tal och skrifter i urval (1926–1929).

Zeth Höglund ligger begraven på Skogskyrkogården i Stockholm utan gravsten.

Bildgalleri

Bibliografi

- Särtryck ur: Festskrift tillägnad Zeth Höglund...
- Finsk översättning 1921: Sosialismin historia pääpiirteissään.
x.
- Ny upplaga 1917: Socialdemokratiska vänsterpartiets politiska program.
- Medförfattare: Ture Nerman
- Medförfattare: Erik Hedén och Ivan Oljelund.
- Tillsammans med flera författare.
- Tillsammans med Fredrik Ström.
- Norsk översättning 1919: Hvad vil Spartacus?.
- Medförfattare: Tage Erlander och Martin Wahlbäck.

Utgivare

Översättningar

Källor

Nationalencyklopedin, band 9 (1992), s. 299
Tvåkammarriksdagen 1867–1970 (Almqvist & Wiksell International 1988), band 1, s. 113